Fortsätter
0Fortsätter klagobloggen sen i går...
Höll mig vaken så vi tittade på Dumma Mig 2. Den var kul! Som alla sagt. Smårolig rakt igenom.
Gick och la mig efter 20. Hade lite svårt att somna för huvudvärken from hell hade börjat krupit sig på.
När jag väl vet att jag somnat, och jag sov hårt, vaknar man halv ett av världens mest kanske mest irriterande ljud.
Gissa vilket?
Jo, grannens skrik från sovrummet. Andra gången den kvällen.
Ursäktade min sovande pojkvän som låg bredvid att jag skulle smälla av vilken sekund som helst. Han försökte hindra mig genom att "dom är snart klara, blir tyst snart, ta det lugnt bla, bla". Då hade jag legat och hört på denna hemska människa ett tag, så hans försök hjälpte inte och jag dunkade näven i väggen flera gånger för att få dom att hålla käften.
Ni kan kalla mig romantikdödarn.
I morse vaknade jag när Danne åkte iväg, sa hej då för han ska jobba i Sundsvall.
Tittade på klockan och det var ungefär en timma till jag skulle kliva upp. Vaknar sedan och tycker att den där timman kändes riktigt lång. Tittar på mobilen och då har jag inte hört larmet. Vaknar 15 minuter innan bussen ska gå. Och den missar jag precis. Och i stressade situationer tar man okloka beslut, så jag går in och hämtade bilnyckeln och kör bilen till jobbet! Själv!
Jag kör aldrig bil, och har alltid haft undanflykter för att slippa. Så inte konstigt man känner sig osäker där bakom ratten.
Men det gick bra. Jag tog mig dit och hem.
Nu ska jag vara ledig och ta igen all sömn.
Jag håller även på att ta in offerter på alla hus jag vill bygga.
Jag håller även på att ta in offerter på alla hus jag vill bygga.
Så när Danne kommer hem på onsdag kanske jag gått och köpt oss ett hus.
Funderade seriöst igår på att bosätta mig i en barack. Köpa en barack och ställa upp någonstans.
Bara det är långt borta från den här lägenheten och den där hemska grannen så skulle jag vara nöjd.
Eller husvagn.
Trött
Det här är första gången under hela mitt år på detta arbete jag varit så totalt slut efter en natt.
Visst har man haft nätter man inte kunnat sovit alls på många gånger (dessa nätter har jag ju även hemma) men man är inte slut på samma sätt som när man varit uppe hela natten.
Gick och la mig, sedan gick det max 30 minuter så stod ett barn i dörröppningen och ville att jag skulle följa och bädda ner honom under bolltäcket. Sedan gick jag och lade mig igen. Så gick det max 30 minuter så stod han där igen. Så höll jag på hela natten. Längsta uppehållet var ändå två timmar, men då var jag ändå uppe med annat barn.
Och det överförjävliga i det hela är att vi bara har jourtillägg.
Så när jag kom hem gick jag direkt efter en dusch och la mig, och sov bort halva söndagen.
Lyckades på något vis somna från grannens hysteriska skratt. Och av samma vaknade jag.
Var tvungen att få komma ut i den fina vädret och den friska luften. Så tog med Molle upp till berget.
Det var skönt.
Tror jag ska gå och lägga mig nu igen.
Helg!
Går jag in på Facebook nu handlar varannan statusuppdatering om att påminna vilken dag det är.
Fredag. Helg. Ledigt. Äntligen. Och temperaturen ute. Nu börjar den årstiden. Mest minusgrader flest likes!
Kulförer. Här börjar man jobba om en timma. Sedan går man på ledigt på tisdag, när resten av er som har ledigt i helgen jobbar!
Kulförmig!
Vi budade ju på ett hus i somras som var njae men kan-tänka-oss-flytta-vi-är-desperata. Så vi satte vårt högsta tänkbara bud på stället. Och vi har ju varit så duktiga på att aldrig gå över våra personliga värderingar av hus. Har vi satt ett tak har vi inte gått över, förutom en gång. Men det var för att testa. Och för vi ville ha huset så fruktansvärt mycket.
I alla fall så är jag glad att vi inte vann budgivningen av huset. Det skulle kunna betyda att man gått från lägenhet med idiot till granne, till ett dyrt lån på hus med ytterligare två idioter till grannar. Var tydligen därför hon sålde. Stod inte ut med grannarna som enligt Booli köpte i fjol.
Tur tur.
Så nu får det ta och dyka upp något.
