Mörk är natten innan gryningen

Jag kanske ska kläcka ur mig vad det är vi håller på med.
Vi förlorade budgivningen på drömhuset i går. Det känns lite sådär i dag faktiskt.

Utropspriset var egentligen mer än vad vi tänkt ge för det där huset från början. Men med lite girighet och förhoppningar från banken, då vi fick löfte på mer än vi tänkt oss, och då jag samma dag fick ett jobb till, var vi med och höjde.
Men man måste ha ett absolut tak när det räcker. Det hade vi, och det prickade de andra budgivarna in.
Så där var det kört.
Läget hade man kunnat betala hur mycket som helst för egentligen, om man hade varit rik som ett as, men själva huset är absolut inte värt så mycket.

Kört, kört, kört.

Så kanske är det meningen att det ska dyka upp ett ännu mer drömhus åt oss då.
Men jobbigt som fan är det, då man nästan redan börjat tänka tanken på att flytta in där, då intresset verkade rätt svalt och budgivningen tog sådan tid på sig.
Där inne i skogen alldeles för sig själv, i en vik med sjöutsikt.

Men men.
Än är inget klart. Lite hopp har man kanske ändå kvar. Det är litet men det finns där.

 

Samla mod igen
Mörk är natten innan gryningen


Hopp

Leva på hoppet.
Just det, så var det ju.

Eftersom mitt inlägg inte kommer bli mer givande än så här så vill jag att ni lyssnar på en galet bra låt.

AWOLNATION - Sail



Sammanbrott

Nerver av stål har man hört talas om, men vad innebär det? Mina är av sytråd just nu. Eller så har jag inga kvar, de har jag använt upp redan i måndags. Kanske är det bara kebabremsor som håller i hop resten av kroppen och skickar massa onödig information upp till hjärnan till exempel, som ska hinna bearbeta alla dumma tankar och funderingar jag har. För tänker gör man ju, ibland för mycket och oftast för långt.
Men hur har jag tänkt nu då? Frågan är om jag ens tänkt alls?

Mitt hjärta bultar utanför bröstet just nu, men jag avstår den här gången från att hypokondrigoogla symtomen för då upptäcker jag väl en ny sjukdom som ska göra hela resan värre än vad den redan är.
Min mage är i olag, mer om detta tänker jag inte gå in på.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, och bara att skriva det här inlägget har varit en envis strid om att träffa rätt på tangenterna. Mina fingra skakar, hela jag darrar.

Men fan vilken träningsvärk jag kommer ha i morgon, om jag ska fortsätta spänna mig så här!

Kortfattat!

Ingen! Skickar onödiga sms eller ringer till mig idag!


Juliaresan


SE FILMEN. SPRID DEN. DELA!

På mindre än två dygn har de dragit in över 32 000 till Barncancerfonden!

Den här filmen har min vän Beatrice Björch och hennes vänner gjort för att tillägna sin vän, som förlorade kampen mot cancer bara 17 år gammal.
Hela projektet är så oerhört fint och genomtänkt. Jag är så imponerad och stolt över deras bedrift.
Många är det som vill göra skillnad, men allt för få gör verkligen något åt det.
Här är det fyra tjejer från Frösön som ska samla in pengar till Barncancerfonden genom att cykla från Östersund till Öland i sommar.

Läs mer om deras resa - en resa som kan rädda liv på Juliaresan.se
Ni kan läsa mer om deras initiativ i ÖP's artikel här: Cyklar genom landet för att hedra sin döda vän
Samt Cancern tog Julias liv

Sprid filmen och budskapet kring Juliaresan för att fler inte ska behöva genomlida samma resa som de här fyra vännerna fick göra med sin Julia!
Skänk pengar till Barncancerfonden, antingen genom att klicka här eller genom att skicka ett sms till
72 072
Skriv JULIA25, JULIA50 eller JULIA100 för att skänka antingen 25, 50 eller 100 kr.

Lycka till tjejer, jag tror starkt på det här!


