Goblinn

Nu är jag inne i en sådan där period i livet igen där det känns som allting står still.

Det händer ingenting. Och det som händer är inget av värde.

 

Jag står still, som det känns, gällande kampen mot extarkilona. Jag känner mig blaffigare och mer dallrig än någonsin. Även fast jag gått ned tre kilo enligt vågen sedan jul. Samt att jag skyller på att jag lagt på mig cirka två kilo också med tanke på kreatinet jag tar. Ungefär.

Jag har stannat upp helt på vägen mot den där kroppen man ska kunna känna sig nöjd över. Sluta dölja sig bakom stora kläder. Även fast jag gillar stora kläder.

 

I jobbet händer ingenting heller. Även fast det är just nu det är mest att tänka på, mest att ordna, mest att ta ansvar över. Mina barn ska inte bara ha det kul när de är med mig, utan man ska ordna träffar med både skola och föräldrar. Specialpedagoger. Utbildningar. Stockholsmresa.

I går var jag skitless och förbannad på mitt jobb. Så mycket ansvar för så lite betalt.

Räknade in allt man äter gratis där och då kändes det lite bättre. Men ändå.

Räknade upp arbetskollegorna som är guld värda. Då kändes det också lite bättre.

Tänkte på barnen som ger en det där lilla extra. Känns det också bättre.

Men ändå!

 

Det händer inget på husmarknaden. Men det känns som att nu gör det inget om det står stilla ett tag. Det här blir första helgen sedan grannäcklet flyttade, och hade hon bott kvar här hade detta varit hennes festhelg, eftersom det är min jobbhelg. Så oerhört skönt!

Så det gör inget. Bara inte "mormor" som flyttar in där är någon slags hardcoremormor som ska leva om. Typ köra igång vävstolen kvart i fem på morgon.

Men man vill ändå ha det där huset.

 

Så för att kompensera det som fattas i mitt liv lägger jag mig i allt gällande lillebrors.

Det första, näst första efter jag tittat Hemnet är att kolla efter lediga lägenheter åt honom. Jag letar jobb.

Jag har precis beställt tapeter som jag letat fram åt honom. Jag har gjort hemmagjorda ljuslyktor som jag ska ta med ned. Jag har planer på att tillverka superfina lampor som han kan ha bakom soffan. Jag har gjort lista på vad jag ska ta med då vi ska ned. Allt för att styla hans lägenhet till den ska fotogarferas och läggas ut på Hemnet till försäljning.

Jag författade också både Personligt brev och CV till honom.

 

Så blir det.

 

Världens längsta inlägg för att såhär i slutet föröska få till ett kryptiskt meddelande för att verka extra intressant.

Har ju sagt att jag aldrig någonsin ska sätta mig i skolbänken igen.

Men jag har fått reda på ett startdatum.

Känns som jag måste få göra annat ett tag.