Goblinn

Jag är säker att jag ställde larmet på 06.15 i morse. Helt. För jag blir stressad när man ser hur många timmars sömn det blir efter man tryckt spara.

La mig efter 23 och det skulle bli 7 timmar och 3 minuter.

 

Likt förbannat vaknar jag och sneglar på klockan 06.51. Fattar ingenting. Förrän jag flyger upp ur sängen.

Och det är otroligt vad många saker samtidigt man hinner göra medan man sitter på toalettstolen.

För 06.58 gick min buss. Och en lördagmorgon så tidigt är det inte att tänka på att bli 10 minuter sen, då bussarna går så suveränt bra i den här staden.

Men jag hann!

 

Och på hemväg så missade jag bussen som gick till Frösön med två minuter. Jag hatar bussarna. Jag vill ha en bil, tomten.

 

Så fick traska hem i dag också. Och i Badhusparken blir jag stoppad av en Polisman. Ha ber mig att visa ID.

Eftersom jag inte vill bli stoppad enbart för min frisyr och kanske något trötta, osminkade feja efter 12 timmars jobb frågade jag såklart vad de höll på med. De letade efter en tjej och hade fått order om att kolla allas identitet.

Jag var inte tjejen de sökte, så jag tackade för det och fortsatte gå. Blev hela vägen hem förföljd av en annan polis med hund. Kändes säkert.

 

Så nu ska jag sitta uppe och njuta av ensamheten innan jag ska sova och i morgon vakna i tid. För i morgon och är det söndag och bussarna går ännu sämre än idag.

 

 

Jag använder Instagram en hel del. Jag tycker det både är roligt att upptäcka nya och intressanta människor där ute, och jag tycker det är ännu roligare när man får bra respons på de bilder man själv lägger ut.

Lite av delmålet är ju att någon gång kunna ta sig till Toppsidan.

Jag följer mest bara bulldogar, från hela världen. Så man ser en del bilder varje dag som folk lägger ut.

 

Det som gör mig allra mest ont i hjärtat är folk som lägger ut dessa "söta" bilder på valpar som är fångade i trånga burar. Med galler till golv. Glas till väggar så man ska kunna peta åt dom likt akvariefiskar.

 

Nu kommer alla bilder från då vi åkte upp till fjälls och skulle leta djur.

Det var inte det lättaste att försöka hinna med Daniel som prang efter hunden med pejlen i högsta hugg och försöka fota något vettigt samtidigt. Och med rätt inställingar på kameran.

Den där bäcken hade jag velat stanna och fota, en kvart minst för att leka med slutartider. Men inte alls.
Vi skulle ju tydligen jaga.

 

Det är farlitg att lämna mig hemma ensam. Med en dator. Och för mycket tid över. Och nu när jag kommit på ett sätt att kunna betala med Visa utan att ha Visa själv och utan att behöva be Danne om numret varje gång, så går det ju enkelt det hela.

Och jag har inte köpt ett hus.

 

Faktiskt så har jag beställt ett par stövlar till Danne. Han ska iväg och jaga till helgen och har egentligen inga riktiga skor. Kängorna är lite för klumpiga att gå i, då han i helgen också ska vara hundförare, och stövlarna som han lånar av sin pappa kommer bli för kalla. Ser att det ligger snö på fjället nu.

 

Le Chameaus Vierzon PLUS beställde jag, de är fodrade dessutom. Sedan är det de enda stövlarna han ens får över vaderna.

 

Till mig själv, har jag än så länge bara beställt löshår. Äkta löshår. På träns.

Nu jävlar blev jag less på dreadsen mina. Och sedan hittade jag ett så bra pris. Och på det priset hittade jag en rabattkod.

Så ni kan kalla mig rabattexperten.

När vi handlade på Ica Maxi förra veckan tror jag vi nästan kom upp i en rabatt på 400 spänn... för att göra inlägget ännu virrigare.

 

Och sen om det blir något av det där håret återstår att se. Jag vet ju inte ens hur mycket jag behöver. Eller hur mycket hår det är på en sådan där träns. Och sen hur man gör resten?

Så samtidigt ska det bli kul att se om jag fixar det. Måste det färgas först? Hur färgar man dreads?

