Öga
Tajming
S3 eller 5
Vill jag ha en iPhone 5?
Som en Samsung är kanske lite för avancerad för mig då man i princip kan få den precis som man vill.
Jag har inte heller försökt få till mina problem med en iPhone, men erfarenheten jag fått nu är att det är bra mycket krångligare att anpassa en iPhone än en Android. iPhonen har man alltid kunna jaila, men inget jag gjort.
Större skärm.
Bättre appar, eller heter det så till Android? Störigt. De flesta som kostar till iPhone är gratis till min. Men så har iPhone appar som inte finns till Android. Som den där Talking funny Mirrors. Haha!
Widgets, hur smart är det inte? Även fast jag tyckte iPhone hade smartare mapp-system så gillar jag att ha widgets och alla program utsmetade över fyra sidor. Med iPhone hade jag över 100 appar på typ två sidor, max. Jag hade allt i mappar för det var enklare. På Samsung är inte det lika snyggt då mapparna ser likadana ut, små fula bokmärken typ.
Löstagbart batteri
Flash
Microsim
Det blinkar en lampa när det hänt något. Det är kul och praktiskt!
Man slipper iTunes och all synkronisering mellan dator-mobil. Man kan ha egen musik som ringsignaler lätt som en plätt och så vidare.
Jag hatar att den "stänger" ner program när man bläddrar mellan. Skitstörigt. Det var så bra på iPhone. Den hade programmen uppe så man lätt kunde bläddra mellan. På Samsung, säg att jag googlar på "symtom graviditet sälja barnet tjäna massa pengar". Sedan får jag upp en Instagramsymbol att någon likeat min bild! Så jag går in på Insta och tar åt mig massa ära! Sedan ska jag fortsätta leta på google efter barngrossister och tar upp snabbläddringen. Nej då kom sökningen fram som jag googlade efter för en timma sedan. "Hund spruckna tassar cancer". Förstod ni den nackdelen nu?
Fula bokmärken och mapp-symboler.
Jag tycker den är lite seg. "Hem-knappen" tar tid på sig när man ska låsa upp den till exempel.
Lite för seg kamera.
Det finns ju fortfarande massor att upptäcka på den och program som man måste lära sig hantera.
Och veta vad man vill ha ut av den också så klart.
Jobb
Och för er som är nyfikna har jag ju nyss fått ett nytt jobb. Jag arbetar nu med barn och ungdomar på ett korttidsboende. Det är verkligen både kul och spännande! Jag trivs! Har fått massa pass nästa vecka, så då börjar jag på "riktigt".
Vi gick i alla fall spåret på berget i går kväll, i spöregnet. Men hunden var glad! Och sedan på kvällen var han överpigg den jävlen.
Ö
I väntan på att hunden ska lyfta arslet ur soffan...
Kaffebröd
Sköna jävla människor! Riktigt kul och trevligt sällskap med gott fikabröd, eller kaffebröd?
Har ju inte träffat Maria på vet inte hur länge då hon varit utomlands och flängt hur länge som helst.
Bea träffar man ju på lite titt som tätt oavsett om man vill eller inte, men hon är rolig hon också!
Ska ni ut och vara hurtiga får ni så lov att släpa med mig också! För jag är tjock!
Frösö skans
Fast jag har valt ut lite fler och andra bilder till den här bloggen för att inte göra den så Moltas-tjatig. Jag försöker ju i alla fall.
"Som ett par pensionärer går vi in på kommunens hemsida och söker utflyktsmål till en så vacker höstdag som denna.
Och vi har suttit och tittat på Landet runt nu på kvällskvisten också.
I alla fall, fin höstdag, utflykt. Då blev det till skansen, eller Frösö Skans som det heter.
Och vad är nu då en skans, vi som vet?
En igenvuxen jordhög med en gammal sten och träbänk?
Inte många rövar kan ha satt sig ned på denna, då hela den långa stigen gick ungefär genom Frösö Golfklubb... Så där gick vi smått halvrädda att bli träffade av golfbollar genom det halvkassa bollnätet. Hade någon velat träffa oss hade de lyckats också!
Dumt att lägga en skans vid en golfbana.
Nej, jag tycker faktiskt det är synd att jag inte är mer insatt i historia.
"Skansen har sin historia under 1600-talet. Under detta århundrade utkämpades flera krig mellan Sverige och Danmark-Norge.
Skansen belägrades vid två tillfällen och fick ge upp mot dansk/norska trupper.
1645 överlämnades Jämtland till Sverige vid Frösö skans." - Kopierat direkt från Östersunds kommuns hemsida.
Det var fint där nere vid vattnet i alla fall!"
