6 dagar kvar!


Moltas och Thelma!


Vi ♥

 
 
 
 


Hjälp mig!

Jag är med i en tävling där förstapriset är en Pentax K-S2.
En perfekt kamera att ha med sig till alla utflykter, och inte minst i min sambos fiskeväska så han kan ge oss andra bildbevis på att han faktiskt får någon fisk!
 
Det enda man behöver göra för att hälpa mig vinna denna kamera är att klicka på bilden eller länken och sedan trycka på Gilla Omslaget.
(Man måste tyvärr ha Facebook.)
 
Sötaste lillebror för ett x-antal år sedan!
 


Bushundar

Molle är barnvakt åt Rulle i helgen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kall badplats

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Jakten på norrskenet

I lördags visades en 5:a på skalan över norrskensaktivitet.
Därför packade vi bilen full med grannar och förnödenheter och åkte till fjälls.
Visionerna över att få fotografera fjällvärlden med hisnande norrsken ute i den kolsvartaste naturen där inga gatlampor syntes till, endast i fullmånens lite väl irriterande, starka sken.
Och skulle det inte bli något norrsken skulle vi i alla fall få njuta av en spektakulär stjärnhimmel.
 
Den drömmen sprack ganska direkt när vi nådde fram till vårt mål då vi möttes av snöstorm...
Så vi tog skydd i en stuga och gjorde det vi är lite bättre på än att planera väder och utflyktsmål för norrskensfotografering. Vi tände en brasa och grillade korv. Spelade kortspel. Åt.
 
 
Det här var en av de endaste bilder som exponerades den natten...
 

Så långt från stjärnhimlar, norrsken, fjällillusioner, nattfotografering man kan komma.
15 mil för att åka hem mätta och belåtna i alla fall. Och i Bea och Tobbes sällskap har man alltid trevligt så inget gnäll här inte!
 
Och i går kväll efter gymmet åkte jag och Danne en sväng med bilen. Ingen aktivitet syntes till även fast det såg lovande ut, trots en 4:a på skalan.
När vi parkerat bilen var det som att himlen exploderade oavnför oss.
In för att hämta utrustning och istället för att åka 15 mil gick vi ut 150 meter utanför där vi bor bara.
När vi kom ut var det helt borta...
 
Efter en stund kom det tillbaka, men så väldigt svagt. Inte alls så som vi nyss såg det.
Det stormade ute och molnen kom allt mer inpå.

 
Men några bilder blev det i alla fall!
 
 
 
 
 
 


Älska vintern!

I går när jag var ute med hunden ångrade jag att jag inte hade med mig kameran.
Det är helt fantastiskt och man blir lika hänförd varje år. Hur vackert det är med snö!
 
Så till den senare nattpromenaden tog jag med kameran. Men då typsikt nog hade det börjat snöa...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Här har jag använt min fasta glugg EF 50mm f/1.8 då den har så låg bländare. Men man blir begränsad till motiven då det är ett fast objektiv. 
Bruset i bilderna beror dels på snön och för att man tvingas till ett högre ISO-värde för att kunna fota i mörkret.


Skogen

Vi åkte ut till skogen i går.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Man skulle kunna tro att det är något vilddjur... men det är bara Moltas.
 
 
 
 
Grillpinnsmakarhunden
 
 
 
 
 
 
 
Det blev mörkt fort.
 


Norrsken

Mitt livs första fotograferande av norrsken skedde i går kväll.
Under kvällspromenaden med hunden. Sprang in och rafsade åt mig kameran.
Inget stativ och rätt bra blåst.
 
Vilket gjorde att bilderna både blev korniga och suddiga.
Testa själva att hålla kameran stilla under 1-2 sekunders exponering.
 
Så det var ju synd. Det hade kunnat bli hur bra bilder som helst.
Sedan varade inte norrskenet många minuter heller...
 
Nästa gång!
 
 






 
 
 


Hunden som älskar löv

Storm i helgen, så hunden har haft fullt upp med att jaga löv.
Vilken annan hund gör det egentligen?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Glöm inte bort att gå in rösta på Molle!
 


Snö!

Precis när det är tre månader kvar till julafton faller den första snön ner.
Och ingen är väl gladare än jag och Moltas för det.
Därför fick kameran följa med under morgonpromenaden idag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Lingonskogen

Ingen text. Bara bilder.
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Skog

Nu kommer alla bilder från då vi åkte upp till fjälls och skulle leta djur.
Det var inte det lättaste att försöka hinna med Daniel som prang efter hunden med pejlen i högsta hugg och försöka fota något vettigt samtidigt. Och med rätt inställingar på kameran.
Den där bäcken hade jag velat stanna och fota, en kvart minst för att leka med slutartider. Men inte alls.
Vi skulle ju tydligen jaga.
 
 
 
 
Här gled man nedför på rumpan!
 
 
 


Någon/något har samlat mat inför vintern.
 