 

Jaja. Det märks och då har jag i alla fall försökt.

Jag förlorade kampen mot mig själv att inte förlänga dreadsen med löshår.

Det skulle vara äkta vara. Fast man kan ju pilla bort löshåret sedan då de nått den längd jag är nöjd med.

Deså.

 

Det var kanske inte så farligt ändå. Ett par stövlar och hår. Men jag är inte som alla andra. Jag hatar att spendera pengar på kläder.

Jag köper aldrig skor, smycken eller smink, mer än i absoluta nödfallet. Vid dop eller begravningar ungefär.

Saker till hemmet är roligare. Och grejer till Moltas. Då får det kosta nästan hur mycket som helst.

 

 

Paniken som uppstår när man hör grannen och bovärden stå i trapphuset och prata.

 

Renovering hösten 2014. Dra igång. OM ETT ÅR!

Tvingas bo i baracker. Eller slussas till tillfälliga lägenheter ute i Torvalla.

Bort med renoveringsfonden. Bort med allt el-ingår-i-hyran och ha-teven-på-för-att-det-är-gratis. Höjd hyra.

 

Ja, jag stod och lyssnade länge. 

 

Dags att hitta det där hemmet nu.

 

 

 

 

Tänkte bjuda på en bild, från vår fjällstur.

Eller för mig var det en fjällstripp. För Danne var det på blodigt allvar med sug efter att få döda.

Något i den stilen.

 

De andra 427 bilderna får komma upp när jag kommer hem. På söndag. Eller måndag. Kanske tisdag.

 

Det var något man alltid åt när man var liten.

När man skulle börja se om man kunde äta igen.

Och för att få i sig lite att dricka.

Får man behålla det som kommer ner i magen?

Efter en förjävla epedemi kallad magsjuka.

 

Men jag hade inga skorpor, så sitter försiktigt och gnager på lite spisbröd. För den som antecknar.

 

 

 

Har nästan nyss vaknat igen. Klockan tre på eftermiddagen. För tre i natt var det någon idiot till granne som höll mig vaken genom att leva om. Först skriket. Sedan stampet. Sedan ommöbleringen av sovrummet. Slå lite i badkaret. Hamra på elementet. Kasta saker i golvet. Slå och smälla i alla dörrar. Riva vägg. Bila om toagolvet.

Osv.

 

Var och tittade på huset igår. Eller stugan.

Vilken fantastiskt fin och gullig, röd timmerstuga det var!

Perfekt, men bara för människor i min längd. Danne fick inte plats på loftet. Allstå på höjden.

Den här stugan hade varit ännu mer perfekt om det hade funnits ett badrum. Dyrt.
Och att inte allt med avlopp och skit ska styras så hemskt av kommun och miljön. Det är inte billigt att sätta in nytt avlopp. Dyrt.
Sedan var halva loftet helt ogjort. Där drog det kallt genom de gamla timmerstockarna. Dyrt.

 

Så att det i slutänden skulle ha varit uppe i över miljonen för att ens kunna bo i det där lilla huset på 40 kvadrat, var inte värt det. Aningen för stort kvadratmeterspris.

 

 

Bara att börja leta igen då. Eller fortsätta rättare sagt.

 

Tre som hört av sig angående annonsen på Blocket nu, men jag tror fan inte folk kan läsa.

 

Två svar!

Sen igår!

Då jag lade in min, är det tredje i följden, desperata annons på Blocket.

 

Det ena svaret är inte alls aktuellt. Men i morse ringde en vimsig pensionär och erbjöd sig sälja sitt hus billigt.

Ett litet, gulligt som det lät och som lämpade sig för åretrunt boende. Men det som är så synd med detta ställe är att man var tvungen att ta sig över med båda färjorna.

Det betyder att det skulle ta lite mer än en timma för mig att komma på jobbet. Och det är det inte värt kan jag tycka.

Även om man skulle få sova ostört om nätterna. För inatt har grannens unge skrikit mest intill konstant.

Jag är glad jag inte har egna barn. Jag som älskar att sova. Och när man inte får göra det man älskar då man har grannar som har barn. Hur blir det då med egna?