De första tre bilderna kommer direkt från Moltas blogg:
Utopi
Danne skulle ha en skjorta till Åre-festen. Och då går man på Westvalls där bara snornäsduken går på 400 spänn!
Sedan köpte han en ny vinterjacka... Peak Performance.
Och jag sitter fortfarande och gnäller lite över att min nya mascara gick på 230 spänn.
Så mycket kan jag säga att jag aldrig lagt ut på smink.
Men den lilla söta tjejen på Kicks sålde verkligen in den hos mig. Så jag har lärt mig att aldrig tacka ja till hjälp inom de där områdena där jag är totalt hjälplös. Smink och sån't?
De kan ju lura på en vad som helst egentligen.
Världens minsta mascara var det också...
Så jag tog fram lerlådan och satte mig och gjorde lite egna dreadssmycken.
Inte så mycket att skryta över kanske. Men de blev bättre än jag först kunnat ana.
Satte dom så här tätt inpå bara för att kunna visa, ju!
Jag och älsklingen!
Hål
2. Ska jag ge mig på att blondera dreadsen en aning?
Skulle lätt kunna byta bort den här lägenheten mot en barack om så vore, för nu vaknar man strax före 8 varje morgon av stampande barnfötter. Alltså.
De bor precis ovanför oss och därför ser deras lägenhet ut som vår. Och jag fattar inte för nåt i världen hur man kan vilja bosätta sig i en liten tvåa med två (stampande) barn?
Att göra dreadsen ljusare, den tanken har ju alltid funnits där, men jag som alltid har någon bortförklaring för någonting så har det bara inte blivit av.
De ska inte bli en så märkbar skillnad då jag inte vill ha "vita" dreads. Utan bara ljusare.
Jag tror jag har ångrat mig redan att jag ens skrev ned den här funderingen. Det blir bara dyrt.
En liten bara, i varje öra. Kanske 5 eller 8 mm?
50 kvadrat går väl alltid att bygga ut?
Wtf?!
Och jag har inte snott den rakt av från någon, även fast man skulle kunna tro det, hä hä!
Impade?
Dreadssmyckena var enklast. Resten av pjollret har jag suttit med i flera dagar. Tro mig.
Så vad tror ni nu då? Funkar det här i Åre?
Jag ska ju på något Jubileum med killens jobb och vi ska äta tre-rätters och kika på Patriks Combo!
Det var fyra saker som lockade oss att ens anmäla oss till festen; tre maträtter och Combon!
För ni ska veta att jag har problem. Jag kan inte ha en klänning som är kortärmad. Diverse komplex ställer till det. Och hur snyggt är det med långärmade klänningar. Jag kommer se ut som en uppstoppad korv, redan innan jag huggit in på trerättersmenyn!
Sedan kollar jag in olika skjortor, men jag är rädd för att jag kommer se mer maskulin ut än det nu motsatta. Oavsett mängden nagellack och lul-lul i öron och så vidare så finns tanken om skogshuggargubben där.
Sedan skjortklänningar, jag vill inte se ut som någon retro-sjuksyster, eller något annat inom vården.
Döende?
Jag kan inte vara barbent utan måste ha några slags "byxor". Då slipper jag raka bene, skämt åsido.
Så vad är egentligen skillnaden på tights och leggins? Blir det för varmt med Winter-tights? Alltså vadfan.
Sen skor då? Allt med klack är bannlyst.
Hundtrappa!
Jag hade ju beställt IKEA's möbel MALM Sängförvaring förra veckan. Och idag kom den mycket riktigt.
Så vi åkte upp på Rusta direkt vi hämtat ut paketet och köpte en dörrmatta som jag nu räknat ut. Moltas skulle ju få testa "trappan" direkt vi byggt ihop den!
Väntar medan vi bygger. Arga Snickaren skulle vara stolt över vårt samarbete.
? Locka med mutor är alltid bra!
Uppe!
På väg ner! (Även att jag förklarar bilderna för er?)
Så!
Och nej, jag orkade inte bädda sängen bara för att, för att.
Från början, del III
Så en av de fulare dagarna i början på juli började vi om från början. Eller Mir fick börja om. Jag bara satt.
Jag kan berätta att vi började mitt på dagen på lördagen. Höll på en bit in på kvällen. Samma sak på söndagen. Måndag fick bli en pausdag då jag jobbade. Tisdag samma visa och på onsdagskväll var hela håret äntligen dreadat. Men jag ska flika in att vi både fikade, åt och fikade. Man klarar inte av att sitta helt stilla så länge.
Och en sak till som jag tycker är lite roligt och kanske lite värt att skriva ner i den här summeringen, är att kvällen vi blev färdiga med det här slitet så visades filmen Gone in 60 Seconds!
Så jag kunde lite glatt sitta och mobba hennes fejk-dreads!
