Goblinn

Ännu en jobbhelg är över. 

Känner mig som en gamling som somnar i soffan direkt efter middagen. 

Och nu har man gått och lagt sig före 22.

 

Grannarna har i alla fall skött sig den här veckan. Någorlunda. 

På tal om sköta sig så är det något vi gjort idag!

Efter jag slutade i morse åkte vi och slet på gymmet i över två timmar!  

Våga bara inte fråga om träningsvärken i morgon!

 

Nu ser jag fram emot min lediga helg!  Det är det som är så bra när man jobbar, att man uppskatar att få vara lite ledig!

Blir så satans less på de som "frivilligt" går arbetslösa och gnäller över att de inte är "lediga".

Blev bara tre jobbhelger på rad förmin del nu då.

Gnäller jag?!

Nej, för snart får jag mitt hus!

 

 

 

 

 

Inte ens innan, när jag hade sådant där vanligt hår var jag värst intresserad av att hålla på mixtra med det.

Inga dyra stylingprodukter, knappt några besök hos frisören, eller helst inte. Och jag kunde ju förfan inte ens göra en vanlig fläta på mig själv!

Det värsta är att jag testat på alla de där självmordsapparaterna också. Jag har i alla fall försökt!

Plattången. Den tog lillebror över.

Locktången, sålde den innan jag ens hunnit försöka bemästra den.

Vågtången eller vad det kallas ligger kvar här hemma någonstans och jag funderar på att bygga om den till dread-tång. Varför har ingen kommit på en sådan?

 

Det här med spegelvänt och två armar blir för mycket för mig.

 

Jag har nog inte varit så bränd efter försöken till lockar som jag var till lucia i dagis då jag fick bära långärmat under klänningen. Hade bränt hela armen på en pepparkaksplåt om det var någon som funderade över den anledningen.

 

Så jag har lagt ned en del timmar på att kolla på klipp på Youtube hur man gör en fläta, en inbakad, utbakad, fisk, fransk. Men jag tror mina försök blir egna maträtter. Typ pannkaka.

 

Har en gammal bild jag försöker gå efter.
Mirlinda flätade mina dreads under tiden hon gjorde dom åt mig, och jag kan absolut inte förstå hur hon fick till dessa.

Menar då var de ju ännu kortare och tjockare än vad de är nu.
Är för mig ett mysterium.

Jobbade natt onsdag till torsdag. Sov inte alls. Sedan fredag hade jag en tidig morgon med ytterligare 10 timmars jobb och när jag ska upp tidigt kan jag ju bara inte sova.

Idag var det ännu en sådan där mördar-morgon då man ska upp tidigt och sedan göra 12 timmar.
Och inte sov jag den här natten heller.

 

I går hade våra älskade grannar fest. Igen. Jag var så arg och frustrerad och trött så jag tog Molle med ut på en promenad och typ grät som en bäbis hela rundan. De spelade så hög musik och klockan var över halv 12- och då hade jag ändå gått och lagt mig och försökt sova redan vid 22.

När jag kom in igen torkade jag tårarna. Satte iväg upp mot grannarna och plingade på.

Visst dämpade de - lite.

Värst var när de kom hem igen. Där vid 4 på morgon. En timma höll de på där i sänghalmen. Eller om hon nu har ont i magen. Eller om det jävlas när hon dammsuger? För hon skriker verkligen. Skriker. Man skriker inte sådär. Inte under en hel timma?

Dunkade näven i väggen men tror ni det hjälpte?

Vad ska man göra i en sådan situation. Man kan ju inte direkt gå upp och plinga på då.

 

Direkt efter jobbet åkte vi ändå  på gymmet. Och där fick vi vara helt för oss själva i nästan en hel timma!

Så nu har vi köttat - som Maria skulle ha sagt.

Testade lite nya saker, som att våga sig på den där bänken man kan träna mage och rygg på. Ville inte ge mig på den om jag skulle flyta ut som en pöl över gymgolvet om mina muskler jag inte visste fanns skulle ge vika.

 

Så det jag ville komma fram till är att jag är övertrött.

Och att jag hatar mina grannar.

Samt att jag fortfarande efterlyser det där huset på landet så jag ska kunna sova om nätterna.

 

 

 

Har hittat en bil jag skulle vilja ha idag.

Den är både gul och besin snål. Besin?

Går som en klocka - skulle vilja veta hur en klocka går på vinterväglag.

Ny besiktade utan märke för några dagar. Låter kanon! 

Synd bara att det verkar vara mycket rost...

 

Kommer hem från jobbet. Kokar en kopp te och tar med mig ett fat med kiwi och två kakor. Okej idag fuskar vi.