Normalt

Fan vad tråkigt. Nu är jag normal igen. Åtminstone mitt hår i alla fall.
Ungefär precis en månad hade jag de dreads jag själv lyckades tjorva i hop.
Men jag tycker de inte blev så bra som jag i början trodde på. Och tillslut gav jag upp allt. Och mitt monsterhår som växer superfort gjorde att det blev konstiga utväxter och började "kaka" sig över hela håret, samt att de gick upp lite här och där blandat med massor av löshår. Sektionerna blev halvkassa och de dreads som nu "satte" sig lite blev pinnsmala och så onödiga.
Så nu har jag borstat ur alla. Det tog lite tid men gick ändå bra. Blev förvånad hur lite skada håret tagit för att ha blivit så misshandlat som det ändå blev. Visst, det var inte supersnyggt innan heller då jag inte minns vilket årtal jag gick till frisören sist.
Jag minns bara att sist var det min pojkvän som klippte mig.

Danne fick sig ett gott skratt då jag ställde mig framför hallspegeln efter jag borstat ut alla dreads, och gav ifrån mig kanske världens djupaste, ledsammaste suck.
Jag ser inget positivt med det hår jag har nu, självfall och tjockt. Det är alltid i vägen. Och Moltas skiter ut det så korvarna hänger som pärlband efter honom.
Vanligt hår är egentligen äckligast, det är min åsikt.

 

Jag har verkligen tur, eller så är det den här "meningen" jag pratat om förut som kanske lite existerar.
Att få dreadstjejen som jag hittade på ett forum där redan 2008 som närmsta granne. Det är lite fränt.
Så jag kommer alltså inte ha håret så här länge till, Mirlinda ska hjälpa mig att göra om dom så det blir bättre än mina nybörjardreads.
Känner mig verkligen i trygga händer då hon kan allt om dreads!
Sen är hon ju ganska så trevlig också!



Skoskav

Då är det väl sommar?
När man ska till och tränga in feitfottran te småskoan?
Och speciellt om man ska hålla på gå med de där små skorna i vatten så de blir blöta och det kommer in massa grus.
Så nu sitter jag och har ont. I båda fötterna!

I morgon tänker jag faktiskt till skolan. Nu är jag less på att hålla på maila utan att få några svar, från någon utav dem. Fyfan, det är en månad sedan jag gick ut skolan nu faktiskt, och inget har hänt än.
Jo, de har tagit bort mig ur systemet. Så jag vette fan hur det här ska gå, kommer jag ens att få några betyg nu bara för att dom helt slutat bry sig. Lärarjävlar, ja så får man säga! Ena läraren skrev till mig för tre veckor sedan att hon skulle maila den uppgiften som jag har kvar. Har det kommit någon uppgift på min mail? Nej. Får jag svar när jag frågar efter den? Nej.
Så i morgon ska jag dit och kräva både uppgiften, pengar som jag lagt ut som depositionsavgift för böcker och sedan det preliminära betygen, som de inte heller lyckades göra rätt från början.

Danne ska vara ledig också. Vi ska lämna in bilen på Bilbolaget. Sedan har vi möten. Och sen ska ju jag till Krokom också, så jag hoppas verkligen bilen är klar tills dess, annars måste jag nog ringa och avboka det.
Sedan på tisdag blir jag gräsänka, igen!


Tog en bild från Moltas blogg.



Pilsnerkorv explosive

Då har man varit i Krokom och lagt sommarschemat för den här sommaren då. Ändå till September har jag nu klart hur jag kommer jobba.
Lite lyxigt också att få välja passen själv som man vill ha. Så jag har tagit mest bara kvällar, nätter och helger!
Blir bra det där då i alla fall!

Sitter och väntar på att den försvunne mannen i huset ska ta och komma hem. Han åker bort och jobbar igen nästa vecka, men först ska han få vara hemma två dagar och reda upp ett och annat. Sen får han göra vad han vill.


Så jag skulle ta och förtära något lättsamt, eller snarare middagen från i går. Bullens Pilsnerkorv.
Det tog mig bara två gånger också att förstå att man inte ska värma korven direkt i mikron.
Den första korven small och det blev korvrester i hela mikron.
Andra korven på andra försöket gjorde likadant, fast jag hade lägre effekt.
Så det blev inte lika mycket korv-häng att torka ihop.


