Goblinn

Nu är jag inne i en sådan där period i livet igen där det känns som allting står still.

Det händer ingenting. Och det som händer är inget av värde.

 

Jag står still, som det känns, gällande kampen mot extarkilona. Jag känner mig blaffigare och mer dallrig än någonsin. Även fast jag gått ned tre kilo enligt vågen sedan jul. Samt att jag skyller på att jag lagt på mig cirka två kilo också med tanke på kreatinet jag tar. Ungefär.

Jag har stannat upp helt på vägen mot den där kroppen man ska kunna känna sig nöjd över. Sluta dölja sig bakom stora kläder. Även fast jag gillar stora kläder.

 

I jobbet händer ingenting heller. Även fast det är just nu det är mest att tänka på, mest att ordna, mest att ta ansvar över. Mina barn ska inte bara ha det kul när de är med mig, utan man ska ordna träffar med både skola och föräldrar. Specialpedagoger. Utbildningar. Stockholsmresa.

I går var jag skitless och förbannad på mitt jobb. Så mycket ansvar för så lite betalt.

Räknade in allt man äter gratis där och då kändes det lite bättre. Men ändå.

Räknade upp arbetskollegorna som är guld värda. Då kändes det också lite bättre.

Tänkte på barnen som ger en det där lilla extra. Känns det också bättre.

Men ändå!

 

Det händer inget på husmarknaden. Men det känns som att nu gör det inget om det står stilla ett tag. Det här blir första helgen sedan grannäcklet flyttade, och hade hon bott kvar här hade detta varit hennes festhelg, eftersom det är min jobbhelg. Så oerhört skönt!

Så det gör inget. Bara inte "mormor" som flyttar in där är någon slags hardcoremormor som ska leva om. Typ köra igång vävstolen kvart i fem på morgon.

Men man vill ändå ha det där huset.

 

Så för att kompensera det som fattas i mitt liv lägger jag mig i allt gällande lillebrors.

Det första, näst första efter jag tittat Hemnet är att kolla efter lediga lägenheter åt honom. Jag letar jobb.

Jag har precis beställt tapeter som jag letat fram åt honom. Jag har gjort hemmagjorda ljuslyktor som jag ska ta med ned. Jag har planer på att tillverka superfina lampor som han kan ha bakom soffan. Jag har gjort lista på vad jag ska ta med då vi ska ned. Allt för att styla hans lägenhet till den ska fotogarferas och läggas ut på Hemnet till försäljning.

Jag författade också både Personligt brev och CV till honom.

 

Så blir det.

 

Världens längsta inlägg för att såhär i slutet föröska få till ett kryptiskt meddelande för att verka extra intressant.

Har ju sagt att jag aldrig någonsin ska sätta mig i skolbänken igen.

Men jag har fått reda på ett startdatum.

Känns som jag måste få göra annat ett tag.

 

 

Då har fredagen kommit. Med glädjeblandad förtjusning.

Jag gick precis på en fem dagars ledighet. Whioo! Efter två veckors konstant arbetande som det känns. Mina helgkollegor och jag småskuttade av lycka igår, i smyg på kontoret, över att det nu äntligen är ledig helg.

Inte för att det är så hemskt att jobba helg, vill jag förtydliga.

 

Men fredag. Ledig fredag. Det innebär ju att man ska belöna sig på något vis. Att man har förtjänat den där mysstunden i soffan med godisskålen vilandes på bröstet och chipsskålen på den där andra hyllan man har lyckats jobba till sig. Betingning.

Så bara för att dagen heter fredag, och att det väntar en lördag gör det hela hur jobbigt som helst. Under veckan har det inte varit några som helst problem, det där med godis, socker och dricka.

Jag är hur stolt över mig själv som helst!

 

 

 

Tål att upprepas: Jag är så jävla lycklig att grannen nu är borta!

I helgen blev det lite onyttigheter. En chipspåse och en 70% chokladkaka. Thats it.

En "vanlig"  helg hade bestått av minst ett kilo godis från Hemmakväll. Chips. Dip. Två Coca Cola. En kebabtallrik.