Grejen är ju den att det redan gjort det. Men Danne är inte alls med i mitt tänk. Så frågan är vems tänk som är vettigast. Jag vill ju erkänna att det är hans, men jag har kommit så långt i det här tänket att jag inte kan släppa det. Därför har han fel.
Kanske köper det i smyg.
En annan sak som jag funderat på, det här med Facebook och statusuppdateringar.
Skulle det finnas någon slags statistik om vilka uppdateringar som får flest "likes" så skulle det vara de som handlar om att få barn/fått barn och de som fått en fisk/skjutit älg.
Skulle det finnas någon slags statistik om vilka uppdateringar som får flest "likes" så skulle det vara de som handlar om att få barn/fått barn och de som fått en fisk/skjutit älg.
I alla fall ser det ut så på min Facebook.
Jag gillar fisken!
Information
Grannen alltså. Jag förstår inte hur hon kan vara så fet när hon går så långt varje morgon.
Treochenhalvtimma stampande hon runt konstant i sin lägenhet morse, på sina hälar.
Enda gången det blir uppehåll är för kisspaus, och detta hör man också...
Enda gången det blir uppehåll är för kisspaus, och detta hör man också...
Så nu börjar det här bli allvar på riktigt.
Fick ett brev från Ö-hem i går också. Om påbyggnationen. Glädjande besked. Inte.
Fick ett brev från Ö-hem i går också. Om påbyggnationen. Glädjande besked. Inte.
Mycket tack vare detta åker vi på en husvisning i kväll som är vår första egentligen helt oseriösa, mest av nyfikenhet, för att jag håller på att bli knäpp.
Håller på att tappa världsuppfattningen riktigt.
Så. Tack för informationen.
Stockholm
Vi åkte ner till Stockholm i fredags. Och innan dess, i torsdags, firade vi lite smått att jag varit på mitt jobb i ett helt år!
Det är längre tid än något annat jobb jag haft, då jag hunnit bli så jävla less och slutat. Så ett år blev det den 19:e september. Nu har jag väl bara sisådär 24 år kvar till sedan får jag också en cykel. I alla fall var det någon kollega som fick det när hon jobbat åt kommunen i 25 år.
I alla fall dagen efter ettårsdagen åkte vi ner.
NerOch idag, söndag åkte vi hem.
UppVi skulle hälsa på Klumpen, vars matte och husse flyttat till ett jättefint hus ute på Värmdö. Och vi fick bo där i deras gästhus. Det har verkligen varit jättetrevligt. Har bara träffat dem som hastigast när vi varit ner förut med brorsan, under någon promenad och så. Så det var kul att få lära känna varandra mer. Vi har ju enbart träffats för att våra hundar är från samma uppfödare.
Så det gör det också lite spännande!
Hundfolk...
Morgon och Thomas har tänt upp i öppna spisen!
Kebab
De tog med oss till Palmyra Kebab, vilket är typ världskänt för sina enorma portioner. Svårt att se på den här bilden hur gigantiskt tallriken är, men jag lovar. När jag var klar såg det ut som jag pillat lite i köttet bara. Och jag äter gärna mer än mycket. Sedan fick man gå och hämta sås själv ur pumpar. Hur lyxigt?
Mätt blev vi. Sedan blev det stopp på Hemmakväll. Obligatoriskt efter en kebab.
Danne tyckte de hade små "hinkar" där, inne på Hemmakväll, för man ska ju alltid jämföra allt med hemma. Och på ngot vis hörde killen längre bort i kassan det så han gick och hämtade än ännu större "hink" till Daniel. Så det var ju bara att fylla den där "hinken" med godis då.
Färdkost
Danne tyckte de hade små "hinkar" där, inne på Hemmakväll, för man ska ju alltid jämföra allt med hemma. Och på ngot vis hörde killen längre bort i kassan det så han gick och hämtade än ännu större "hink" till Daniel. Så det var ju bara att fylla den där "hinken" med godis då.
FärdkostEftersom vi nu var i sällskap med Stockholmare som diggar "landet" som vi, så fick vi oss en guidad rundtur genom hela stan, sett från insidan av bilen. Så skönt att slippa kliva ur och gå och hålla på anstränga sig. Samt hade vi ju en chaufför som kan stan utan och innan. En annan skulle ju köra vilse, eller åt fel håll, eller blivit stående i fel kö i timmar. Så vi fick se det man ska ha sett när man varit ner dit, fast gjort på 30 minuter.
Det passar oss, som går igenom hela IKEA i Sundsvall på fem.
Fast den här gången köpte vi galgar och doftljus när vi var på IKEA. Brorsan däremot storhandlade.