I morgon ska jag jobba igen.


It will be alright

Sitter seriöst och har ont i huvudet inför nästa vecka.
Jag vet inte om jag ser fram emot den eller inte.
Det är på två sätt. Antingen blir man glad. Eller djävulskt besviken. Ledsen, arg, sur, osv.
Blir det nu på det andra sättet kan resten av nästa vecka bara ta slut. Resten av sommaren också för den delen.
Fan.
Vad jobbigt det känns. Som att hela livet avgörs. Lite så är det ju.
Jag känner att jag har hittat hem.

Sedan ringde distriktan när jag stod i duschen och försökte reda ut mina dreads också.
Hjälp, varför svarade jag för. Hon ville att jag skulle läsa på tre författningar inför min delegering.
Jodå, här tänkte ju jag att jag skulle nog allt komma i håg dessa siffror, så jag inte skulle behöva kuta ut spritt språngande naken med balsam drypande över hela lägenheten för att finna åt en penna.
Så gissa vem som går igenom Socialstyrelsens författningar just nu?
Tror inte jag fick en siffra rätt på de nummer jag kommer i håg, tror att jag kanske minns. Och det finns ju några stycken.

De här får jag upp om jag söker på de nuffror jag tror jag minns.

2010:1 -  Återvinning av avfall i anläggningsarbeten.
2007:1 - Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om brandvarnare i bostäder.
1999:176 - om parkeringstillstånd för rörelsehindrade.

Tror delegeringen kommer gå utmärkt!

Så nu har jag tagit skydd från allt vad sol och värme heter och gömmer mig inne i min mörka lägenhet med massa bra musik.
Som att njuta av Scott Woodruffs röst i den här helt underbara låten!


Stick Figure - Fight The Feeling


you can run away
but the world is here to say
time can fade away
we will take it day by day


Det var ju något

Jag låg i natt och drömde om vad jag var tvungen att skriva ner här i bloggen. Jag är ju som mest kreativ när jag sover. Det var så himla bra också det jag skulle skriva. Men jag minns inte vad det var nu, för jag somnade väl.

Hopp. Det var de.

Det är full sommar här uppe nu! Massa varma grader och sol!

Så stå ut med mobilbilderna, som är tagna i går;


Min älskade lilla gris!



Njuter i solen och värmen!



Första tillåtna doppet. Annars har han gått och plaskat i vattnet sedan isen gick.



Kvällspromenaden. Fan ta mobilkameror!



Home

Inte alla dagar i veckan man blir väckt på det här sättet.
Snabba beslut och sedan upp ur sängen för att brumma iväg med bilen och möta upp Daniel.
Tror det var någon mening med att han inte skulle komma i väg till Lycksele förrän i eftermiddag.
Konstigt att jag har börjat tro att allt som händer nu händer av en mening?
Att det är menat att bli som det blir. Hur allt blir.

Många tankar och funderingar nu utan riktigt svar. Det här blir en jobbig vecka. Sedan är det bara resten kvar.
Innan man vet någonting om någonting.
Jag vet inte ens om man ska våga hoppas, önska, våga tänka, våga drömma.
Det enda man kan hoppas är att den där meningen finns!
För i så fall är det här meningen!


Xavier Rudd


Emphasis placed on the body and mind
as the heart is off and somewhere behind



One day


One Day - Matisyahu

Tänkte jag skulle fördriva tiden genom att uppdatera bloggen med något. Men med vad?
Säga att jag har duschat mina dreads så de ser än värre ut än innan?
Skulle tro att de åker ut innan helgen är slut. Om jag känner mig själv alltså.
I morgon ska jag ju till Åre med jobbet.

Vilken jävla skitdag det här är alltså. Så nere så det är sinnessjukt. Inte nog med att jag tror jag är skendräktig, eller så höll jag på skita ut äggstocken i onsdags. Har så ont i magen och typ ljumsken?
Min kropp har ju läst tidningarna om de där missvisande cellproverna, så det kanske bara är det?