Föreställ er rösten från "Du är vad du äter" också.

Men jag vill med detta säga att jag är nöjd. Över det lilla.

 

Så jag har längtat och väntat efter i helgen, då jag redan för två veckor sedan bestämde att den helgen skulle få bli en Hemmakvällshelg. Fast. Kändes inte lika kul nu då gubben ska åka iväg och jobba.

Sedan kanske man kommer känna sig både nöjd och svälld av svärmors semla, som vi ska bjudas på senare.

Hennes semlor alltstå!

Ingen diet i världen kan säga nej till dom!

 

Så igår när jag var ledig kände jag att jag hade både tiden och orken att ställa i ordning någon god maträtt.

Inte alls avancerat, men så pass att man kände att man kunde lägga ned lite tid på att lägga upp, strö på flingsalt, på med den obligatoriska limeklyftan och knäppa en mobilbild av dagens middagsmål.

 

Det är återigen dags för den där varannanhelg-helgen.

Helgen som jag jobbar och grannidioten är barnfri och alltid lever om och gör allt för att hålla mig vaken.

Fast den här helgen är jag så jävla lycklig.

Inte bara för att jag fick komma hem tre timmar tidigare idag, utan för att det oväsendet grannidioten för är bra oväsen.

Det är flyttoväsen. Hon är på väg härifrån!

 

Och jag tror inte ett skit på att hon flyttar för att det är otrevliga grannar (läs mig, som bankat i väggen en gång varje varannan helg då jag tycker jag hört för mycket och då hon inte inser vad hänsyn och klockan är).

Jag är övertygad om att hon blivit värkt. Eller varnad.

 

ÄNTLIGEN!

Fast då måste jag börja tre timmar tidigare i morgon...

 

 

Idag tar vi vilodag från gymmet. Och faktiskt. Så ska jag äta chips för första gången sedan nyårshelgen!

Har inte ätit en godisbit heller sedan förra helgen, och då blev det en putteputte liten chokladkaka på 100g.

 

Det lär man ångra. Men vadfan. Jag skyller på kreatinet!

 

 

Apa vad folk det var på gymmet igår. Jag säger som så. Aldrig mer gym före 21.00!

Eller senare är 16.30. Sen är det ju smockat.

 

Och jag har lagt märke till en sak. Man kan ju tro att det är tjejer som måste ha med sig en "gymkompis" till gymmet. Men så är inte min uppfattning. Det är grabbarna som släpar med hela sin kompisskara.

Tjejerna kommer dit och gymmar ensamma.

Killarna har med sig en 5-6 stycken som ska stå bakom och vänta.

Som igår, då körde jag rygg och axlar. Fick nog fan vänta en timma på maskinen för alla dom där boysen skulle stå vid den där och turas om. Och ni kanske kan föreställa er vilken tid det tar!

Fel att ni sprider ut er.

 

Satt vid rodden och gymmet på Frösön är som... avlångt eller hur man ska förklara. Så då stod alla de här 6, eller 10 grabbarna, hur många de nu än var, i rad och körde precis samma övning med skivstång. Så de tog ju upp hela gymmet, längs speglarna.

Det var så trångt, så när jag satt där vid rodden så hade jag kunnat få en skivstång i skallen av en kille som vägrade maka på sig. Om jag haft otur vill säga.

 

Men det gick ändå bra. Fast man blir ju förbannad.

Och har man en gång lyckats roffa åt sig kabelmaskinen så sitter man där och nödhåller den tills man är klar.

 

 

Fyfan.

Haft ont i halsen några dagar nu. Och igår efter morgonturen på jobbet gick ja och la mig efter en lång dusch. Tänk vad lycklig jag är att vattnet ingår i hyran. Då ska det utnyttjas också! Det är ju samma sak med motorvärmaren som vi betalar 200 spänn i månaden för. En sån där smart, tidsinställd stolpe som bara går en två timmar innan du ska använda bilen. För 200 kronor ska då i alla fall jag ha både en varm och isfri bil. Så jag sitter och ställer in den där tiden på värmaren så den ska gå hela dagarna och nätterna.