Stockholm är en fin stad. Stor. Tjorvig. Dyr. Fan vad pampar det ska bo där.
Roligare än såhär blev det inte för nu. Mobilbilder och sammanfattat.
Ska gå igenom bilderna i kameran i morgon.
Ska gå igenom bilderna i kameran i morgon.
Molle vill också ha en egen trädgård!
För-dyld
Yes!
Mer taggad än någonsin och med inställningen att kvarg och bär faktiskt går att äta.. ja då blir man istället på smällen tänkte jag skriva. Men det är väl ungefär lika hemskt som att vara riktigt förkyld.
Googlar jag mina förkylningssymtom som ger jag mig tusan på att jag kommer in på familjeliv.se.
Så jag har alltstå gått och blivit tussig.
Just nu har jag ju inte tid med det. Vi ska ju åka till Stockholm i helgen. Ska se lillebror en sväng till innan jul hade vi tänkt, sedan ska vi få bo hos ett par vi lärt känna genom Moltas!
Just nu har jag ju inte tid med det. Vi ska ju åka till Stockholm i helgen. Ska se lillebror en sväng till innan jul hade vi tänkt, sedan ska vi få bo hos ett par vi lärt känna genom Moltas!
I alla fall så den där träningslivstilen man skulle skänka sitt liv åt blev ju inte riktigt som planerad.
Danne är fortfarande också lite småtussig så vi tar oss inte iväg på gymmet. Och eftersom jag låg hela måndagen och tyckte sådär synd om mig själv och för första gången på länge kände cravings efter kebab så fick det blir det till middag.
Följt av den enda medicinen som verkligen fungerar - godis. Ös på bara! ÖS PÅ! (-Karlsson på taket.)
Så nästa vecka...
Obra
Obra känsla att komma hem på morgonen utan att mötas av varken hund eller karl. Och sedan att ha den där känslan över sig att inte få se någon av dem förrän i morgonkväll då jag går av 12-timmars passet...
Molle är nämligen och jagar älg med hussen.
Så det första jag gör när jag kommer hem är att starta igång datormaskinen och dra igång det bästa på ganska hög volym. Man får passa på när inte Molle är hemma. Han gillar inte Pink Floyd. Och definitivt inte Infected Mushroom. Mer kräm i dom. Han slickar bara efter flugor.
Sedan hade jag en förhoppning att grannen fortfarande ligger och sover fyllan ur sig. Barnfri helg så det vore väl första helgen om hon inte haft fest här ovanför i natt också.
Tur man fått sova på jobbet.
Minigolf
Den här veckan började med en mjukstart genom en planeringsdag på Clarion i Östersund. Som att det låg miltals härifrån, sådär extra exklusivt för att kunna vara kommunen.
Men där var vi, och jag tycker inte vi gjorde annat än och åt.
Eftersom jag varit duktig och inte ätit socker på en hel dag, passade jag på lite att stå vid den stora godisskålen med de hårda karamellerna och välja ut smakerna extra noggrant. För är det genom jobbet eller om man blir bjuden ska man inte tacka nej.
Lite till liv måste man ju få ha, och mitt liv hittills har ju gått ut på att äta. Och än så länge har det gått bra.
I alla fall. Till lunch blev det sojamarinerad lax och jag åt mest bara av den. Sköt potatisarna åt sidan för att göra plats åt den otroligt goda chokladpannacottan.
Efter lunchen blev det Minigolf på Campus. Sist jag spelade minigolf var jag lika hög som jag är bred nu. Det var i Strömsund med kusinen min!
Så jättekul det var. Bara det att jag drog ner hela lagets snitt genom att vara totalt sämst på de första 15 banorna för att ta igen de de tre sista. Då blev jag jag något utav ett proffs.
Eller det var nog laget som gjorde att det blev kul. Klubbor, hål, och bollar med humor som mina arbetskollegors.
Behöver inte säga mer.
Sen fikade vi igen och åt kanske världens genom tidernas godaste chokladbiskvi som jag tror kom från Frösöbageriet.
Så igår var jag med en tjej som bara använder tecken på Enkeljympa och studsade bort de där biskvierna.
Det är tur jag ska få gå teckenutbildning snart!
Och jag har fortfarande fruktansvärd träningsvärk sedan i måndags...
Duktig kollega som ritat mig!Den sista bullen
Vi tog oss till gymmet igår. Och det var hemskt.
Alla de mest välfittade människor som finns i den här stan befann sig på det gymmet vi går på precis den tiden vi åkte dit. Mellan fyra och fem.
