Idag brast det och när jag såg att alla slattar av de goda dammsugarna bara skulle slängas i ned i soppåsen räddade jag dem. Är det något av allt som jag älskar som jag verkligen älskar lite mer så är det just dammsugare. Ingen bra kombination om man mu inte vill se ut som en pladusk i Kroatien om fem månader....
Ihopklämda ändar på dammsugare som skulle slängas. Gott till kaffet sen innan gymmet!
Det är första gången jag smakar av något där. Andra saker provsmakar man ju alltid på bara för att känna om man blandat i tillräckligt med smakessenser i grädde och gelé. Men jag har som inte gått och tagit av det som blivit över.
Förutom när vi fikar. Då har det blivit en och annan semla. Kardemummabulle och en muffin en gång.
Och till fikat fikar vi givetvis av allt gott bröd, surdegs, grovt, vitt, mörkt och med en massa pålägg och tillbehör.
Jag är lite hungrig.
Ostfrallor och vanliga frallor
Och igår sa vi att vi skulle försöka sluta med alla onödiga kolhydrater i form av vitt bröd, pasta, potatis.
Så jag gör en tacopizza till middag och kommer hem med massa goda ostfrallor...
Kladdkakan: Smält smöret och vispa ner kakao. Låt svalna. Rör ihop ägg, socker och vaniljsocker. Blanda ner mjölet i i äggsmeten tillsammans med smör och kakao. Blanda runt med en slickepott. Smöra och bröa en rund kakform med löstagbar botten. Jag använde kokos.
Fyllning: Rör ihop alla ingredienser till en slät kräm.
Jag lät kladdkakan vara inne i ugnen cirka 5 minuter innan jag smetade ut cheeseckaefyllningen. Sedan strör man ut hallon och blåbär över fyllningen - så mycket som man tycker och vill ha! Gräddas mitt i ugnen cirka 30 minuter på 150 grader.
Den kommer att vara lite smetig direkt den kommer ur ugnen men stelnar till när den svalnat. Gärna i kylskåpet under natten.
Den här kladdkakan gjorde jag ofta förut och blev lite fundersam över varför jag inte redan hade receptet på min blogg.
För det är så enkelt att sedan bara gå in på sin egen blogg och leta fram det recept man brukade använda!
Den här bloggen får fungera som min digitala receptsamling!
Nu ska vi åka på gymmet och sedan ska vi iväg på middag där vi vet att det blir semla till efterrätt!
Jag har aldrig handlat åt mig själv på systemet och jag kan räkna på en hand hur många gånger jag varit med någon in på ett systembolag.
Jag har inte varit på krogen efter 18 års ålder och helt ärligt har jag aldrig varit på en krog eller pub. Inte ens under Storsjöyran. Inte ens på krogstråket bara för en matbits skull.
Men så fick jag plötsligt en dag i mitt snart 26 åriga liv en "virre" av mina fina arbetskollegor som en avskedspresent. Chokladen som följde med gick ju ned på en gång. Men flaskan har stått.
Kanske skulle man kunna ha den till nåt långkok med älgkött framöver?
Så idag när vi ska äta en hederlig vanlig oxfiléplanka tänkte vi att vi kanske skulle testa smaka av den där drycken då.
Och dricker man aldrig vin har man inte heller någon vinskruv bara liggandes i någon ratlåda.
Så vad gör man? In på internet och får tipset om att använda en sko.
Vi båda står och slår den där vinflaskan mot väggen. Vi byter till och med till en finsko i hopp om att korken ska röra på sig.
Inte alls.
En skruvkrok fixar biffen!
Får upp korken och då kommer Danne på att vi ska ju på gymmet sedan, så vi kan ju inte dricka vin och sedan köra dit.
I början på min lärlingstid gick det så uruselt så jag hade nästan kunnat gå hem när det blev dags att kavla ut marsipanen till alla tårtor.
Den sprack. Blev för smal. Kladdade fast i valsarna.
Min handledare förklarade skämtsamt till chauffören som varje morgon kommer och ska hämta tårtorna för att leverera dem, att jag höll på med avancerad marsipanvikning. Att det var både tre- och fyrslag i den där marsipanen.
Så det var lite lätt stressigt att stå där och inte ens ha täckt alla tårtor när han väntade - bara på mig!
Det är roligt när man själv känner att man utvecklas!
Och nu kan det ju hända att jag tar tillbaka det här inlägget när det blir dags att kavla mördeg igen.
Men nu är jag på bagerisidan då jag gör kurserna Bageri 1, 2 och 3.
Mördegen och kondisbiten får vänta!
Nu är det helg, och jag ska ha sovmorgon varenda morgon!
Eftersom jag inte tar några bilder när jag är på bageriet så lägger jag upp hur det såg ut när jag gjorde min fisktårta!
Har gjort en semeltårta som Danne ska få ta med sig och bjuda sina arbetskollegor på i morgon.