Sedan kliver miss hippopotamus själv upp, och då är det ju omöjligt att få någon ro. Lovar att golvet lutar där hon går som mest. Det är stigar i hennes lägenhet.

Som hon stampar.

 

I alla fall.

 

I morgon får vi besök av några som ska mäta och titta på vår lägenhet. För att kunna bygga upp skiten så småningom.

 

Och där kom grannen och ungen hem!

 

 

 

Vaknade. Som alla andra mornar. Tänkte jag skulle ta en hurtig promenad runt berget idag. Som alla andra mornar.

Om det är fint väder ute går jag. Men det var det inte. Fast jag gick ändå.

Och fint väder blev det under min promenad.

 

 

Jag älskar hösten. Har aldrig riktigt gjort det förut. Men man blir klokare med åren. Sägs det.

 

Nu är jag i en period då jag vill samla på mig frön. Jag vill som plantera allt.

Jag tittar på alla sortes häckar, buskar, träd. Planerar min egen trädgård. Vinbärsbuskar. Krusbärsbuskar.

Mammas pion visade sig ju bara utevckla fejkade frön.

Jag som skulle få plantera den på min kommande tomt, och den skulle slå ut i blom för första gången på min gård.

 

Och när vi budade på förra huset hade jag en plan om att plantera en häck runt hela tomten. Det var då jag fastnade för dessa häggmisplar.

De allra rödaste buskar ni ser ute nu är mest troligt en mispel.

Så min promenad runt berget resulterade i att jag kunde samla på mig lite frön efter vägkanten.

Jag har läst att man ska kunna så dessa. Svårare är det att få sticklingar att gro.

 

Så dagens skörd:

 

 

Så jag hoppas nu att dessa inte är för gamla. Läser att de ska sås färska. Men hur vet man det?

Innan fåglarna ätit upp dem?

Och jag hoppas det är häggmispel. Om inte annat var buskarna jag tog dem från jävligt fina. Eldröda.

 

Då tänker jag ha dem i mina krukor på balkongen till jag får sätta ut dem i min trädgård!

 

 

"Jag är en provocerande person".

 

Grannen, ditt äckel!

Känner mig som 17 år. Sitter och spelar skiten ur mina gamla högtalare. Basen på max och det låter skit. Men fönstren skallrar och det borde höras upp till dig.

 

Jag kan inte kasta snus eller cigarettfimpar på din balkong. Och jag tänker inte ställa larmet på halv fem i morgonbitti för att sätta mig upp och skrika så du vaknar, av inte det allt för skönaste ljudet att behöva lyssna på.

 

Som får springa och jaga löv. Vart han nu fått det från. Jaga löv. 

 

Har det möjligtvis gått för långt då man ligger i sömnen och planerar planlösningen på det där underbara huset man ska bygga, och planerar att grannens sovrum ska få sämsta tänkbara läget. Brevid någon värmepump, eller fläkt, eller vid avloppet?

 

Och just då vaknar man också av att det låter som att någon rörmokare håller på att gå lös på elementet i deras sovrum. Jag förstår inte var det är med den där grannen och det där elementet. Varje kväll.

Och när man nästan har kunnat somna om igen börjar det där skrikandet. Sen går det inte att somna om för då är jag så jävla förbannad och har ont i magen. Tror det är ett begynnande magsår.

 

I dag till frukost, för att helt byta ämne, blev jag så galet sugen på något min faster alltid gjorde när vi var små.

Man toastar ett bröd i brödrosten, sedan kleggar man på en gegga av creme fraiche och crabsticks. Och salt och peppar.

Så jävla gott.

 

Så fort jag blir sugen på något som jag inte brukar vara sugen på kan jag inte undgå att tänka - jag är gravid!!

Måste verkligen ta upp det här problemet med min barnmorska när jag ska dit nästa gång.

Sist jag var där lät det mer på henne som att vi nästa gång skulle se över alternativ för att lättare (!?) kunna bli gravid då vi började nå den åldern och varit tillsammans så länge.

Skämtade då lite lätt om den här allvarliga frågan och sa något i stil med - snarare tvärtom.

Den blicken alltså.

 

Min telefons ordförslag verkar vara på mig också.