Strategisk tid att lägga träningen på trodde vi, för det är ju då normalt folk brukar dona med middagen.
Strategisk tid att lägga träningen på trodde vi, för det är ju då normalt folk brukar dona med middagen.
Förutom fitta människor. I den här staden.
Så det gjorde ju att man kände sig ännu sämre, ännu mindre, ännu fetare och ännu svagare.
Vårt kall här i livet är inte att samblanda oss med denna typen av människor på denna typen av plats.
Vi hör hemma i vår tjockishörna i soffan. Olyckliga över våra överflödeskilon men inte med en tanke att försöka göra något åt dem.
Vi hör hemma i vår tjockishörna i soffan. Olyckliga över våra överflödeskilon men inte med en tanke att försöka göra något åt dem.
Fast det är ju under de där missmodiga minuterna då man sliter och redan känner av morgondagens träningsvärk i de vilande musklerna man skiftar tankarna mellan Hemmakväll och godisskålen genom att försöka byta bana och tänka att nu får det räcka! Nu är man less på att vara den där lilla smygtjockisen med fettet fladdrandes på gymmet.
Att allt slit under den där timman ska inte få förspillas genom godisskålen bara för att man känner sig nedstämd och det enda sättet att belöna sig själv är med, just det - godis.
Sitter och kikar upp vad som komma skall på teven under kvällen. Tänker igenom om vi inte har någon speciell anledning att fira.
Det är ju sjukt!
Det är ju sjukt!
Så egentligen. Godis är ju en av livets njutelser. Så istället för att njuta av det varje dag måste man ju njuta mer av det om man drar in på det. Ha något att se fram emot. Helgen. Godis. Belöning. Riktig belöning.
Ja så tänker jag.
Vi avstod dricka till middagen som bestod av älgkött och våra planer på att köpa godis till kvällen istället för gymmet slog vi bort.
Tänkte att det var söndag. Träningen får vänta till på måndag. Vi åker och köper godis efter gymmet! Smygstarta lite.
Inte ens det blev av!
Tänkte att det var söndag. Träningen får vänta till på måndag. Vi åker och köper godis efter gymmet! Smygstarta lite.
Inte ens det blev av!
Kvällen avslutades med en ynka liten bulle. Och det var den sista bullen!
Så man kan väl säga att kvällsfikat som blev en morot... inte var den sista moroten...
Och det här var min lunch.Tillbaka
Tillbaka i lägenheten igen efter en veckas skön semester som absolut inte tillbringats i lägenheten.
Och vad är det första man ser då man kommer hem till den här lägenheten då?
Jo, ett fladdrandes jävla papper som hänger från min kära grannes balkong.
Nej. Jag är inte kär i henne. Jag är inte avundsjuk på henne. Och jag har inte kronisk PMS. Detta skrev hon som teorier om mig på sin Facebook, hennes teorier om varför jag är så fruktansvärt otrevlig mot henne. Det som enligt henne är en av livets stora frågor. " Hur kan min yngre, kvinnliga granne vara så enormt bitter och otrevlig?"
Svaret på den frågan kommer i ett annat inlägg...
Så en vecka har gått ruskigt fort. Brukar göra det när man vet att det kommer en dag man inte vill nå fram till.
Danne har under den här tiden varit och jagat älg. Var mycket därför vi tog ledigt och drog iväg också.
Annars har det inte hänt så mycket sedan sist.
Vi lade oss i ännu en budgivning på ett hus vi fattat tycke för.
Mammas fina pion visade sig bara utveckla fejkade, skrumpna frön. Jag som tänkt att den egenodlade plantan blir lagom till den dag jag har trädgård. Den skulle få blomma för första gången i min trädgård.
Morr.
Och Moltas har fattat tycke för sten. Han går till bäcken och hittar sten. Sedan får man jaga honom tills han lägger sig på gräsmattan och ska till att tugga på den, då får man ge honom lite stryk för annars släpper han den inte. Gull-hunden.
Kan inte låta bli att tycka han är gullig!
Kan inte låta bli att tycka han är gullig!
Han är till och med gullig när han skiter. Och gör de där kryst-ljuden.
Jaja.
Jaja.
Så idag är dagen vi har sagt att våra "nya liv" (fyfan för den meningen) ska börja. Åter igen, ännu en gång.
Gymmet har fått vila alldeles för länge och intaget av godis och annat gott har varit allt för stort.
Jag har redan funnit min största motivation i ämnet till hur jag ska lyckas denna gång.
Ska tänka på arslet som lunkar uppför trappan och som lägger all sin vikt på sina hälar när hon går...
Morr.