Goblinn

Moltas var fan i mig "bra" i ögat när vi var hos veterinären i går. Han knep inget och det såg helt friskt ut när vi kom upp till Djursjukhuset. 

Det gör han inte nu. Vi fick samma arroganta veterinär som en av de första gångerna där för två år sedan, därför beskyller vi henne för att hans vänstra ögat ser ut som det gör idag. Bland annat. 

Först trodde hon att det var det "trasiga" ögat han hade fel på. Sedan har hon mage att fråga vad som hänt med det. Vad säger man? Att ni missade att han hade ett hårstrå som växte in i ögat efter bara tre akutbesök, men att ni skickade hem oss med saltlösning ena gången och behandlade mot ögoninflammation den sista. 

Sedan gick ögat sönder. 

 

Och nu känns det som att samma process upprepas igen. Jag når så jävla dåligt över det här.

Molles öga såg bra ut i går när han kom till veterinären. Apan till veterinär skrev ut någon hemsk salva till honom efter att ha konstaterat att han har en grå liten fläck på ögat. En fläck som vi alldeles nyligen var till Hudiksvalls Smådjursklinik och tittade upp för säkerhets skull hos en ögonveterinär, och den var ingen fara. 

Nu skulle den behandlas med en hemsk ögonsalva som svider, för klart det var fläcken som var orsaken till allt ont eftersom det var de enda hon såg i hans öga!

 

Moltas öga var bra innan vi besökte veterinären. 

I dag är det inte alls bra.

Och vad ska man göra, jag vägrar kontakta Djursjukhuset igen. Vi måste vänta till i morgon och åka 60 mil för att få träffa en som kan. 

Det är förjävligt. 

Jag vill inte se Moltas plågas mer!

Moltas har alltid varit dålig på att tajma Djursjukhusets ordinarie öppettider. Tror vi bara varit där under drop-in vaccinationer utan att det ska bli jour, natt, kväll, helg. 

Och i går var han tvungen att, som vi nu tror, kuta in i en pinne och sticka sig i ögat. I det friska ögat också.

Så i dag har han knipit lite grann, så sitter man och överväger. Hundjäkeln och pigg som fanken och ska ut och jaga löv. I ena stunden märker man inte ett dugg av ögat, medan i nästa kan han sitta och knipa och man ser hur de tredje ögonlocket svullnat fram. 

Så nu tog vi beslutet att ringa växeln. Man kommer fram och hör att det är endast akuta dödsfall, ungefär.

Lägger på. Vi kan vänta. Tittar på hunden. Ringer igen och skiter i den där rösten utan får prata med en telefonist.

 

Så nu ska vi åka till Djursjukhuset med Molle. Har som sagt inga bra erfarenheter av detta djursjukhus och ögonsjukdomar. 

Men vad gör man?

 

Och samma gäller dessa jour-tider. De frågar alltid om djuret är försäkrat. Det får kosta vad det kosta vill när det gäller ens älskling. Pengar är inte ens något som kommer på tanken och det får gå på vad det vill!

 

 

 

Nu sitter jag och jämför. Biter på naglarna. Tänker. Och det är jag ju inte van.

Har dessutom satt upp dreadsen i någon fånig knöl på huvudet så det stramar i hjärnan också.

 

Ingen har väl missat att iPhone 5 kommit med en ny mobil. Jag har ju nyss skaffat mig en Android, en Samsung S3. Är jag helt nöjd? Jag vet inte. Var jag helt nöjd med min iPhone 4? Mestadels faktiskt. 
Vill jag ha en iPhone 5?

 

Så nu tänkte jag ta upp för och nackdelar utifrån mina egna erfarenheter med Android.

Jag är alltså inget proffs, så jag kan inte alla de här möjligheterna man har att göra på mobilerna.
Som en Samsung är kanske lite för avancerad för mig då man i princip kan få den precis som man vill.