Någon/något har ritat ett L på fjället!

 Det närmsta älg vi kom under jakten. En som redan var använd. 
 
 
Panorama
 
Det här fina timmerhuset låg med sådan fantastisk utsikt över fjället. Det är svårt att föreställa sig på bilden, men fjället såg mycket närmare och större ut i verkligheten.
Sa till Danne att stugan måste bara ha världens panoramafönster på andra sidan. Han idiotförklarade mig lätt genom att påstå att stugan var på tok för gammal. Svarade då emot med mitt briljanta svar; att fjället kom väl inte dit efter stugan!
Han menade att stugor inte hade panormafönster på den tiden. Och mycket riktigt.
På andra sidan fanns inga fönster...
 
Danne gick runt med sin järppipa och försökte locka åt sig alla skogens fåglar. Han pep och pep i den där så man höll på bli galen. Det var precis efter middagen och vi hade tagit med oss den andra hunden som inte lämpar sig åt jakt. Och det peep och pep i den där satans lockpipan.
Så lyckades Danne på något vis tränga igenom en rap i den där pipan. Och det lät obeskrivligt roligt.
- Vad var det där för fågel? En mätt sparv?
 
 Den obligatoriska stjärnbilden. (I fullmåne)
 
- 4 grader morgonen därpå.
 
 Solen på väg upp.
 
 
 
 
 
 
 
 
Kamouflage?
 
 Åreskutan.
 
 Hej då. Skitjakt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
HE HE HE!
 


Fjäll

Tänkte bjuda på en bild, från vår fjällstur.
Eller för mig var det en fjällstripp. För Danne var det på blodigt allvar med sug efter att få döda.
Något i den stilen.
 
De andra 427 bilderna får komma upp när jag kommer hem. På söndag. Eller måndag. Kanske tisdag.
 
 
 


På hösten

Jag tror nog aldrig att jag tidigare lagt märke till att det faktiskt är stjärnklara nätter, på hösten också!
Eller norrsken för den delen! Fick uppleva ett under promenaden med hunden en natt, ett par dagar sedan.
Det är så vackert, men för sällan man får se det. Funderar ju skarpt på att flytta till Nordnorge bara för därför.
 
Så jag tog ju med mig stativet hem under helgen som spenderades hos mor och far. Det är ju lite skillnad på att stå ute och fota när det är 8 grader varmt istället för 16 minus. Kameran mår lite bättre av det också.
 
Men inga norrsken skådades och sedan var månen framme. Blir för mycket befintligt ljus så det blir så tricksigt att fota.
Vid långa slutartider ser det precis ut som man fotat i solsken under dagen. Sedan måste man tänka till med skuggor.
Sen ville jag inte gå för långt från huset för att lämna kameran och stativet, som nu kan sköta allt jobb själv medan man sitter inne med huvudet ovanför chipsskålen, då det är tjuvar i farten.
Och så är jag så jävla mörkrädd, så med min fantasi...
 
 
 
 
När jag började fota var det ingen satans måne där!
 
Och ungefär 30-45 minuter senare förstörde den hela bilden... Månspår?
 


Miniorkidé

Kunde inte motstå dessa små i affären.
Miniorkideér!

Tanken på hur bra de skulle passa där i mitt nya köksfönster i mitt nya hem. Det ska vara mer åt den lantliga stilen men fortfarande gå i orange. Jag kan ju inte måla om min Aid.

Jag som alltid hatat när det ska vara lantligt och chabby och chick. Vitt. Tråkigt. Gammalt. Men nu har jag vänt om lite. Fortfarande väldigt sparsamt lantligt.
Jag vill ha ett hörnskafferi, ett walk in skafferi. Med spegeldörr. Sedan en platsbyggd kökssoffa längs med fönstret.
Sedan fattas bara den klibbiga flugfångaren som hänger i taket så är det lantligt som fan!



 
 
I morgon ska vi på husvisning!


Hubbabubbla!

Säkert minns ni ju den där dagen före midsommar, då vi höll på att förgifta hunden med såpbubblevatten.
Exakt. Men han lever ju.
 
Och här är bilderna:
 


















 
 
Älskade snutt-fejset!


Moln

Med kameran riggad på stativet och fjärrkontrollen förinställd på ûberinställnig alles des schärnor-gefoten.
Men så blev det inga stjärnor.
SMHI-appen gick varm. Det skulle ju bli halvklart.
Sprang mellan tuggorna på min goda räkmacka till fönstret och tryckte näsan mot så det blev fina fettfläckar bara för att se om det  fanns några stjärnor.
 
Fram mot midnatt kom de fram i alla fall. Men det var absolut inte rätt väderförhållanden då det var småmulet och till och med snöade lite medan jag stod där och hörde hur mekaniken skötte allt fotande åt mig.
Två stjärnfall såg jag också. Har sett många i år, men det är väl för att jag så fort det är stjärnklart går med blicken mer mot skyn än ser efter vart jag går.
 