Här var de ungefär en, en och en halv vecka gamla
Dreadssmycken som Danne gjort. De gick knappt att få på då - nu ramlar de nästan av!
Nyaste bilden på mina korvar. Togs förra veckan då de var nytvättade och nästan 10 veckor gamla!
Från början, del II
Så när Danne kom hem en eftermiddag och mötte upp mig nere i tvättstugan hade jag tre korvar bak i nacken som jag själv format med de klena plastkammarna.
Det tog emot som attan att ställa sig och börja igen, så jag gick med halva skallen odreadad.
För att köra en sammanfattningen igen då (hur små hjärnor tror jag att ni som nu läser har egentligen?) så har jag ju redan nämnt den här coola tjejen som jag stalkade under nästan hela tonåren.
Henne hade jag faktiskt glömt bort ett tag, ända till jag tyckte mig känna igen henne från massa gamla bilder. Då började jakten igen. Okej, lite överdriver jag för jag vet faktiskt att hon kommer läsa det här, och jag vill inte skrämma livet ur henne.
Så det var faktiskt första kvällen när mina dreads var "klara" som vi träffade på henne här i grannskapet. Vi passade ju som på att klämma sönder hennes pitbullvalp Paks också. Och då tror jag ändå hon hade bott här ett tag, men man hade bara blygt passerat förbi, halvvetandes om vem hon var och i allra största försök att inte försöka glo så fruktansvärt. För hon har de finaste dreads jag vet!
Innan detta dreadförsök såg jag ut lite såhär med vanligt, normalt hår;
?
Några fler bilder för att ni ska kunna förstå varför jag inte var nöjd med mina framfuskade dreads. Eller lite nöjd var jag ju ett tag!
Jag tror det var euforin som uppstod vid tanken på att "jag har dreads" som gjorde att det gick superfort för mig speciellt i slutet att tupera (backcomba) håret.
Så lite här gav jag upp.
Efter en hårtvätt gick de nästan upp av sig själva.
Och här kommer dreads-grannen aka Dreadmaster (som jag kallar henne) in i bilden.
Jag tror jag tjatade, jo det gjorde jag nog för jag tyckte så synd om henne som flyttat hit och lärt känna mig.
Efter mycket om och men och när och hur och varför så kom dagen Mirlinda skulle hjälpa mig.
Och det tror jag att jag tar i en annan del för det här blev längre än jag trodde.
Och för att jag inte får ett skit gjort här hemma.
Mina dreads, från början
Då gick man mest på bio för att få köpa sig ett gäng sådana där stänger, som likt förbannat var uppätna innan reklamen innan själva filmen hunnit börja var slut.
Där satt jag alltså som en godisgris till 11-åring och för första gången blev jag förälskad i den här frisyren. Dreads.
Snygga Angelina Jolie med sina tvinnade "dreads for a day" dreads.
Angelina som Sway i ovan nämnda filmen som jag åt godis till.
För att komma av ämnet lite. Efter Fredrik och Filips 100 Höjdare kan jag inte titta på Angelina längre utan att tänka på ett koarsel. Och med min förmåga att leta på internet hittade jag även klippet som bevisar precis vad jag menar!
Ja.
Redan då som "liten" och osäker skulle jag till att försöka forma mitt hår som i filmen. Men så dum och ovetandes man är som liten så blev det inte så mycket mer av det. De röda, lila, rosa, blåa slingorna man brände fast i håret blev populärare. Sedan envisades jag med att ha mittbena och luggen skulle ligga slickad åt varsitt håll.
Usch.
Om vi kliver fram några kapitel i den här dreadssagan för att nå ett slut någon gång så når vi 2008.
Åtta år äldre och åtta år klokare. Eller något. Eller inte alls?
Jag var väl nu i 18-årsåldern och hade sedan länge alltmer gottat in mig i reggaens toner. Kalle Baah var början. Svensk Reggae har alltid haft en speciell plats i mitt musikhjärta.
Som reggaelyssnade tonårsrebell som nyss flyttat hemifrån var dreadsfrågan uppe igen. En djup dreadperiod hade jag då.
Ni vet när man inte kan tänka på annat. Man Youtubar filmer, man bildgooglar bilder, man letar på Blocket och man spanar på forum. Ens liv består av något man inte har.
Och på ett forum hittade jag en tjej som var från Östersund, tänka sig, som jag efter en hel del nedlagda timmars stalking upptäckte att hon gjort dreads även på andra. Skickade iväg en kommentar till hennes blogg, där jag blygt frågade om hon gjorde dreads. Hon svarade. Sedan blev det inget mer med det då jag inte visste vad tusan jag skulle svara tillbaka.
Åren gick på, jag hade mitt självfall till tjocka hår i vägen som vanligt. I en tofs med luggen uppsatt åt sidan.