Receptet på semlorna är det som jag alltid brukar använda och som finns i det här inlägget.
Jag gjorde av en hel sats. Av hälften fick det bli vanliga semelbullar och av andra hälften blev det denna tårta.
Man tar helt enkelt hela degen och formar den så att den ryms inuti en springform. Sedan skär man upp det antal bitar man vill att semeltårtan ska ha. Min har åtta bitar. Sedan sätter man på springformen så att den gräddas i den för att få rund form.
Jag har sedan skurit upp min i färdiga bitar så man inte ska behöva skära.
Nu är vi en lärling och tre praktikanter på bageriet.
Och det är jättebra för mig för jag får massa tips från de som går riktig skola och fått lära sig grunderna.
Som idag när vi skulle pikera en massa tårtor.
Jag har aldrig i mitt liv känt mig så värdelös som idag. Allt jag gjorde gick åt helvete och de tårtor jag pikerade hade lika gärna en fyraåring kunnat kladda dit. Så kändes det.
Inget florsocker i världen skulle kunna rädda dessa tårtor.
Men som tur är så är de väldigt förstående där.
Jag har ju aldrig pikerat en tårta förut.
Så nu på kvällen har jag stått och övat. Men det är ändå långt ifrån samma sak.
Där har man tidspress på sig. En riktig tårta och inte bara en skärbräda som är att slicka av och göra om.
Pikeringsgelé och speciella slags påsar.
Men lite snits kanske man kan få in genom att träna hemma.
Idag var det en tårta som var beställd i en speciell text. Jag tvingade ena praktikanten att det var hennes uppgift. Hon visade mig grunderna hon lärt sig på skolan och sedan fick jag testa lite på bakplåtspapper bara. Det tycker jag var snällt av henne!
Så jag sa att jag skulle träna på att skriva alla namn som finns, men hon föreslog att hellre träna på bokstäverna.
Tycker det är lite synd att man inte får fota det man gör där. Eller jag har inte ens frågat så funderar på att göra det.
Så att man själv kan jämföra med bilderna och se hur man utvecklas, som jag i alla fall hoppas att man kommer att göra.
Fyllning: 25 g Smör 25 g Philadelphiaost 25 g Vit choklad
Gör så här: Börja med att sätta ugen på 175%. Klä en plåt med bakplåtspapper, ställ åt sidan.
Rör smör och strösocker samt farinsocker mjukt och fluffigt. Tillsätt ägg och vaniljsocker, rör ihop en jämn smet. Tillsätt sedan de torra ingredienserna och arbeta ihop en deg. Hacka chokladen smått och rör ner den i degen. Ta en tesked och skopa upp degen, dela varje bit på mitten och rulla till bollar. Varje boll ska alltså vara 1/2 tsk stor. Lägg bollarna på plåten. Grädda mitt i ugnen i 5-6 minuter. Låt svalna innan du lyfter över de små kakorna till ett avsvalningsgaller.
Fyllningen gör du genom att smälta chokladen över vattenbad. Vispa sedan ihop smör, philadelphia och den avsvalnade chokladen. Sleva ner krämen i en spritspåse. Spritsa lite kräm på hälften av alla kakor.
Skulle jag beskriva min tid som lärling hittills så passar det rätt bra att jämföra den med en samhällstjänst.
Jag är där och gör timmarna men vet inte riktigt varför. Bara det att jag inte gjort något. För att få samhällstjänst alltså.
Visst har jag lärt mig massor under den korta tid jag varit där. Jag tycker om de som arbetar där. Men det känns inte som att det ger mig samma kompetens som en riktig utbildning skulle göra. Jag bara är där precis som de andra, bara det att de får lön...
Sved nog lite mer än jag trodde att det skulle göra att bli studerande igen. Jag får än inte en krona från CSN och när det väl blir är det bara under fem månader jag får ut runt 2800. Danne den griskorven har bytt jobb och därmed också gått ner i lön. Rejält. Men det kanske är värt det, att få ha honom hemma.
Därför har jag själv bestämt att resten av veckan får bli hemstudier så jag får bort precis allt teoretiskt. Så man åtminstone kan slappna av på kvällarna och slippa tänka på alla uppgifter man har kvar att göra.
Jag har ju trots allt läst in 400 poäng på 8 veckor nu, vilket som på heltid motsvarar 20 poäng och blir runt 20 veckor.
Jag ville träffa min handledare redan i måndags för att vi skulle kunna gå igenom alla dessa frågor inför den här veckan. Men han hade inte tid med mig förrän på fredag och då ska vi gå igenom allt det här som jag funderar på. För jag vet ju egentligen ingenting om den här typen av utbildning jag går.
Jag vill ha ett tydligare upplägg. En studieplan. Eventuellt byta lärlingsplats.