Hur nu det är?

iPhone jämför jag från en vanlig 4, utan S. Jag har ingen aning om vad de nya nyheterna i den nya 5:an innebär.
Jag har inte heller försökt få till mina problem med en iPhone, men erfarenheten jag fått nu är att det är bra mycket krångligare att anpassa en iPhone än en Android. iPhonen har man alltid kunna jaila, men inget jag gjort.

 

Fördelar:
Större skärm.
Bättre appar, eller heter det så till Android? Störigt. De flesta som kostar till iPhone är gratis till min. Men så har iPhone appar som inte finns till Android. Som den där Talking funny Mirrors. Haha!
Widgets, hur smart är det inte? Även fast jag tyckte iPhone hade smartare mapp-system så gillar jag att ha widgets och alla program utsmetade över fyra sidor. Med iPhone hade jag över 100 appar på typ två sidor, max. Jag hade allt i mappar för det var enklare. På Samsung är inte det lika snyggt då mapparna ser likadana ut, små fula bokmärken typ.
Löstagbart batteri
Flash

Bättre batteritid och möjlighet att ställa in så det räcker ännu längre.

VANLIG usb som dessutom inte gått sönder än.
Microsim
Det blinkar en lampa när det hänt något. Det är kul och praktiskt!
Man slipper iTunes och all synkronisering mellan dator-mobil. Man kan ha egen musik som ringsignaler lätt som en plätt och så vidare.

 

Ingen extra avtryckare till kameran. Så jag saknar det. Klumpigt att ta kort med Samsungen alltså.
Jag hatar att den "stänger" ner program när man bläddrar mellan. Skitstörigt. Det var så bra på iPhone. Den hade programmen uppe så man lätt kunde bläddra mellan. På Samsung, säg att jag googlar på "symtom graviditet sälja barnet tjäna massa pengar". Sedan får jag upp en Instagramsymbol att någon likeat min bild! Så jag går in på Insta och tar åt mig massa ära! Sedan ska jag fortsätta leta på google efter barngrossister och tar upp snabbläddringen. Nej då kom sökningen fram som jag googlade efter för en timma sedan. "Hund spruckna tassar cancer". Förstod ni den nackdelen nu?

Instagram måste beskära bilderna.
Fula bokmärken och mapp-symboler.
Jag tycker den är lite seg. "Hem-knappen" tar tid på sig när man ska låsa upp den till exempel.
Lite för seg kamera.

 

Det är vad jag kommer på nu. Men jag är nöjd med min Samsung än så länge och kommer inte byta den än.
Det finns ju fortfarande massor att upptäcka på den och program som man måste lära sig hantera.
Och veta vad man vill ha ut av den också så klart.

Som ett exempel hade jag velat ha en ringsignal till iPhone utan att krångla mellan iTunes så hade man säkert kunna ordna det på nåt vis.

Men det ska vara lätt å leva!

 

Typ världens onödigaste inlägg...

 

 

 

Vad bra det känns att ha gjort lite nytta från morgonen. I vanliga fall har jag och Molle legat kvar i sängen vid den här tiden och trynat. Men inte idag, för nu har jag nyss kommit hem från jobb!

Min första morgon i Torvalla.
Och för er som är nyfikna har jag ju nyss fått ett nytt jobb. Jag arbetar nu med barn och ungdomar på ett korttidsboende. Det är verkligen både kul och spännande! Jag trivs! Har fått massa pass nästa vecka, så då börjar jag på "riktigt". 

 

Så när jag kom innanför dörren nyss låg Moltas kvar på samma fläck och sov. Och nu ligger han och sover igen. Vi fick inte upp honom för att gå ut i morse så jag tänkte att han ville gå ut när jag kom hem då, men inte det heller. I går blev klockan halv fyra innan första rastningen tror jag. Och då går han ut, sedan drar han mot porten igen och ska in. 
Vi gick i alla fall spåret på berget i går kväll, i spöregnet. Men hunden var glad! Och sedan på kvällen var han överpigg den jävlen. 