Städade ur lillebrors lägenhet i går. Är det ingen som vill ha ett skrivbord?
Soffa? Tv-bänk? Soffbord? Mitt barbord och stolar vill jag vänta med ett tag...

Går och väntar på samtal också. Två stycken till och med. Fan man kan ju inte ens gå och ställa sig i duschen nu eller gå och skita utan att behöva ha med sig mobilen in på toa. Inte för att det är något ovanligt, men ja. Ni fattar. Det är väl i en sådan situation samtalen ska komma?
Det jobbigaste som finns, att behöva vänta, och vänta. Och det ännu mer jobbigare är om det inte blir som jag har förhoppats.


Happ...


Intro

Då var jag färdig med mitt intro på nya jobbet. Det har gått ruskigt fort, så nu bokas jag upp för fulla muggar!
Ska åka till Åre på festival på lördag bland annat.
Känns hur bra som helst. Bara det att jag måste lära mig köra minibussen, men det ska nog inte vara några problem, bara man kommer i håg hur bred den är. Och lång. Och hög! Annars så!

Eftersom jag jobbade bara tidig morgon som fan i morse hade jag mina tankar att hinna med banken idag.
Det gjorde vi ju, men som vanligt fattar man ingenting när man kommer in. De hade klistrat för knappen med "Rådgivning". Skitstövlar. Så jag tog och ringde och blev kopplad och omkopplad hit och dit. Skulle få prata med någon som hette Urin i efternamn, men hon vägrade svara.
Då gav vi upp och åkte hem igen. Så har suttit hemma och tjurat ett tag nu, för att saker inte vill gå som jag vill!
Jag hade ju till och med nästan klätt upp mig!
Så Danne sitter och håller sig undan och löder på sitt PS3. Han tror han kommit på något briljant för att öka signalstyrkan från WiFi med den.
Så han ska få bättre mottagning och också kunna spela online när han bor borta på hotell. Ja, han har till och med med sig sin egna tv när han är ute och jobbar.

Så en kort sväng på stan blev det också då.
Fyfan, dom här som kan gå i högklackat. Jag är då absolut inte en av dom. Känner mig så sjukt obekväm, sen låter det nåt så inåthelvete också!
Jag säger så här; klackskor på asfalt inom bostadsområde innan klockan 06.00 på morgon borde förbjudas!


Så det här är alltså "klacken" på mina skor som jag klagar på!

Klick-klock-klick-klock-skraaap!


Kvällspromenaden i går kväll!


Första dagen

På mitt nya jobb!
Så huvudvärken sitter där den förtjänar. Men säg vad som inte lite choklad och tårta hjälper mot?
Gubben fyller ju hela 25 år i dag. Och inte en pryl har jag köpt till honom. Han får faktiskt skylla sig själv när han inte önskar sig något. Eller bara vill ha saker som kostar mer än vad min plånbok för tillfället erbjuder.
Så lite dålig självkänsla har jag haft, som inte ens har bakat en tårta.
Men vi skyller på att jag varit så upptagen med att jobba, just i dag också.

I stället har det varit en dag där jag har fått det jag har velat. Solcellslampor till balkongen!


Lampor. Köpt på Rusta. Tjörn. Skitbilliga.

En väldigt oengagerad bild som jag tagit genom fönstret just precis nu från min plats här vid datorn!
Kan bli så ibland också.

I morgon börjar jag 15, älskar att det är kravlösa mornar! Och jobbar bara till 21.
Det blir ändå ganska sent när man ska köra hem också. Förut har jag ju bara kunnat gå 10 minuter så hade jag varit hemma. Eller på jobbet. Nu måste man köra 3.5 mil, eller åka buss.

I morgon är det visning på det där huset!
Attan!




Invation!

Flera kvällar nu när man varit ute med Molle så har jag sett dessa vidriga skalbaggar invadera gångvägen.
De är överallt, och jag går verkligen med blicken nere i backen hela tiden för att inte trampa på dom, de små äckliga sakerna. De tycks också bara vara där just jag ska gå.

Flyga vet jag också att de kan. När jag var hemma en sommar så krockade jag in i en sådan när jag sprang på baksidan huset, ja det var länge sedan- för jag sprang. 
Det var som att någon kastat en gråsten i bröstet på mig. Och där låg den jävlen på rygg och försökte komma till rätta i gräset. Trodde den ja!