Sätter sig framför datorn och öppnar Spotify. Dagens svåraste val. Vad man ska lyssna på när hela den här världen med ny, och spännande musik öppnar sig.

Jag började lägga upp en låt här på bloggen med Looptroop. Tänkte det var kvällens bästa låtval!

Spotify. Jag betalar till och med för tjänsten.

 

Men det slutar med att jag öppnar mediaspelaren på datorn och plöjer igenom Pink Floyd i Flack.

Fy skämmes på mig som inte har deras skivor. Eller skivor. Jag ska ha alla deras LPs sen när jag har hus.

Då ska jag ha ett musikrum inrett i 70-talsstil med storblommiga tapeter, en fruktansvärt ful men skön soffa och sedan backarna med LP-skivor!
Vet, det här har ni som läser min blogg hört förut.

 

I alla fall. Åkte på jobbet i morse, tidigare till och med för det låg på mitt ansvar att mina kollegor skulle få fika under dagens möte.

Då ringer chefen och frågar om jag är intresserad av att börja jobba på ett elevhem. Jooodåå. Så jag gjorde min första kväll där...nyss!

 

Känns bra! Känns förjävla bra!

 

 

Mellan mötet och första passet på elevhemmet hann jag hem för att ta med Molle ut på promenad.
Och det var så förbaskat fint ute, kallt som attan men vackert. Så man offrade sina sönderfrysna fingertoppar för att pilla fram kameran på mobilen bara för att knäppa en, två, sju bilder i farten.

 

 

TC-80N3
Rymdspråk? Cryptosporidium?

Min bankkod?

 

Nej! Det är min fjärrutlösare, remote, fjärrkontroll och så vidare som jag fick i julklapp... av mig själv faktiskt fast än det var Danne som slagit in paketet och satt sitt namn på etiketten... jaja. Till min Canon.

 

Det var i veckan efter att jag slutat jobbet som det var en sådan där stjärnklar afton. Sitter i bilen och glor upp mot skyn. Tar upp mobilen och slår numret till Bea, nej det gör jag inte för vem slår ett nummer idag liksom? och hör efter vad hon gör. För att det inte ska bli världens längsta mening och för att ni ska slippa läsa att de den kvällen bara slappade hemma i soffan var jag tvungen att få dit en punkt.
På något vis.
Ger henne en lite klurig fråga att fundera på; om jag säger schäääääääärnor - vad tänker du på dåå?

Precis. Fotta!

Så vi ger oss ut med pick och pack och som de amatörer vi är beger vi oss till den mörkaste platsen i hela Jämtland, i alla fall hela Östersunds utkant utan någon ficklampa.

Och där på den mörkaste platsen skådar vi en otrolig, obeskrivlig, oberäknelig (för det gick inte att räkna alla stjärnor och för att jag ville ha ett tredje ord som började på o.) stjärnhimmel. Jag har aldrig sett så många stjärnor i hela mitt liv! Det var helt galet vad prickar det var!

Och det enda vi behövde göra var att åka en bit utanför staden!

För i stan ser man inte alla stjärnor. Helt otroligt alltså!

 

Mitt första försök med remoten blev sisådär. Det var kallt och klart. Man frös och man såg inget.
Så det är inte lätt att fota när man inte ser vad man siktar på.
Det blev också min första tur med det nya stativet. Helt klart godkänt! Men inte det enklaste då man inte lärt sig vilken skruv som gör vad. Och åt vilket håll man skruvar åt och vart man lossar. Så att inte kameran dimper ned i backen menar jag på nu.

 

Det här experimentet innefattar enbart olika exponeringar. Har alltså inte fotat intervaller för att få till långa stjärnspår.
Här har kameran bara fått stå och samlat in ljus.
I en bild jag tog såg det nästan ut att vara dag. En dag med stjärnor. Och två frusna pojkvänner som var tvungna att låsa upp bilen mitt i exponeringen. Stjärtrövar!

Här är i alla fall mitt resultat. Bea kan, men jag har inga högre förhoppningar, inom en snar framtid eventuellt kanske få upp sina bilder på sin blogg på sina stjärnor. Men som sagt. Ha inga större förhoppningar om att få se något där.

 

 

 

Trotsade min sega förkylning som aldrig tycks vilja gå ur kroppen och åkte på gymmet direkt efter att ha gått av nattpasset i morse.

Längre mening och två stora eloger till mig. Och Daniel. Som följer mig. Och som köttar på som att han aldrig ska få gå tillbaka till gymmet igen. Har han aldrig hört talas om träningsvärk?