Jag kan inte avgöra om det här blev ett gnäll-inlägg eller en uppdatering på läget... Men det blir nog bra i slutänden!
Ikväll kom jag på att jag skulle ta och testa tyllsetet från Wilton som jag fick i julklapp av mor och far!
Så lättare sagt än gjort så står man och tempar äggvitor och socker till 60 grader för att sedan göra en fin maräng av sörjan. Sedan klicka i med smör och vispa länge tills det blir en fin smörkräm.
Jag ville nämligen inte ha en vanlig smörkräm med ett kilo florsocker så det fick bli en Swiss Meringue Buttercream istället!
Så detta är min absolut första spritsade ros i smörkräm!
Min andra ros...
Och slutligen den tredje. Sedan kunde jag inte hålla mig längre från att testa alla andra tyllar!
Förra året sparade jag min amaryllis. I vanliga fall har man ju bara slängt bort den när den blommat färdigt, eller när den dött av någon anledning för att ingen varit hemma och tagit hand om den under julen...
Trodde aldrig att det skulle gå. Men nu ett år senare blommar den igen. Och de är så fina.
Även om det blev lite sent och efter allt vad jul och nyårs-firande heter.
Och även fast den fick över en meter stjälk...
Jag föreställer mig mitt framtida julhem fullt med amaryllisar. Både vita och röda. Så svårt är det faktiskt inte att spara på löken!
I lördags visades en 5:a på skalan över norrskensaktivitet.
Därför packade vi bilen full med grannar och förnödenheter och åkte till fjälls.
Visionerna över att få fotografera fjällvärlden med hisnande norrsken ute i den kolsvartaste naturen där inga gatlampor syntes till, endast i fullmånens lite väl irriterande, starka sken.
Och skulle det inte bli något norrsken skulle vi i alla fall få njuta av en spektakulär stjärnhimmel.
Den drömmen sprack ganska direkt när vi nådde fram till vårt mål då vi möttes av snöstorm...
Så vi tog skydd i en stuga och gjorde det vi är lite bättre på än att planera väder och utflyktsmål för norrskensfotografering. Vi tände en brasa och grillade korv. Spelade kortspel. Åt.
Det här var en av de endaste bilder som exponerades den natten...
Så långt från stjärnhimlar, norrsken, fjällillusioner, nattfotografering man kan komma.
15 mil för att åka hem mätta och belåtna i alla fall. Och i Bea och Tobbes sällskap har man alltid trevligt så inget gnäll här inte!
Och i går kväll efter gymmet åkte jag och Danne en sväng med bilen. Ingen aktivitet syntes till även fast det såg lovande ut, trots en 4:a på skalan. När vi parkerat bilen var det som att himlen exploderade oavnför oss.
In för att hämta utrustning och istället för att åka 15 mil gick vi ut 150 meter utanför där vi bor bara.
När vi kom ut var det helt borta...
Efter en stund kom det tillbaka, men så väldigt svagt. Inte alls så som vi nyss såg det.
Och vi åker den 20 juni. Över midsommar. Så jag slår vad om att midsommaren blir finare än någonsin här hemma då. Men det ska bli kul, speciellt då jag aldrig varit utomlands tidigare!
Dubrovnik
Det bästa av allt - det är att svärmor bjuder oss på resan!
Det var mycket folk på gymmet ändå. Mycket folk för att vara efter midnatt. Fler än två är många enligt mig och Danne. Och i kväll var det sex stycken och vi. Många.
Stod på crossen och fladdrade med fetarmarna i en timma. Allt godis har satt sig där tror jag.
Sedan blev det hastigt lite magansträgning. Nu är man ju åter igen livrädd för den där träningsvärken. Börjar sakta men säkert.
Och bara för att man ställt in sig på "sitt nya jag" blaha blahaa så kommer Konsum med extrapris på lösviktsgodis...
"Vi måste börja lite lätt". "Se det som en belöning". "Det är fortfarande helg". "Vi får inte chocka oss själva i början". Man måste fortfarande få unna sig ibland".
Så där på Konsum hittade vi våra grannar som redan handlat sitt godis. Vilket sammanträffande!
Så efter att ha suttit på Konsum bland Mariekexen och inte skrapat en av åtta lotter som innehöll miljonvinsten åkte vi hem och åt godis tillsammans.
Sedan åkte jag och älskling iväg på gymmet. Efter lite övertalning. Danne var på väg att kasta in handduken.
Men nu efteråt känns det så JÄVLA SKÖNT!
Och i bilen på väg hem efter årets kraftansträngning spelades Simply the best.
Den låten spelades även under vårt livs första Peak-pass då det bara var vi fyra. Jag och Danne och våra sköna grannar.
För vi var tydligen best som var de första och de enda som hade genomlidit det där hemska men så fruktansvärt roliga träningspasset. Man skulle nästan kunna kalla oss "Simply the best Peak-gänget".