Så när jag lyckats släpa med mig Molle förbi en sådan där bagge i markant ökad takt så vill jag som bara forstätta springa en bit och vifta med armarna för att vara säker på att den inte flyger efter mig och ska attackera bakifrån.
"We can't stop here. This is bat country."

Jag tror de bor under tröskeln vid porten till vår lägenhet. På nätterna är de ute och promenerar där och lyser upp av lampan utanför.
Tänk om de är på väg upp till vår lägenhet?

Värst var häromkvällen när jag kom och gick uppifrån parkeringen. Jag såg den utanför porten direkt. Det var lika stort som en liten kattunge, eller så är kattungar lika stora som dessa skalbaggar?
Okej, jag ljuger i alla fall inte om jag säger att det såg ut som en kotte som var ute och gick!

Det visade sig vara två skalbaggar. En satt på den andra, så ni kan ju bara föreställa er vad stor den blev då!
Som tur vad intresserade sig Moltas för en pöl med piss vid trädet utanför så jag kunde granska de här två vidriga sakerna närmare. Hur gör dom egentligen?

Jag stod länge och funderade på om jag skulle... De där kan ju bara inte få sprida sina miljontals ungar som de jobbade på för tillfället vidare.
Moltas fortsatte att njuta med hela tungan ute utefter den där pölen, dreglet bara forsade.
Jag hade lite betänketid. Var tvungen att agera snabbt, för tänk om de där baggarna hade listat ut min ondskefulla plan och skulle avbryta det de höll på med för att typ attackera mig och sticka ur ögonen? Eller något annat orimligt men som jag på fullt allvar fantiserade om.
Jag visste att jag var tvungen att göra det fort och riktigt. Jag hade en chans, så att de inte skulle borra sig igenom min slita skosula på mina trasiga skor och ge igen. Eller vakna upp efter döds-stampet och vara ursinniga?
Moltas hade fullt upp, han gottade sig än i den där pölen av löptikspiss.

Där, mitt i lugna fridfulla natten, stampade jag ner min fot så hårt att det ilade i benhinnorna
och att det hördes som att någon avrättades med pistolskott.
Skalbaggarna var nu inte mer än skal och slemmig sörja.

Vi kunde gå in och sova igen.


Ungefär så här stora är dom, de jävlarna som huserar utanför lägenheten om nätterna!

Tryck på bilden - De 5 största skalbaggarna i världen!



Underlivssköterska?

Ännu en sådan här dum grej jag kom att fundera på nyss.
Och då måste jag skriva ner det i bloggen, eller?

Ja typ.

Jag har ju nyss utbildat mig till undersköterska. Det var bara för några år sedan (kanske två) som jag fick reda på vad en undersköterska egentligen var, och gjorde. Jag tyckte väl att det lät konstigt att nästan alla från min gymnasieklass jobbade med underliv så fort. Och varför alla nu jobbade med just det?
Jag trodde alltså inte att det var någon skillnad på barnmorska och undersköterska.
Men nu vet jag. Och jag visste det innan jag påbörjade utbildningen, så jag är inte besviken över vad jag blev.
Så ni vet.

Att bli undersköterska är att bli något man var från första början. Förutom att det står i pappren att man får sticka folk, och det vill jag helst undvika. Allt som har med blod, urin och avföring. Så då läste jag till undersköterska! Skitbra!
Nejdå, det finns massor med olika inriktningar, så man får väl testa då tills man har hittat sitt "kall".
VD-Undersköterska? Kanske?
Men jag ska nog bli helt klar som uska först, för fortfarande väntar jag på en uppgift från skolan som jag ska skicka in för att få betygen. Nu förstår jag vad de menar med att det är ett framtidsyrke?

I alla fall. Det spöregnar ute. Moltas är en pina att vara ute med. Jävla löptikspiss!
Fast han är "lugn" om man jämför med andra hannar. Han sitter inte inne och funderar på att sätta på soffkuddarna, eller gnäller och ylar, matvägrar och sådana dumheter. Nej, det enda miffot gör att är slicka i pisspölar. Och det är omöjligt att få honom därifrån. Han gör sig så platt och tung en bulldog bara kan.
Skithög!