 

Det var ju för svinkallt för att åka iväg och fiska och äta kolbullar som vi planerat att göra den här helgen
Men som jag sa i morse så har vi den här finaste årstiden framför oss! Vårsolen. Sitta och pimpla och känna hur solen riktigt värmer! Äta.

 

På tal om att äta så har vi nu efter träningen suttit och försökt få i oss den här förbannade kvargen. Vad det nu ska vara bra för.

Danne villa ha banan. Fyfan vad äckligt. Smakade precis som när jag var liten och var tvungen att mosa i min tennis-bolls-haks-medicin i bananröra. ÄCKLIIIIGT!

Men Danne kved i sig sin. Jag gjorde om min. Knölade ner lite blåbär, hallon, blodapelsin, kiwi och psylliumfrön.

Och socker. Skojade bara.

 

Nu ska vi ta och åka till Krille och kidnappa hans receiver så vi kan kolla vad det är för fel på vårt ljud.

 

Stjärnbilderna får vänta.

 

Jag är hungrig och trött och helt slut.

Helt sanslöst! Helt sinneschuuuukt!

Kom ju på att lägga märke till en sak idag.
Blev så sugen på att dra fram mina dreadsmycken som jag inte haft sedan i början på hela den här hårhistorien.

Jag sade ju det, eller jag skulle ha sagt det till fler än bara Daniel för att det egentligen ska gillas att jag ens sagt det. Men vem blev förkyld efter gårdagens gympass om inte jag. Jo just precis nu när man har kämpaandan på topp och äter Keso till frukost.
Nu vill man lite ge upp det man gav under gårdagen och göra som Karlsson på taket. Godis är ända rätta medicinen. Mot typ allt.

Lite tror jag också att min kropp nu försöker tvärvägra det här nya vi nu har gett oss in på. Den säger nog stopp och belägg, åk hem till godisskålen och den bekväma soffan, din lilla mysgris.

Så nu är man tvärförkyld.

 

Kämpa på. Kämpa på.

 

På tal om det så har Ante fått kämpa på med vårt trådlösa internet som lever sitt egna lilla liv.

Vi märkte ju i går till vår stora förskräckelse att vi inte haft lösenord på det!

Så nu kanske grannarna ovanför (ja visst, det är dom som får för all skit oavsett) suttit på vår lina och laddat hem massa Svenska filmer! Det är kanske värre än att smyga sig på en fridlyst varg bakifrån och döda den med järnspett, för att man trodde det var en hund. Eller nåt. En katt.

 

Så jag undrar om man kan motbevisa det då? För då skulle de bli vräkta och vi skulle få lugn och ro på övervåningen igen. För efteråt måste det ju brottssaneras och det kan ta flera herrans år. Fast så länge ska jag inte bo kvar ändå, men ändå. Principsak.

 

Men Ante fick till det! Han är duktig han. Lär ju få världens räkning med posten. Men då kan jag tala om för dig att din julklapp var dyr!

 

 

Det jag ville komma fram till var ju byrån. Bilderna.

 

Det blev inget fotograferande av stjärnor i går kväll då det var mulet. Vädrets makter gör man inte något åt.

Klev upp tidigt i morse för att bege oss mot staden igen, då jag hade ett möte med distriktssköterskan klockan 11.

Först ringer chefen och är brydd över min lön. Nej, jag fick ju ingen lön den här månaden. Superskoj.

Sedan ringer distriktan och avbokar min tid. Jag visste nästan att det skulle hända.

Men vi åkte hem tidigt ändå eftersom vi ändå var på väg.

Efter det ringer de från jobbet och istället för att jobba kväll i morgon tar jag på mig ett dygn.

 

Väl hemma så förbereder vi oss för det första gymbesöket för det här året. Och på flera år också skall tilläggas. Så nu är vi igång.

Det känns ju bra. Eller inte nu efteråt i armarna. Tur datorn har auto-spelling-checkis.

Skakis.

 

Så jag tänkte blogga lite snabbt innan vi ska åka till svärföräldrarna och äta middag och visa upp bilderna på vår fina byrå som tagit några fler kvadratmeter av vår lilla tvåa.

Men då har min hårddisk pajat.

Förbannade jävla teknik. ALLA bilder på bäbis-Molle är där inne. Och den går inte i gång. Stendöd.

 

Så nu tänker jag lägga mig i soffan med mina blöta drullar och hoppas på att Danne kan sminka på mig ett face så får jag komma hem sen ikväll och fortsätta den här halvt värdelösa dagen på det mest värdiga sättet. En teve-kväll utan något gotta.