Goblinn

Lite spännande var det allt i mitt försök att få till middagen som jag skulle servera den hårt arbetande pojkvännen vid hemkomst.
Varken smak eller lukt kunde avgöra hur min falukorv i ugn med tomat och crème fraiche och bostongurka skulle komma att smaka.

Speciellt när man aldrig gjort det förut.

 

Tydligen var det inte lika äckligt som min kvargsmoothie som jag ställde mig och gjorde åt honom innan han kom hem från gymmet igår. Var ingen höjdare med kvarg och mango. Sedan hittade jag en påse riven, gammal kokos som jag läste innehöll 20 gram protein. I med det också.

Han stod ett tag och tjöjdes för att försäkra mig om att det var så äckligt.

 

Sedan luktade jag man också. Danne märkte direkt att jag använt hans ansiktskräm bara för att jag själv inte har massa onödigt dyr smet. Men min näsa håller på torkar bort. Jag som inte trodde den luktade något.

Men tydligen luktade jag... mycket man.

 

Måste det vara sista turen med sjukdom nu. Mina bihålors tur är det idag. Lite mindre hosta så det är ju bra.
Har ju varit sjuk från och till ända sen jul.

 

Nu var det på tiden!

Kände jag.

Även fast jag inte har så värst mycket att skriva för tillfället. Att jag blivit sjuk igen? Tredje gången gillt?

Den här gången med drygaste rethostan som har gjort att min röst försvunnit samt att jag har ont i lungorna. Eller revbenen? Vadsom känns det som. Den värken är värst på nätterna, och jag som vill sova som en padda platt på magen kan ju inte det.

 

Lustigt att mina förkylningar alltid har tagit om till "mina" helger. Helgen är ännu en sådan och jag sitter mest nu bara och väntar på att gå på. Sedan ska jag bara hem och sova mellan turerna till jobbet känns det som och jag blir inte ledig förrän på torsdag nästa vecka.

Men det gör inte så mycket. Nu är man ju mer motiverad än någonsin!

 

Var och tittade på huset igår. Och det var väl det största misstaget vi gjort. Danne hade nästan fått mig att lägga ner alla planer på det där, men nu är han mer positiv än någonsin, så gissa vad jag är då!

 

Så i natt har jag legat och planerat köket.

 

 

Huset hade en gammal vedspis och jag vill göra något liknande. Bygga in gammal och ny spis samt göra den där spiskåpan ovanför där man dessutom bygger in fläkten! Fast min kåpa ska vara lite maffigare och med äldre stil. Pappa murar den han!

Mäkta mäktigt!

Så ska jag ha oavsett vilket hus det nu blir.

 

Drömma måste man väl få göra ändå. Bara det att jag brukar kunna skena iväg. Rätt så rejält.

 

Nu ska vi se om det går bättre att skriva ut protokollen. Hade faktiskt glömt sladden till skrivaren den här gången, men den tjorvar alltid när man ska till och använda den så den första sinnesstämningen blir ju till vrede.

 

För att vara säker på att jag har det bra måste jag hävda mig för er alla andra, annars tror jag ju inte på det själv.

Eller det liksom gills inte om man inte har lyckats övertala alla andra.

 

Jag har det tamejfan bra!

Älsklingen hade städat undan disken och städat bänken i köket! Jag som efterlämnade sådant kaos i går då jag åkte till jobbet. Så fy satan vad duktig han är!

Så det blev en överraskning när jag kom hem från jobbet nyss. Vågade ju knappt gå in i köket.
Bortstädat. Bortplockat. Undanfixat.

Sedan hade han lämnat ännu en överraskning i köket till mig, som jag knappt märkte.

 

 

Och jag kör på en "wet-clean".

Om jag så måste köpa en ny soffa på kuppen. Har stått och jävlats hela morgonen för att få av den där figurklädda klädseln, så jag väntar nog till Danne kommer hem och sätter på den igen. He he.

Fick för mig igår att den stank. Och det gör den. Sura barnhänder. Allt som luktar illa förknippar jag med barn.