Det här blev ett allmänt-inlägg, så jag tänker inte gnälla något på mina dreads.
Mer än att jag funderar på att knorva ut dom och sedan bleka håret?

 



Gåshud, ståpäls!


Xavier Rudd - Breeze


Imagine yourself floating away,
imagine the tiniest little pixi people
rubbing lotion into your face
Imagine your feet had never touched the eart
Imagine you are flying above the whole human race
just gliding above it all


Balsam

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, eller att ni skulle få läsa det för den delen.
Men för första gången börjar jag ångra att jag gjorde mina dreads. Själv.

Det är massor med saker jag lärt mig och förstått nu i efterhand. Fast än att jag kände mig så vetandes efter alla nätters Youtube-tittande på metoder, forumläsande, göra så och inte så.


Learning-by-doing.

1. Investera i en riktig stålkam.
2. Sektionera in håret noggrannare, och absolut inte i rektanglar. (Även att jag var tvungen att Googla hur en sån ser ut.)
3. Packa håret från början bättre. Är det något jag lärt mig från min dreadmaster till granne, Mirlinda, så är det vikten av grundarbetet.
4. Se till att vänja håret vid att tvätta det mer sällan innan hela den här proceduren, så att det första du gör efter att ha gjort alla dreadsen, inte blir att tvätta dom.
5. Det här med gummisnoddar kanske inte är så dumt ändå...?
6. Hitta någon som gör dom åt dig!






Fluffiga - inte okej!

 

Så i dag är en riktig skit-hår-dag.
Hade inte någon dread-dude där i ovan, eller nåt, sett till att allt mitt balsam bara som gått upp i rök denna morgon, hade jag nog fortfarande stått i duschen och spottat och svurit och försökt få upp dom igen.
Fast, om någon timma kan jag lika gärna stå där framför spegeln och tycka de är snygga.
Omogna men snygga.


Oh no, ännu en mobilbild!


Dreads är tålamod, och är det något jag inte har så är det tålamod.
Det känns lite kul att jag gjort dom helt själv, men det skulle vara värt att trassla upp dom och börja om igen, för det är på tok för tjorvigt i hårbotten, sedan vill jag ha dom aningen tjockare också, så blir de färre.

Återstår att se vad som händer?




Boom-Boom

Jag försöker mig på ett litet experiment här för tillfället.

Ni vet den där känslan man får, när man nästan börjar bli vansinnigt trött och less på sig själv för att man inte kan sluta sjunga en vers på en låt, som råkat sig på att fastna i något tomt utrymme där i hjärnsubstansen.
Och det värsta är att man kan kanske fyra-fem ord av hela texten.

"Do you like the boom-boom Jamacian style?"

Det är den meningen som ekat inom mig under hela helgen.
Och det mest störigaste, mest störda? är när man helt plötsligt sätter igång och drar den meningen högt.
För sjunga kan man ju inte.

Så nu sitter jag och lyssnar på den här låten om och om igen, för då kanske jag blir så trött på den att jag tillslut inte ens försöker mig på den där meningen mer gånger. För låtar man tycker är bra brukar ju vanligtvis inte fastna. Och speciellt inte om man försöker lära sig den. Så nu sitter jag och följer med i lyricsen också.

Men jag är glad att det är en Rootvälta-låt som etstat sig fast.
Hade det varit typ Per Gessle hade jag dragit en av Dannes strumpor över huvudet och gömt mig under sängen.

DO YOU LIKE THE BOOM-BOOM JAMAICAN STYLE?
Don’t be shy no pom-pom are dry tonight


Hej trött nyvaken och så vidare...



Fan vad mycket text för en sån liten sak egentligen. Men det jag egentligen ville var att lägga upp en bild.
På mina dreads. Och min tatuering. Den har fått för lite utrymme här på bloggen. Typ en bild.
Men jag har börjat komma på att den är ju åt fel håll.
Man måste vara akrobatisk som få för att inte få den upp och ner.