Boring ja visst, Mycket. Oerhört.
Under de här åren hade jag perioder hit och dit med funderingar. Nu jävlar. Nu hade jag hittat en salong i Stockholm, eller så skulle jag kontakt med de som utannonserade tjänster på olika köp och -säljsajter.
Men blev de så bra, salongdreads egentligen? Dyrt. Långt att åka. Lång tid att sitta.
Och det var inte förrän ett halvår sedan jag tog tag i saken i egna händer! Bokstavligt!
Jag lirkade upp två speglar i farstun så jag skulle kunna stå och se mig själv bak i nacken för att sektionera upp håret, och sedan påbörja arbetet med att forma håret likt ölkorvar.
Så stod jag en hel helg och fuskande och blev aldrig heller riktigt klar.
Några bilder från första omgången med mina egengjorda dreads:
Mitt slitna hår innan slitet
Här tog de första korvarna form!
Halva håret med dreads
Hunden och håret
Samma sak
Sen blev jag less och trasslade upp dom
Fortsättningen kommer, för så där vanligt hår ville jag ju bara inte ha!
Sängförvaring
Smart!
Design
Paranoid eyes
Jag vill uppåt. Jag vill definitivt inte fastna här.
Jag vill härifrån. Börjar det bli uppenbart nu?
Ännu en sak att oroa sig över alltså.
Jag känner mig så jävla besviken och förbannad på samma gång. Ledsen, oroad, arg, rädd.
Vad har hänt? Vad kan hända? Vad händer?
behind paranoid eyes
Pill Pill
Det går segt, för jag ger mig in på något som jag inte har en aning om. Dropdown menyer, liksom?
En sak som jag fått till är ju en widget till Instagram. Tyckte det blev mäkta fräsigt, så det slängde jag in på den här bloggen också. Kolla en bit ner!
För självklart sitter jag på en annan sida när jag pillar på med massa oförståeliga koder.
När den blir klar återstår dock att se...
Kolabullar
100 gram margarin, rumstempererat
7,5 dl mjöl
50 gram jäst
1,5 dl mjölk
2 st ägg
2 msk socker
1 krm salt
Kolafyllning
75 gram margarin, rumstempererat
1,5 dl kolasås, (sådan man har till glass)
Granering
1 st ägg
1 dl pärlsocker
ca 20-25st. (Jag fick till 49!)
Plocka fram mjölken och mät upp 1,5dl i en skål för att mjölken inte skall vara så kall sedan.
Fyllning:
Rör ihop rumsvarmt margarin med kolasåsen, ställ undan medan du arbetar ihop degen.
Deg:
Mät upp margarinet och tillsätt mjölet. Nyp ihop mjöl och margarin till smulor. Häll i socker och salt. Lös upp jästen i mjölken som ska vara sval, men inte kylskåpskall.
Blanda i mjölken och äggen i mjölblandningen och arbeta i hop till en deg. Den ska precis släppa kanterna och bli riktigt lätt att arbeta med.
Dela degen i två delar. Kavla ut till en rektangel som är ca 0,5 cm tjock. Bred på fyllningen och rulla ihop. Nyp ihop skarven ordentligt och skär rullen i ca 1½cm tjocka skivor som läggs på en smörpappersbelagd plåt.
Låt bullarna jäsa i rumstemperatur i en timme. Pensla på ägg och dekorera med pärlsocker.
Grädda i ca 8 min i 225 grader mitt i ugnen.
Bullhund!
Bampa
Förutom att nästan ha avlidit av min förkylning idag så har jag under tiden av evigt filmtittande i en svett ig soffa fått för mig att virka in lite av topparna i mina dreads. Kommer eventuellt skriva mer om detta sedan, för det här blir ju en allmänt-kategori, eventuellt en Shopping. Inget som har med mina dreads att göra.
Lumbago
Och när jag är så här rastlös blir jag galen på att jag inte kommer på en ny bloggdesign.
Har tröttnat rejält på denna nu... men orken?
Sedan i går var vi ute och lunkade. Moltas fick plötsligt damp och skulle till att bita sig på baktassen så han låg som en ovig banan på backen och sprattlade. Då upptäckte vi en geting som attackerat och satt sig fast på tassen på honom. Den andra getingen stack honom i magen, Danne stod bara och slog den stackars försvarslösa hunden med sin kepa. Tredje getingen satt fast på örat och den fjärde slog vi ihjäl på Moltas lår. Stackars hund. Och jävla getingar. De bara gick till attack utan vidare och satte sig också bara på Moltas.
Vilken jävla tur att de inte gick på oss. Danne är visst allergisk mot getingar.
Ja, vad kul man ändå kan ha med lite fotoappar!