 

Och i natt har vi haft någon slags grannfejd här utanför. Tror det var två föräldrar som stod och skrek på en stackars son för att han varit ute och de hade ringt polisen och så vidare. Vaknade före två av skriket, sedan kunde jag inte somna om igen innan larmet ringde... Segare idag, men då somnar man lätt i kväll istället!

 

I dag är det äntligen torsdag också! Som vi längtat efter denna dag. Bara för att det i kväll är Hela Sverige bakar! Sedan är det  Kockarnas Kamp också, men det är jag lite besviken på.

 

Och för oss som jobbar inom Kommunen så är det också lön idag. Mycket att hurra för?

Nej, inte när 70 timmar fattades. Men men. 

De lägs på sparhögen! 

 

Östersundshem skulle ju enkelt bara kunna beställa mössor från Resteröds nu faktiskt.

Äller?


 

 

Jag har lite att göra, så jag har säkert lyssnat på den här låten 62 gånger nu från morgonen.
I väntan på att hunden ska lyfta arslet ur soffan...

Så lyssna, den är bra!

Jag var bara sugen på att uppdatera bloggen med ett sådant där superintressant inlägg.

Inte för att några av mina inlägg burkar vara så intressanta i övrigt men?

 

Hade ingen rolig bild heller, så då blir inläggen automatiskt mycket tråkigare. 

 

Det som var kvar i kameran efter mitt fina besök idag var en tutt-och-hakbild på Bea som Maria tog. 
Sköna jävla människor! Riktigt kul och trevligt sällskap med gott fikabröd, eller kaffebröd?
Har ju inte träffat Maria på vet inte hur länge då hon varit utomlands och flängt hur länge som helst.
Bea träffar man ju på lite titt som tätt oavsett om man vill eller inte, men hon är rolig hon också!

 

Så nu har vi bestämt att vi ska börja träna tillsammans. Och hade vi inte det, så betsämmer jag det nu. Så!
Ska ni ut och vara hurtiga får ni så lov att släpa med mig också! För jag är tjock!

 

 

Jag har precis uppdaterat Moltas blogg med precis det innehåll som kommer att följa i det här inlägget.

Har till och med varit så bekväm av mig att jag copy and pastat texten från den bloggen till den här.

Ursäkta tjatet.
Fast jag har valt ut lite fler och andra bilder till den här bloggen för att inte göra den så Moltas-tjatig. Jag försöker ju i alla fall. 

 

 

"Som ett par pensionärer går vi in på kommunens hemsida och söker utflyktsmål till en så vacker höstdag som denna.
Och vi har suttit och tittat på Landet runt nu på kvällskvisten också. 

 

I alla fall, fin höstdag, utflykt. Då blev det till skansen, eller Frösö Skans som det heter. 
Och vad är nu då en skans, vi som vet?
En igenvuxen jordhög med en gammal sten och träbänk?
Inte många rövar kan ha satt sig ned på denna, då hela den långa stigen gick ungefär genom Frösö Golfklubb... Så där gick vi smått halvrädda att bli träffade av golfbollar genom det halvkassa bollnätet. Hade någon velat träffa oss hade de lyckats också!
Dumt att lägga en skans vid en golfbana.

Nej, jag tycker faktiskt det är synd att jag inte är mer insatt i historia. 

 

"Skansen har sin historia under 1600-talet. Under detta århundrade utkämpades flera krig mellan Sverige och Danmark-Norge. 
Skansen belägrades vid två tillfällen och fick ge upp mot dansk/norska trupper. 
1645 överlämnades Jämtland till Sverige vid Frösö skans." - Kopierat direkt från Östersunds kommuns hemsida. 

 

Det var fint där nere vid vattnet i alla fall!"

 

De första tre bilderna kommer direkt från Moltas blogg:

Rubriken får bli Utopi. Tänka sig, att när man var på Bik Bok spelades den här låten ut högtalarna. Det gjorde ungefär min dag på stan. Skaburbian Collective. Gick runt och var lite smått lycklig. Jag måste få se dem live!

Sedan spelade ju P-Danjelsa på stortorget också, så vi stod där en liten stund och joinade den Jämtska reggaen på det ekande Stortorget.

