Goblinn

Jag har precis räknat ut;

Att nästa vecka kommer jag att jobba 67 timmar.

35 timmar på mitt nya jobb och 32 på mitt gamla.

 

Men det känns bra.

 

 

 

Storm i helgen, så hunden har haft fullt upp med att jaga löv.

Vilken annan hund gör det egentligen?

Jag och tävlingar!

Nu har jag hittat en tävling jag hemskt gärna skulle vilja vinna, och det är ett års förbrukning av mat till mitt lilla djur.

Hundmat alltså.

 

Så om ni skulle vilja hjälpa oss att vinna genom att rösta på Molles bild skulle jag bli jätteglad!

Djuret med. Hunden alltså.

 

Precis när det är tre månader kvar till julafton faller den första snön ner.

Och ingen är väl gladare än jag och Moltas för det.
Därför fick kameran följa med under morgonpromenaden idag.

 

 

Att det finns någon mening med livet, det tror väl alla, eller de flesta.

För hade det inte funnits någon mening hade jag nog inte suttit här där jag gör nu.

Med ett halvtaskigt betalt jobb i en lägenhet med en sambo jag älskar och hunden jag drömt om sedan jag var litet barn.

Eller så hade jag bara mindre tur med min mening så det fick bli såhär.

Att man ändå glädjs över det man har då man vet att det finns de som har det mycket värre.

Där meningen med livet kanske inte ens finns.

 

Även dessa små meningar som betyder något som man kanske inte lägger märke till dyker egentligen upp hela tiden, bara man tar sig tid att tänka igenom dom.

 

Som i morse när jag var ute på morgonpromenaden med Moltas. 

Då är det någon som lagt en hink från Hemmakväll precis där vi alltid går förbi.

Som för att påminna mig - Ta det lugnt. Det är snart ledig helg.

Så idag var det min lilla mening med livet. Ett kall som.

Att vi skulle gå förbi precis där den där hinken låg och som vinkade till mig.

Nästan som att den ville att jag skulle ta med mig den hem.

Påminnas om Hemmakvällskänslan.

 

 

 

Ingen text. Bara bilder.

 

 

 

 

 

Istället för att åka hem och sova i morse efter ännu en hemsk jobbnatt packade vi väskorna och åkte till fjälls.

Bara för att ha något att göra. Komma iväg och för att inte bara sova bort hela dagen.

Fast än det vore välbehövligt.

 

Efter vi varit iväg och handlat lite fika och grillkorv så packade jag ned allt i väskan - förutom grillkorven som jag av någon anledning ställde in i kylen istället.

Tur jag kom på det när vi stod på parkeringen. Hade blivit snopet att bara stå och grilla brödet...

 

Plockade 10 liter lingon och nästan 5 liter trattkantareller.

Och allt det har vi nu stått och rensat. Förvällt svampen och jag ska göra sylt på all lingon. Men imorn.

 

Så nu ska jag väl kunna sova fastän larmet ringer 05.00? Ångest redan nu...

Vill se skapligt pigg ut i morgon.

 

 

Hade med mig kameran också så tog fler bilder med den. Dessa dyker upp. Men imorn.

 

Mindre än en timma kvar till jag ska åka på jobbet. Gruvar mig fastän jag slutar ikväll. Får åka hem och sova i min egen säng. Men i morgon har jag dygnet.

Det kändes mer gruvsamt.

Men sen. Sen efter det långa dygnet är även denna helgen gjord. Sedan är det två veckor kvar till nästa omgång.

 

Helt ärligt har jag ingen aning om vart detta slutar. Jag vet att när jag går av på söndag efter en lång, vaken och otroligt jobbig natt kommer jag vara allt annat än lycklig över att ha det jobb jag har.

Mötet i onsdags rev upp massa gammalt som jag försökt förtränga med.

 

Kanske leder arbetsintervjun jag ska ha på måndag någonstans i rätt riktning...

Och om en månad ska jag ringa det där samtalet igen som kan förändra min framtid.

Det jobbiga samtalet som jag ser fram emot att få ringa!

 

 

 

 

Tänkte att det var dags för ett inlägg om mina dreads!

Och som ni vet när man har haft någonting väldigt länge så håller man inte längre koll på hur länge man haft saker och ting. Men mina dreads är nu två år och två månader gamla.

Det räknade jag ut innan jag började skriva det här inlägget.

 

För ett tag sedan hade jag en period då jag kände att jag ville börja rufsa upp dom för att skaffa normalt hår.

Jag tittade på alla tjejers fina hår och frisyrer och kunde känna att jag saknade att ha det så.

Men det som förstörde den lilla drömmen var just de här tjejerna som nyss varit hos frisören.