 

I alla fall. Sov efter jag knölat i mig Alvedon. Och i morse vaknade jag 12, så jag hoppas jag sovit skiten ur mig nu. Vaknade ju givetvis en stund där emellan. Hade tvättstuga och sån skit.

För i går var en fruktansvärd dag. Obligatorisk vilodag från gymmet. Godissuget höll på ta över. Eller det gjorde det, för jag hittade en lussebulle i frysen, som jag med gott samvete skyllde ifrån mig att den var allt bakad med kesella.

Försökte blanda ihop en chokladsmet med chokladprotein och kvarg. Men fyfan.

Mig övertalar ni då inte hur gott allt nyttigt är!

 

 

Sådär.

Gör ett försök att sammanfatta mitt påhitt jag fick om att förlänga mina korvar.

Jag som är en riktig velpelle kom till skott. Gjorde det själv. Inga konstigheter...? Jag som inte ens ville förlänga dom. Den där lilla vetskapen att "Allt detta är mitt hår. Mitt egna hår. Alldeles egna. Inget fusk här inte."

Men så blev det inte. Tillslut.

 

Och faktiskt, så måste jag få säga det såhär medan ni kanske fortfarande orkar läsa - att jag är riktigt nöjd. Både av arbetsinsatsen och resultatet!

 

Jag lade ju in lite bilder under jobbet, då det såg mest ut som ett rent helvete. Och det var det kan jag lova.

Beställde mitt hår från Happy Hair, och faktiskt, det är så dålig kvalitet (tror jag, ska kanske inte uttala mig så självsäkert då jag aldrig kommit i närmare kontakt med löshår tidigare än min Pippi-peruk) så det lämpade sig perfekt till att göra dreads!

Kanske ska nämna att jag förlängde med äkta löshår också. Om det inte framgår flera gånger tidigare redan?
Det tovade sig bara man tittade på det. Så jag tycker synd om de tjejer som ska försöka hålla det där fint som en vanlig förlängning, efter en dusch till exempel.

Så jag hoppas inte de tvättar med diskmedel!

 

Under inlägget Löshåret går det läsa och se med var jag menade.

 

 

Idag är en sådan där tråkig dag att försöka vara nyttig och allt som hör till. 

Åt torsk och ärtor till middag. För en kvart sedan. Och är hungrig nu. Igen.

 

Jag är imponerad över mig själv att Ballerinakakorna faktiskt fortfarande står helt orörda i skafferiet.

 

Sedan funderar jag på hur jag ska klara av helgen. Försöker lägga upp något strategiskt. Vad som ska få tillåtas.

Fast desto mer man försöker begränsa desto svårare blir det. För den saken är klar. Jag ska ha något gott!

 

Som idag när Danne kom hem från jobbet så hade jag bett honom åka in på Konsum innan han kom hem. 

Hade den här gången varit på vår "gamla" tid och vårat "gamla" jag, så hade denna kasse innehållit minst en chokladkaka. 

Nu fanns däri bara tre burkar kvarg och en påse frysta bär. Sedan en Cola Zero. Ifall att.

 

Jag har funderat en massa på vad jag ska köpa för slags byxor- eller tights för att ha på gymmet sedan.

Kanske har självförtroendet börjat komma tillbaka från där det en gång varit?

Har ju alltid haft pösiga trekvartsbyxor eller vanliga pösbyxor från Röhnisch. 

 

 

Kan en enda människa förstöra för en, eller i det här fallet - två - människor på gymmet.

Svar: Ja!

 

Vi har haft sådan otur att vi de senaste dagarna alltid varit på gymmet samtidigt som en människa som vi valt att ge smeknamnet "Idioten". Nu kanske ni tänker att det är ju samma namn som till grannen.

Nej. Henne kallar vi "Kossan". Och massa annat...