 

 

 

Idag är det tre funderingar som härjar runt i skallen.

1. Vad tusan ska man äta till laxen?
2. Ska jag ge mig på att blondera dreadsen en aning?

3. Och hur snyggt är det inte med en liten töjning i öronen?

 

Alla andra tankar har jag släppt då jag ringt och sagt typ upp mig från två jobb. Jobbade första dagen på det nya i onsdags och det känns jättebra! Sedan var det bara att höra av sig till Krokom igen när jag ville tillbaka.

Känns ju naajs.

Finns en liten stuga ute på Hemnet nu för att knöla in ytterligare en fundering i inlägget.
Skulle lätt kunna byta bort den här lägenheten mot en barack om så vore, för nu vaknar man strax före 8 varje morgon av stampande barnfötter. Alltså.
De bor precis ovanför oss och därför ser deras lägenhet ut som vår. Och jag fattar inte för nåt i världen hur man kan vilja bosätta sig i en liten tvåa med två (stampande) barn?

 

Den tanken tänker ni kanske lika mycket som jag nu.

Men jag har faktiskt tänkt posta en liten bild jag suttit och pillat med, en sådan där outfit-bild som jag ser många bloggar har.
Och jag har inte snott den rakt av från någon, även fast man skulle kunna tro det, hä hä!

 

Impade?

Dreadssmyckena var enklast. Resten av pjollret har jag suttit med i flera dagar. Tro mig.
Så vad tror ni nu då? Funkar det här i Åre?
Jag ska ju på något Jubileum med killens jobb och vi ska äta tre-rätters och kika på Patriks Combo!
Det var fyra saker som lockade oss att ens anmäla oss till festen; tre maträtter och Combon!

 

Klädsel: Valfri festklädsel (?!)

För ni ska veta att jag har problem. Jag kan inte ha en klänning som är kortärmad. Diverse komplex ställer till det. Och hur snyggt är det med långärmade klänningar. Jag kommer se ut som en uppstoppad korv, redan innan jag huggit in på trerättersmenyn!
Sedan kollar jag in olika skjortor, men jag är rädd för att jag kommer se mer maskulin ut än det nu motsatta. Oavsett mängden nagellack och lul-lul i öron och så vidare så finns tanken om skogshuggargubben där.
Sedan skjortklänningar, jag vill inte se ut som någon retro-sjuksyster, eller något annat inom vården.
Döende?
Jag kan inte vara barbent utan måste ha några slags "byxor". Då slipper jag raka bene, skämt åsido.
Så vad är egentligen skillnaden på tights och leggins? Blir det för varmt med Winter-tights? Alltså vadfan.
Sen skor då? Allt med klack är bannlyst.

Kom med alla tips ni sitter inne med, hissa/dissa min teckning. Just do it!

Jag hade ju beställt IKEA's möbel MALM Sängförvaring förra veckan. Och idag kom den mycket riktigt.

Så vi åkte upp på Rusta direkt vi hämtat ut paketet och köpte en dörrmatta som jag nu räknat ut. Moltas skulle ju få testa "trappan" direkt vi byggt ihop den!

 

 

 

 

Misstänksam Moltas.




Väntar medan vi bygger. Arga Snickaren skulle vara stolt över vårt samarbete.


? Locka med mutor är alltid bra!






Uppe!


På väg ner! (Även att jag förklarar bilderna för er?)


Så!

Och nej, jag orkade inte bädda sängen bara för att, för att.

Eftersom den där förvaringssaken till sängen inte kom under någon dag förra veckan så kanske den kommer idag?

Och då medan kan jag passa på att fortsätta sagan om mina dreads istället för att skriva om vår lata hund?

Jag har ju alla bilder till det här inlägget redan klart, så det var slappt och enkelt.

Annars jade jag aldrig orkat. En kombination av det här skitvädret (fast det är ändå mysigt med regn och rusk) samt att jag är inne på min tredje veckas förkylning.

Ni gissar rätt om ni tänker tanken att jag någon eller några gånger tänkt tanken på att det är cancer...