Skitfina, men min ångest inför frisörbesök kröp sig på och jag började ångra tanken.

Sedan alla de här fina frisyrerna som de här tjejerna har, flätor och lockar.

Det är något jag ändå inte tar mig tid till att göra om jag så skulle ha haft vanligt hår.

 

Så jag trivs i min superlätta frisyr som nu är min favorit.

Skyller fortfarande på att mina dreads är för korta för att få till någon frisyr. Eller för tjocka?

 

 

 

För att vara mig är det här att vara sent ute. Men jag har ännu inte skrivit någon önskelista till jul.

I vanliga fall brukar den kunna vara knökfull vid den här årstiden så att man nästan måste till att börja sålla av den själv.

För det är ju bara tre månader kvar till jul!

 

Så om jag kan hålla mig i tre månader utan att köpa den här grejen själv, så önskar jag mig just denna.

För att underlätta för den som tycker detta var en briljant idé till julklapp så finns den på Kakburken.se.

 

 

 

Jag har sett dessa lite överallt nu i olika skepnader och blev så sugen på att testa göra en variant själv.

De finns i nyttiga former där man bara byter ut smör mot olja och tillsätter någon slags sötning, som stevia.

Sedan innehåller de bara mörk choklad och jordnötssmör som man sedan fryser i omgångar, om man nu vill göra så som jag gjort.

Jag blandade både mörk och ljus choklad.

 

 

En helt fantastisk fin höstdag ute, så vad passar inte bättre än att stanna inne och baka dubbel sats rimbobullar?

 

Var tvärt omöjligt att sova i natt. Också.

Förtvivlad och förbannad höll jag Danne vaken också...

Trodde jag skulle vara helt slut och färdig och kunna somna på studs då jag inte sovit något på jobbet natten tidigare. Även fast jag ställt larmet på 05.00...

Helt galet är det. Att man jobbar nätter, går av på morgonen ochsedan dagen därpå ska man upp och börja 06.30... Så ovärt.

 

Och jag står fortfarande på benen! Candy is my fuel är verkligen ett motto jag lever upp till...

 

Efter jobbet i morse åkte vi och gick Naturstigen.

Rasta hunden ordentligt så man med gott samvete kunde dra för gardinerna och slappa på soffan.

Varit iväg och röstat har vi gjort idag också.

 

Så.

 

Tyckte det kändes som en bra idé det här.

Att färga ögonfransarna när man knappt orkar hålla upp ögonen.

 

Blev ju bara lite utanför.

 

Idag har jag och gubben varit tillsammans i hela 9 år och 6 månader.

Inget mer speciellt med det.

Danne jobbar uppe i Storuman i något trångt skitigt hål och jag ska snart bege mig mot lillebror och lasta av hunden och sedan bege mig mot jobbnatt.

Haft sån satans migrän i helgen. Kanske håller jag på bli förkyld då jag är helt slut i hela kroppen, småont i halsen.

Eller så är det för att jag var vaken och jobbade precis hela natten i lördags...

Har bytt helger nu igen, och det är det värsta som kunnat hända mig.

Från att ha jobbat en helg där det går att sova, eller slappna av någorlunda till en helg där en är vaken från 1-tiden.

 

Så ja. Håller på tar upp min gamla plan att gå som lärling.

 

Världens deppigaste inlägg. Världens deppigaste dag.

Från att ha varit övertygad om att Danne skulle jobba hemma i veckan, till att han nyss var hem och packade väskorna och åkte...

 

Jaja.

 

Det var väl lite det där sms:et från brorsan som fick mig att ändå röra mig mot gymmet idag.

Trots en dålig natts sömn. Tidig morgon på jobbet. Tendenser till ont i halsen. Kanske kunde jag ha krystat fram en huvudvärk om jag bara försökt mer.

Hade Arga Snickaren som går på repris sedan 2011 sänts ikväll hade jag dock skippat gymmet.

 

Så 40 minuter blev det på crosstrainern ändå. Följt av ett sugigt magpass. Har varit så hård i magen idag så det började släppa lagom till man ska träna magen. Lyckat.

 

I alla fall. Snäll som man är erbjuder man att skjutsa brorsan på Ica direkt efter träningen så han kan hämta ut sitt megapaket.

Och det var väl inte sådär bra det heller kanske.

 

 

Medan vi båda står där i godisstället och sorterar ut godiset planerar vi morgondagen.

Ante frågar mig om jag tycker vi ska stå på crossen och köra kondition från morgon och köra styrka senare.

- Jag hade snarare tänkt tvärtom. Först stryka sen på kvällen kanske en promenad.