Kortet är taget i Laxsjö då. Var så fascinerande egentligen. Gatlamporna lös förvånansvärt länge och där de lös såg man bara de ljusstarkaste stjärnorna på himlen, Jupiter, Karlavagnen och Tre vise männen och sådär.
Men på ett ställe var en gatlampa trasig, och där såg man plötsligt hela världsrymden kändes det som. Sedan klättrade vi upp för en kulle och såg ännu fler. Fast än det inte var riktigt klart.
 
 
Så, okej då. Inte helt nöjd. 17 bilder med en exponering på 45 sekunder vardera har satts ihop och skapat dessa spår. Vilket är ungefär 12 minuter.

Tänk att stjärnorna rör sig så mycket på 12 minuter!


I stan ser man inte stjärnorna

TC-80N3
Rymdspråk? Cryptosporidium?
Min bankkod?
 
Nej! Det är min fjärrutlösare, remote, fjärrkontroll och så vidare som jag fick i julklapp... av mig själv faktiskt fast än det var Danne som slagit in paketet och satt sitt namn på etiketten... jaja. Till min Canon.
 
Det var i veckan efter att jag slutat jobbet som det var en sådan där stjärnklar afton. Sitter i bilen och glor upp mot skyn. Tar upp mobilen och slår numret till Bea, nej det gör jag inte för vem slår ett nummer idag liksom? och hör efter vad hon gör. För att det inte ska bli världens längsta mening och för att ni ska slippa läsa att de den kvällen bara slappade hemma i soffan var jag tvungen att få dit en punkt.
På något vis.
Ger henne en lite klurig fråga att fundera på; om jag säger schäääääääärnor - vad tänker du på dåå?
Precis. Fotta!

Så vi ger oss ut med pick och pack och som de amatörer vi är beger vi oss till den mörkaste platsen i hela Jämtland, i alla fall hela Östersunds utkant utan någon ficklampa.
Och där på den mörkaste platsen skådar vi en otrolig, obeskrivlig, oberäknelig (för det gick inte att räkna alla stjärnor och för att jag ville ha ett tredje ord som började på o.) stjärnhimmel. Jag har aldrig sett så många stjärnor i hela mitt liv! Det var helt galet vad prickar det var!
Och det enda vi behövde göra var att åka en bit utanför staden!
För i stan ser man inte alla stjärnor. Helt otroligt alltså!
 
Mitt första försök med remoten blev sisådär. Det var kallt och klart. Man frös och man såg inget.
Så det är inte lätt att fota när man inte ser vad man siktar på.
Det blev också min första tur med det nya stativet. Helt klart godkänt! Men inte det enklaste då man inte lärt sig vilken skruv som gör vad. Och åt vilket håll man skruvar åt och vart man lossar. Så att inte kameran dimper ned i backen menar jag på nu.
 
Det här experimentet innefattar enbart olika exponeringar. Har alltså inte fotat intervaller för att få till långa stjärnspår.
Här har kameran bara fått stå och samlat in ljus.
I en bild jag tog såg det nästan ut att vara dag. En dag med stjärnor. Och två frusna pojkvänner som var tvungna att låsa upp bilen mitt i exponeringen. Stjärtrövar!


Här är i alla fall mitt resultat. Bea kan, men jag har inga högre förhoppningar, inom en snar framtid eventuellt kanske få upp sina bilder på sin blogg på sina stjärnor. Men som sagt. Ha inga större förhoppningar om att få se något där.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Vinnare!

Helt sanslöst! Helt sinneschuuuukt!
Jag har under december månad varit med i Cyberphotos Klappjakt.
En tävling som innebar att man varje dag fick en ny kort liten ledtråd som man skulle sitta och finurla på ett tag. Ledtråden skulle sedan leda till en produkt på deras hemsida, vilken som helst. På den produktens sida fanns det sedan en "ingång" till självaste tävlingsbidragsblanketten. Finns det ordet i svenska ordboken?

Jättekul tävling!
 
Och idag sitter jag och försöker tränga ner flingorna i min trånga, ännu onda hals utan att drunkna i mjölken då jag knappt kan andas.
I alla fall.
 
Så ser jag i deras blogg att jag är vinnare nummer 4 av en Fujifilm XP170!
 
 


"Med en 14 megapixels CMOS-sensor och 28-140mm brännvidd kan du komma nära motiv men även fånga vyer.

Kameran kan också filma i full-HD.
Objektivet har en vattenavstötande behandling som gör att vatten rinner av.
Den klarar fall från upp till två meter, kyla ner till tio minusgrader och kan vara nere på tio meters djup.
Förutom att vara vattentät, stöt- och dammtålig kan XP170 även trådlöst föra över bilderna till din smartphone, surfplatta eller dator"


Skoj skoj!
 

Vet inte om jag vunnit en blå eller orange. GE MIG DEN ORANGEA!












« Tidigare inlägg