 

 

Sist avslutade jag min del med att min vackra granne Mir hade gått med på att hjälpa mig och mina hopplösa dreads. I början var vi mer inne på att försöka fixa till de jag redan hade. Men jag såg det som ett hopplöst lopp så jag beslutade mig en dag med mycket balsam och lite tid över att reda ut de jag hade. Det var inte så smärtsamt då de gick upp ganska lätt. 

Så en av de fulare dagarna i början på juli började vi om från början. Eller Mir fick börja om. Jag bara satt.

Vi sektionerade upp håret och den här gången använde vi snoddar i hårbotten. Sådana där små hästsnoddar bara.

Jag kan berätta att vi började mitt på dagen på lördagen. Höll på en bit in på kvällen. Samma sak på söndagen. Måndag fick bli en pausdag då jag jobbade. Tisdag samma visa och på onsdagskväll var hela håret äntligen dreadat. Men jag ska flika in att vi både fikade, åt och fikade. Man klarar inte av att sitta helt stilla så länge.
Och en sak till som jag tycker är lite roligt och kanske lite värt att skriva ner i den här summeringen, är att kvällen vi blev färdiga med det här slitet så visades filmen Gone in 60 Seconds!
Så jag kunde lite glatt sitta och mobba hennes fejk-dreads!

 

När allt var "klart" såg jag som sagt ut lite som Sideshow Bob.

 

 

Tack till Mirlinda, som fortfarande får stå ut med mina frågor och funderingar!

Redan som liten tyckte jag om godis, och det var också då mitt intresse för dreads dök upp.

Det skulle bara krävas att jag blev mindre liten för att äntligen ta tag i att skaffa dem själv!

Så när Danne kom hem en eftermiddag och mötte upp mig nere i tvättstugan hade jag tre korvar bak i nacken som jag själv format med de klena plastkammarna.

Tror det var en torsdag. Jo det var det. 4/20, fjärde april. Jag stod så en bit in på kvällen och tjorvade med dreads och den här intelligensen man har att förstå sig på hur allt fungerar spegelvänt. Dagen efter hela dagen. Samma lördag. Likadant söndag. Och då hade jag runt 70 dreads klara, men ändå halva skallen fram var oklar.
Det tog emot som attan att ställa sig och börja igen, så jag gick med halva skallen odreadad.

För att köra en sammanfattningen igen då (hur små hjärnor tror jag att ni som nu läser har egentligen?) så har jag ju redan nämnt den här coola tjejen som jag stalkade under nästan hela tonåren.
Henne hade jag faktiskt glömt bort ett tag, ända till jag tyckte mig känna igen henne från massa gamla bilder. Då började jakten igen. Okej, lite överdriver jag för jag vet faktiskt att hon kommer läsa det här, och jag vill inte skrämma livet ur henne.

Men då visar det sig att hon och jag är grannar. (!)

Så det var faktiskt första kvällen när mina dreads var "klara" som vi träffade på henne här i grannskapet. Vi passade ju som på att klämma sönder hennes pitbullvalp Paks också. Och då tror jag ändå hon hade bott här ett tag, men man hade bara blygt passerat förbi, halvvetandes om vem hon var och i allra största försök att inte försöka glo så fruktansvärt. För hon har de finaste dreads jag vet!

Innan detta dreadförsök såg jag ut lite såhär med vanligt, normalt hår;

 

?



Några fler bilder för att ni ska kunna förstå varför jag inte var nöjd med mina framfuskade dreads. Eller lite nöjd var jag ju ett tag!
Jag tror det var euforin som uppstod vid tanken på att "jag har dreads" som gjorde att det gick superfort för mig speciellt  i slutet att tupera (backcomba) håret.

 

 

 

 

Sista bilden här ett ett bildbevis på mitt fusk att tupera håret. Det var hur lösa derads som helst. Håret gick upp, ni ser ju själva. Det här är inga dreads. Det är vanligt, tjorvigt hår.
Så lite här gav jag upp.

