Invation!
Flera kvällar nu när man varit ute med Molle så har jag sett dessa vidriga skalbaggar invadera gångvägen.
1De är överallt, och jag går verkligen med blicken nere i backen hela tiden för att inte trampa på dom, de små äckliga sakerna. De tycks också bara vara där just jag ska gå.
Flyga vet jag också att de kan. När jag var hemma en sommar så krockade jag in i en sådan när jag sprang på baksidan huset, ja det var länge sedan- för jag sprang.
Det var som att någon kastat en gråsten i bröstet på mig. Och där låg den jävlen på rygg och försökte komma till rätta i gräset. Trodde den ja!
Så när jag lyckats släpa med mig Molle förbi en sådan där bagge i markant ökad takt så vill jag som bara forstätta springa en bit och vifta med armarna för att vara säker på att den inte flyger efter mig och ska attackera bakifrån.
"We can't stop here. This is bat country."
Jag tror de bor under tröskeln vid porten till vår lägenhet. På nätterna är de ute och promenerar där och lyser upp av lampan utanför.
Tänk om de är på väg upp till vår lägenhet?
Värst var häromkvällen när jag kom och gick uppifrån parkeringen. Jag såg den utanför porten direkt. Det var lika stort som en liten kattunge, eller så är kattungar lika stora som dessa skalbaggar?
Okej, jag ljuger i alla fall inte om jag säger att det såg ut som en kotte som var ute och gick!
Det visade sig vara två skalbaggar. En satt på den andra, så ni kan ju bara föreställa er vad stor den blev då!
Som tur vad intresserade sig Moltas för en pöl med piss vid trädet utanför så jag kunde granska de här två vidriga sakerna närmare. Hur gör dom egentligen?
Jag stod länge och funderade på om jag skulle... De där kan ju bara inte få sprida sina miljontals ungar som de jobbade på för tillfället vidare.
Moltas fortsatte att njuta med hela tungan ute utefter den där pölen, dreglet bara forsade.
Jag hade lite betänketid. Var tvungen att agera snabbt, för tänk om de där baggarna hade listat ut min ondskefulla plan och skulle avbryta det de höll på med för att typ attackera mig och sticka ur ögonen? Eller något annat orimligt men som jag på fullt allvar fantiserade om.
Jag visste att jag var tvungen att göra det fort och riktigt. Jag hade en chans, så att de inte skulle borra sig igenom min slita skosula på mina trasiga skor och ge igen. Eller vakna upp efter döds-stampet och vara ursinniga?
Moltas hade fullt upp, han gottade sig än i den där pölen av löptikspiss.
Där, mitt i lugna fridfulla natten, stampade jag ner min fot så hårt att det ilade i benhinnorna och att det hördes som att någon avrättades med pistolskott.
Skalbaggarna var nu inte mer än skal och slemmig sörja.
Vi kunde gå in och sova igen.
Ungefär så här stora är dom, de jävlarna som huserar utanför lägenheten om nätterna!
Tryck på bilden - De 5 största skalbaggarna i världen!
Vad fan, jag har inte sett en endaste skalbagge när jag varit ute, nasty . Fyyy... avsyr insikter