 

Den här "Idioten" på gymmet tar sån jävla plats. Man ser när han varit där också, för han orkar inte ställa tillbaka vikter och stänger. Blir så förbannad. Komma på gymmet och behöva leta efter allt är inte kul. Folk som tar i så jävla hårt så de inte orkar ställa tillbaka hantlarna i stället. Vadfan?

Sedan var det bara vi tre där en kväll. Och han var tvungen att gå rakt in i Danne. Och han är ju inte direkt liten så han hade inte kunnat missa honom? Och Danne säger att det spelar ingen roll åt vilket håll han tänker gå åt så kommer den där "Idioten" och ska som provocera.

En normal frågar ju om man är klar vid en viss station. Om det är ok att ta den eller den saken man hållit på med.

Men inte den här fånen.

Sedan, det värsta av allt är att han hela tiden tar ärendevarv. Runt ALLA spelgar i gymmet. Som att det vore någon jävla hundutställning han var på.

Ler sådär fruktansvärt självbelåtet åt sig själv. Och vi vet ju hur mycket vi hatar självälskande, självsäkra människor.

Hela tiden. Ställer sig, helst precis intill Danne. Drar upp tröjan och beter sig som en fjortis i ett omklädningsrum.

Missar inte en vinkel av sin kropp. Sedan har han tighta små shorts också.

Fast Danne erkänner; han har grym teknik och är duktig.

 

Så Danne blev så förbannad i går att vi var tvungna att åka hem. Han försökte omvandla den där kokande ilskan till styrka, men när inte ens det går...

Jag kan tycka det är underhållande att titta på honom. Hur han sitter och sprattlar vid de fria vikterna för att som på något vis få ut de där sista krafterna ur musklerna. För mig är det inga problem att ignorera honom. Men för Danne som verkar vara någon slags magnet för den här "Idioten" blir det svårare.

Det märkligaste är ju att han, som vi (skryt) varit där varje kväll. (Förutom i fredags för min del då jag jobbade natt och hade för ont i huvudet för att följa Danne från morgonen. Hade ont i huvudet i går med. Har haft det i flera dagar du. Säkert radon i lägenheten.) Och han har kört samma lika övningar jämt.

Hallå. Tänkpåvilan.se

 

Det var den jobbhelgen det. Skulle egentligen ha gjort en morgontur i morgon, men då det fortfarande är helger och lov så är barnen hellre hemma.

Skönt, då fick man sovmorgon!

 

I går efter jag kommit hem efter att ha haft natten, så kunde jag ju bara inte somna om.

Så då fick jag försöka få upp pojkvännen som lyckats med det jag inte gjorde. Somna. Och han sov.

Jävlar vad han sov. Försökte med allt.

Tillslut fick jag sätta mig och spela dålig musik på datorn. Sedan hittade jag den där baspumpande låten. Ni vet Trumpsta! Tänkte vaknar inte Danne av musiken gör grannen det.

Som dessutom hållit mig vaken i natt. Tills jag fick nog och pluggade in öronpropparna.

Får ju så inåthelvetes ont i öronen av dem. Men vad gör man?

I alla fall skulle jag på gymmet då. Från morgon. Så jag ville få upp Danne så vi kom iväg någongång. I vettig tid.

Medan alla nyårstränande människorna fortfarande sov, typ.

Och jag har gett mig sjutton på att bli bra i marklyft. Det är coolt att se på dom som kan. Vilka vikter de lyfter!

Tekniken! Träninsgvärken!

Så första gången jag testar marklyft kör jag på 50 kilo.

Skriv ned det någonstans...

 

 

 

Det går någ inte beskriva känslan över hur fruktansvärt det var att komma tillbaka till staden i dag.

Jag som tillbringat hela min lediga tid över jul och nyår hemma - hemma hos mor och far och med lillebror.

Tyst och fridfullt, och vitt av snö!

 

Här i stan var det fortfarande halt som bara fan. Nästan ingen snö. Grått och tråkigt. Sedan har grannen haft stamp-fest under hela middagen. Men nu är det bara en månad kvar, sedan flyttar hon!