Det resulterade i att jag slutade bry mig om håret. För innan hade jag försökt rädda det som räddas kan, genom att förgäves ha palmrollat och virkat dem som en tok. Men jag gav upp.
Efter en hårtvätt gick de nästan upp av sig själva.

Och här kommer dreads-grannen aka Dreadmaster (som jag kallar henne) in i bilden.
Jag tror jag tjatade, jo det gjorde jag nog för jag tyckte så synd om henne som flyttat hit och lärt känna mig.
Efter mycket om och men och när och hur och varför så kom dagen Mirlinda skulle hjälpa mig.

Och det tror jag att jag tar i en annan del för det här blev längre än jag trodde.
Och för att jag inte får ett skit gjort här hemma.

 

Alldeles från första allra början alltså.

 

Året var 2000 och Gone in 60 Seconds hade haft premiär. Sedan kan vi räkna på ytterligare ett år i den här årsredovisningen, för så lång tid tog det nog för den här rullen att nå den lilla bybiografen där jag som 11-åring (i vuxens sällskap) satt och tuggade i mig de där jordgubbstängerna som jag då hade skapat ett starkt beroende för. De där "pistols" godisarna som finns nu på lösvikt smakar långt ifrån lika gott som då på 2000-talet.

Då gick man mest på bio för att få köpa sig ett gäng sådana där stänger, som likt förbannat var uppätna innan reklamen innan själva filmen hunnit börja var slut.

Där satt jag alltså som en godisgris till 11-åring och för första gången blev jag förälskad i den här frisyren. Dreads.

Snygga Angelina Jolie med sina tvinnade "dreads for a day" dreads.

 

Angelina som Sway i ovan nämnda filmen som jag åt godis till.

För att komma av ämnet lite. Efter Fredrik och Filips 100 Höjdare kan jag inte titta på Angelina längre utan att tänka på ett koarsel. Och med min förmåga att leta på internet hittade jag även klippet som bevisar precis vad jag menar!

 

Ja.

Redan då som "liten" och osäker skulle jag till att försöka forma mitt hår som i filmen. Men så dum och ovetandes man är som liten så blev det inte så mycket mer av det. De röda, lila, rosa, blåa slingorna man brände fast i håret blev populärare. Sedan envisades jag med att ha mittbena och luggen skulle ligga slickad åt varsitt håll.
Usch.

Om vi kliver fram några kapitel i den här dreadssagan för att nå ett slut någon gång så når vi 2008.
Åtta år äldre och åtta år klokare. Eller något. Eller inte alls?
Jag var väl nu i 18-årsåldern och hade sedan länge alltmer gottat in mig i reggaens toner. Kalle Baah var början. Svensk Reggae har alltid haft en speciell plats i mitt musikhjärta.
Som reggaelyssnade tonårsrebell som nyss flyttat hemifrån var dreadsfrågan uppe igen. En djup dreadperiod hade jag då.
Ni vet när man inte kan tänka på annat. Man Youtubar filmer, man bildgooglar bilder, man letar på Blocket och man spanar på forum. Ens liv består av något man inte har.
Och på ett forum hittade jag en tjej som var från Östersund, tänka sig, som jag efter en hel del nedlagda timmars stalking upptäckte att hon gjort dreads även på andra. Skickade iväg en kommentar till hennes blogg, där jag blygt frågade om hon gjorde dreads. Hon svarade. Sedan blev det inget mer med det då jag inte visste vad tusan jag skulle svara tillbaka.

Åren gick på, jag hade mitt självfall till tjocka hår i vägen som vanligt. I en tofs med luggen uppsatt åt sidan.
Boring ja visst, Mycket. Oerhört.
Under de här åren hade jag perioder hit och dit med funderingar. Nu jävlar. Nu hade jag hittat en salong i Stockholm, eller så skulle jag kontakt med de som utannonserade tjänster på olika köp och -säljsajter.
Men blev de så bra, salongdreads egentligen? Dyrt. Långt att åka. Lång tid att sitta.