Så ni vet. Men alltså, ungars händer brukar inte lukta smultron.
De brukar lukta instängt kön och fruktsoda.
För Molles tassar luktar ostkrokar. Det kan man leva med.

 

På tal om barn så har ungen på övervåningen skrikit halsen av sig hela morgonen. Så jag kände ett visst ansvar att hålla mig vaken ifall något skulle hända. Inte så svårt att hålla sig vaken i sådant oliv, men ja. Det var tanken.

Sedan lämnade hon bort den och då tror jag hon blev lycklig för hon har studsat och skrikit där ända till nyss.

 

Jag tycker synd om barn som ska behöva växa upp i lägenhet. Eller det finns åtminstone en granne som det blir synd om.

 

 

Tänkte tanken att ta en sväng på löpbandet innan frukost, men kampen med soffklädseln har gjort mig genomsvettig. Eller nu blir ju jag aldrig svettig men.

Danne var ju vaken före fem i morse och åkte och gjorde ett motionspass på 24! Mäkta imponerad!

Så ikväll ska vi åka dit igen, eller för mig blir det inte igen då, med Bea och Tobbe och fläska på!

 

Vi har bytt ut kilos-påsen på Hemmakväll till kilos-hantlarna på 24! Jag underdrev.

Vilodag. Passar bra då att det är fettisdagen idag.
Ska allt försöka hålla Danne hemma från gymmet idag.

Han är där och svettas varje dag han. Kommer ju slita ut sig. Det är ju livsfarligt!

Sedan ska jag allt försöka få i mig en semla också!

 

Följde med honom och Muff på gymmet igår, fast än jag fortfarande är lite snuvig.

Och satan vad folk. Måndagar är inga bra dagar. Inte där vid 20-tiden.

För igår var det kvinnodagen på gymmet. Eller flickdagen. Alla satt vid de fria vikterna och tog kort på sig själva genom spegeln. Kan man bli mer irriterad? Och det finns hanar som gör likadant.

Taggar sig sedan #svettigt #träningspass #gym24, medan de i själva verket bara suttit där på träningsbänken och glott ner i mobilen.

 

Men det kommer bli så satans bra när dom öppnar sina pass! Inside information!
Tur man har en pojkvän som jobbar på verkstad och kan ta på sig småsaker vid sidan om.
Som att rikta till krökta skivstänger!

 

 

Nu tänker jag sitta här halvsnorig och jävlig och sura lite över att jag inte kunde följa med på gymmet.

Och ja, jag har ätit en jävla chokladbit, bara för att det var typ värt det. En hel chokladkaka då.

 

Danne åkte iväg med Bea och Tobbe till 24 ikväll också. Själv tror jag på metoden att vila upp mig till imorgon så jag kan ge mer järnet då istället för att ge halvjärnet två dagar i rad.

Förhoppningsvis.

Så jag har passat på att göra en smarrig kvargröra till Danne när han kommer hem från gymmet med massa blodapelsin och hallon. Sedan lite psylliumfrön också, men det säger man inte till honom för då tror han väl att alla magåkommor beror på de stackars fröna.

 

När jag vakande före larmet i morse 05.30 ville jag bara grina. Eller jag gjorde det. Stod och tyckte synd om mig då jag borstade tänderna och kved som ett barn, eller som jag i alla fall gjorde när jag var liten för att slippa skolan. Snorade och slemmade medan "töör tåran" rann.

Hade morgontur och sedan hade jag tagit på mig kvällen också, smidig som man är.

Jag skulle vilja veta hur många procent jag jobbar nu. 130%?

Trodde inte i morse att jag skulle orka med det, men klapp på axeln till mig!

 

Så februari blir en jävligt tuff månad för jag har tagit på mig massa extra. Men sedan kommer jag inte kunna jobba fullt ut i mars för Danne åker bort i typ sex veckor. Skoj.

Han missar vår 8-årsdag och min födelsedag.

 

 

Så jag sitter och lyssnar på massa gamla godingar med M.I.A. Med lite förhöjd bas. Aningen.

Och?

 

 

 

I går var jag på basket. Hade jag inte jobbat hade jag ju aldrig gått för jag har aldrig varit på en basketmatch och hade inte ens haft tanken på att vilja gå heller, tills igår.