Ny design

Ja, här har ni nu det som jag suttit och pillat på och med hela helgen.
Nu innan jag förstör något igen så sparar jag både stilmallar och kodmallar.
Har ju börjat om helt från början flera gånger, för det är alltid någon kod som ska hålla på jävlas.
Det är tur man är tjurig som man är.

Fortfarande återstår massa fix innan jag är helt nöjd, men det får jag ta i veckan, är ju gräsänka då - eller vad man nu vill kalla det.


Min egna Bloglovin' knapp!

Och Tillbaka-till-startsidan-knappen.


För bästa upplevelsen när ni nu besöker min blogg - ladda hem Adblock Plus för att slippa all jävla reklam som är i vägen och förstör!
För jag tänker då inte betala när det finns gratisalternativ!




Rootsaga

Idag blir mina första 13 dreads en två veckor.
Det var precis den här dagen, en torsdag, en tvättstugedag för en två veckor sedan - börjar det bli uppenbart? som Danne kom ner och skulle hjälpa mig dra ut den blöta tvätten ur maskinerna (vad nu det är att hjälpa till med) som han upptäckte mina tre första korvar bak i nacken.
Sedan fortsatte det bara.
Innan kvällen var slut hade jag 13 stycken.
Det var också då jag låg och ångrade mig, jag skulle nog tvätta ur dem dagen efter.
Det blev ju bara 13, det här skulle ju aldrig gå. Jag som ville ha ganska tunna också.
Nu är mina korvar bak i nacken lika tjocka som Bullens Pilsnerkorvar. Men jag gillar att det är lite struktur.
För då är de andra mitt på skallen smalare än en blyertspenna.

Fortsatte misshandla mitt hår även under fredagen. Lördagen. Söndagen satt jag med en varm kornsäck på axlarna. Tuggade Ipren, och tjurade på mot värken jag hade i både axlar, rygg, fingrar, händer och inte minst min hårbotten.
Fortfarande har jag en bit kvar fram, som jag inte bestämt om jag ska lämna en bit så det blir lugg.
Men så här ska jag absolut inte fortsätta se ut.
Det lär nog få plats en 8-10 dreads till. (!)


Och idag höll Danne inte på få sig någon middag. Har suttit och klurat i stilmallar och dessa
jävla kodmallar som ska sabba hela skiten för mig hela tiden hela dagen!

 

 

Ja, jag håller alltså på att knåpa på en ny bloggdesign.

En liten teaser kan jag bjuda på.

Mer törs jag inte visa i fall jag skulle ge upp allt i morgon!

 

 

 

 

Update: Frågan är hur tankspridd jag var i går när jag skrev det här inlägget?
Dreadsen blev två veckor i går, inget annat!

 

 

Vad som händer runt omkring mig och de människor jag ser
Allting blir så mycket svårare när tankarna blir fler
Värderingar funderingar om livets korta tid
Om strawberry fields where nothing is real



Moln

Känner att jag ligger lite efter.
Inte förrän nu har jag förstått mig på det här med iCloud...

Och inte förrän nu har jag egentligen fått till så att jag kan komma åt bloggen.
Fick bara upp en vit/blank sida, men det löste sig när jag avinstallerade och installerade om Firefox!
Så nu vet ni det om just det problemet skulle drabba er.
Sedan kan jag då säga att det är också svårt att hitta svensk ordlista till nyaste Firefox, med jag fick till det!
Skam den som ger sig. Jag vill inte ha Chrome!
Ser att alla mina nya radbyten börjar typ på S.
Störigt.

Så vi kan ju med enkelhet börja då med alla dessa mobilbilder från valborgsfirandet och övrigt i helgen som var.


Jag gjorde en smörgåstårta!


Pappa hade ju fyllt år och så har jag "gått ut skolan", så vi gjorde en smaskig fet tårta, allt till ära!

 


Typ

 


Var bara tvungen, från appen PowerCam.

 


Bumla


Brasa


Och så klart dregel Bolle-Molle

Jag vet, det är jättekul med bilder från Instagram. (Funchameleon heter jag där!)