Och det var inte förrän ett halvår sedan jag tog tag i saken i egna händer! Bokstavligt!

Jag lirkade upp två speglar i farstun så jag skulle kunna stå och se mig själv bak i nacken för att sektionera upp håret, och sedan påbörja arbetet med att forma håret likt ölkorvar.
Så stod jag en hel helg och fuskande och blev aldrig heller riktigt klar.
 

Några bilder från första omgången med mina egengjorda dreads:

Mitt slitna hår innan slitet

Här tog de första korvarna form!

Halva håret med dreads


Hunden och håret


Samma sak


Sen blev jag less och trasslade upp dom

Fortsättningen kommer, för så där vanligt hår ville jag ju bara inte ha!

Eller Moltastrapp?

 

Efter den där jävla fästingen satt på Moltas har ju jag vänt ut och in på hunden efter andra symtom som kan tyda på de där fästingsjukdomarna. Han har nämligen efter det kräket fått för sig att inte kunna hoppa upp i sängen längre.

Han hoppar ju upp överallt annars. Och han är pigg, ska leka, leka, leka. Det är ju inga fel på hundjäkeln, förutom de där att han nu bara lägger upp hakan på sängen och sitter och grinar till vi kommer och lyfter upp honom.

Den stackaren.

 

Så istället för att behöva kliva upp flera gånger på natten och lyfta upp Moltas, som ändå hoppar ner igen nästan direkt, så gjorde jag en enkel lösning av det stora problemet. Jag beställde en sängförvaring från IKEA att ha som trappa upp till sängen.

Kalla mig smart. Kalla mig vad ni vill, men är det inte lite genialt. I alla fall i mina tankar. Nu har jag inte fått möbeln än, och vi har inte heller monterat den, så det kan ju bli som det blir.

Sedan är min tanke att köpa någon billig dörrmatta eller något och fästa med dubbelhäftande tape så hunden inte halkar när han ska ta sig upp och ner.

Smart?

 

MALM Förvaringsmöbel från IKEA.

Nu är den nya designen uppe.

Säkert mycket småpill kvar, så kommentera gärna om ni hittar något som inte stämmer eller ser knepigt ut!

Idag är en sådan där fin dag, då man önskat att man hade skuvat in all skit man äger i en flyttbil och bara begett sig långt härifrån. Till ett hem. Så jag saknar att känna så.

Det är är bara lägenheten. Jag har aldrig kallat detta hem.

 

Jag önskar att Danne får jobb efter den här utbildningen han går på jobbet, till någon ledar-vad-det-nu-hette så han kan få årslånga projekt. Då spelar det ingen roll vart än i Sverige vi bor.
Jag vill uppåt. Jag vill definitivt inte fastna här.
Jag vill härifrån. Börjar det bli uppenbart nu?

 

Efter i går, efter en sak jag inte nämner här, har jag haft samma jävla känsla sedan det största ångestmoment i mitt liv - skolan. En panikklump som sätter sig över hjärtat. Eller så dör jag verkligen snart.
Ännu en sak att oroa sig över alltså.
Jag känner mig så jävla besviken och förbannad på samma gång. Ledsen, oroad, arg, rädd.
Vad har hänt? Vad kan hända? Vad händer?

Det är frågor vi har som det tydligen inte finns några svar på. Och då är det väl så då. Jag vet inte. Jag bryr mig inte, försöker i alla fall...

 

Det visar sig väl. Och då har vi bevis.

 

 

Nu sitter jag och pillar på en ny design.
Det går segt, för jag ger mig in på något som jag inte har en aning om. Dropdown menyer, liksom?

En sak som jag fått till är ju en widget till Instagram. Tyckte det blev mäkta fräsigt, så det slängde jag in på den här bloggen också. Kolla en bit ner!
För självklart sitter jag på en annan sida när jag pillar på med massa oförståeliga koder.

När den blir klar återstår dock att se...

Det var längesedan det dök upp något recept eller bilder på något smarrigt här på bloggen. Och det är ju lite konstigt med tanke på att jag inte gör något annat. Än äter alltså.