Och jag gick ju in gratis.

 

Jämtar måste väl vara ett basketfolk. För tusan vad människor det kom. Jag som är halvt folkskygg.

Men det är väl typ det enda vi har som är bra på något? Inte för att det går så bra för Jämtlands Basket i år heller vad jag förstod av den förtvivlade publiken när bollen inte föll i korgen. Ojdåå!

Ändå ska man fläska på med en ny Arena, till vadå? Konst?

När de här matcherna spelas i en skolgympasal och det ser ut att gå lika bra.

Förutom ljudet. Men hjälp. Så där satt jag som en femåring och skyddade trumhinnorna varje gång den hemska tut-signalen ljöd. Det betydde typ att någon spelare var trött och det var dags för byte. När nån jompe stod där vid kanten och knöt åt shortsen gjorde jag mig beredd att hålla för öronen.

Speakern var också på tok för hög. Är det så högt ljud så man ändå inte hör vem som träffade korgen är det väl ingen mening.

 

Jag som aldrig varit på basket tidigare blev ju impad av Jämtarnas entré där på planen.

Motståndarna kom in ungefär som vi gjorde under fotbollscuperna. En trött människa som ropar ut namn och nummer sedan springer de in på planen och highfivar jävlaranamma som att de redan vunnit matchen.

När Jämtarna skulle in var det värstamusiken och storbildsskärm med snurrande, brinnande bilder på spelarna.
Jag undrar vilket Jämtländskt reklambolag som fått till detta?

Gladiatorerna-style! Det blev kolsvart och sedan kom det in spelare följt med strålkastarljus och barn.

Värsta värsta.

 

Sedan skulle man ställa sig upp och sjunga Jämtlandssången. Det värsta var ju att ingen sjöng efter den där textraden på storbilden. Förutom jag som skulle impa på mina barn. Kortimpat.

 

Och sen när matchen var igång igen skulle man ställa sig igen.

Alltså vafan jag hade ju nästan betalat för en sittplats! Men tydligen skulle man bara stå och applådera järnet till första målet kom. Så det var tur det var basket.

Första målet kom. Alla blev knäpptysta och satte sig ned.

Säger då det. Basketfolk.

Så där satt jag och råkade mest applådera när fel lag gjorde mål. För de gjorde de snyggaste målen.
Om man nu kan se skillnad?

 

Och där under basketen klappade mitt immunförsvar ihop igen och jag blev sjuk.

Tur man är ledig idag och hinner kurera sig inför jobbhelgen som drar igång redan i morgon!

 

 

Med kameran riggad på stativet och fjärrkontrollen förinställd på ûberinställnig alles des schärnor-gefoten.

Men så blev det inga stjärnor.

SMHI-appen gick varm. Det skulle ju bli halvklart.

Sprang mellan tuggorna på min goda räkmacka till fönstret och tryckte näsan mot så det blev fina fettfläckar bara för att se om det  fanns några stjärnor.

 

Fram mot midnatt kom de fram i alla fall. Men det var absolut inte rätt väderförhållanden då det var småmulet och till och med snöade lite medan jag stod där och hörde hur mekaniken skötte allt fotande åt mig.

Två stjärnfall såg jag också. Har sett många i år, men det är väl för att jag så fort det är stjärnklart går med blicken mer mot skyn än ser efter vart jag går.

 

Kortet är taget i Laxsjö då. Var så fascinerande egentligen. Gatlamporna lös förvånansvärt länge och där de lös såg man bara de ljusstarkaste stjärnorna på himlen, Jupiter, Karlavagnen och Tre vise männen och sådär.

Men på ett ställe var en gatlampa trasig, och där såg man plötsligt hela världsrymden kändes det som. Sedan klättrade vi upp för en kulle och såg ännu fler. Fast än det inte var riktigt klart.

 

 

Så, okej då. Inte helt nöjd. 17 bilder med en exponering på 45 sekunder vardera har satts ihop och skapat dessa spår. Vilket är ungefär 12 minuter.

Tänk att stjärnorna rör sig så mycket på 12 minuter!