 

Så idag skulle jag ge mig på att prova ett recept jag hittat på Kolabullar. Blev så sugen då jag såg att det fanns sådana bullar att köpa på Konsum. Hur gott lät det inte? Så jag skulle till att göra mina egna.

 

Receptet har jag snott rakt av från Tasteline.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och bullarna då? Jo de blev ganska goda. All kolasmet tror jag dock var kvar på bakbordet när jag var färdig.

Vilket klet!

 

 

NU har jag lyckats fylla mitt Yankee Candle-stämpelkort med 10 stämplar. Sen då.

Så jag fick handla gratis för 150 kronor. Som jag kämpat.

Nu är jag lycklig.

 

 

Köpte en Yankee Candle Aromalampa. Äntligen hade Ixo fått hem de snyggare lamporna. Och eftersom jag är så jävla täppt i näsan och inte känner någon lukt så fick det bli den väl beprövade doften Garden Sweet Pea.

Förutom att nästan ha avlidit av min förkylning idag så har jag under tiden av evigt filmtittande i en svett ig soffa fått för mig att virka in lite av topparna i mina dreads. Kommer eventuellt skriva mer om detta sedan, för det här blir ju en allmänt-kategori, eventuellt en Shopping. Inget som har med mina dreads att göra. 

Så varför tog jag ens upp det?

 

Mina arbetsskor jag beställt har kommit också. Väldans sköna.

Merrell Circuit MJ Breeze. Så nu fattas det ju bara jobb då?

 

 

 

Och sömn. Sömn fattas.

Sjukstugan anropar.

Förutom att ha beställt en supersnygg Hurtta Y-Sele med tillhörande koppel i 2012 säsongs färger (hör ni - modevovven här då) till Moltas så har v den här helgen inte fått till att göra ett skit.
Och när jag är så här rastlös blir jag galen på att jag inte kommer på en ny bloggdesign.
Har tröttnat rejält på denna nu... men orken?

 

 

Vi har legat på sofflocket och tyckt synd om varandra.

Jag som har en kuse på tvären i näsan så jag är täppt som avloppet i köket. Har nog feber också. Halsontan har lagt sig som tur är, jag kan prata nu i alla fall! Huvudvärk och så har jag inte ens ätit upp chokladkakan den här helgen.

Då är det något som inte står rätt till.

Danne har Lumbago. Tycker det låter som en maträtt, men det handlar om smärtor i ländryggen. Så han fick ju inte bara med sig en burk smärtstillande tabletter med sig hem från läkaren förra veckan.

Och jag har läst varenda bipacksedel. Spännande.

Moltas hade på sig en kul liten fästing som vi stängt in i en burk och sakta plågat till döds. Tror den är död nu. Seglivade jävel. Den första fästingen vi någonsin hittat. Stackars Moltas. Nu vet vi att de finns även här i Östersund.

Tragiskt.
Sedan i går var vi ute och lunkade. Moltas fick plötsligt damp och skulle till att bita sig på baktassen så han låg som en ovig banan på backen och sprattlade. Då upptäckte vi en geting som attackerat och satt sig fast på tassen på honom. Den andra getingen stack honom i magen, Danne stod bara och slog den stackars försvarslösa hunden med sin kepa. Tredje getingen satt fast på örat och den fjärde slog vi ihjäl på Moltas lår. Stackars hund. Och jävla getingar. De bara gick till attack utan vidare och satte sig också bara på Moltas.
Vilken jävla tur att de inte gick på oss. Danne är visst allergisk mot getingar.

Som tur vad hände inget med Moltas. Han hade jävligt ont och var stressad när vi var inne. Satt och kylde ner hans stick med gamla, frusna isterband. Djursjukhuset hade sagt åt oss att avvakta.

Men man blir ju så sårbar när det drabbar ens älskling.

Jävla getingar, jävla fästingar. Spindlar, flugor, och det fattas väl bara huggormar nu?

 

Jag har inget emot vintern och 30 graders kyla!