Open my eyes




Sugen sugen...

Men inte på nåt sött som i socker så vad är det för fel?

Vi fick ju den stora äran att hälsa på Erika och Leos nytillskott Jackson igår.
Så det är nog hans fel att man är mer sugen än någonsin på en liten bulleflicka!
Tänka sig den härliga, flummiga valptiden med kiss på mattan... och i soffan...

Söt som få var han i alla fall den lilla pirayan!
Molle visste inte riktigt hur han skulle bete sig mot honom, han har aldrig sett en så liten valp förut.
Mest troligt trodde han väl att han var nån rolig leksak som piper när man tuggar på den.
Tur Midas är så lugn och snäll mot honom, riktigt duktig är han för att vara "valp" själv!

Jackson och älsklingen


Vårnytt

Idag tog vi tag i presentkorten på Hemtex som vi fick i julklapp.
Idag eller så blir det aldrig av. Vi brukar vara så att vi sparar in i det sista, så varför inte ta det just nu när man vill ha lite vårnytt i hemmet?
Så we did:


Vardagsrum med nya gardiner och tre nya kuddar som matchar!

Och bara för vi skulle upp med nya gardiner blev vi tvungna att göra helvetesgörat; putsa fönstren.
Så vi putsade bara det i mitten och satan vilken skillnad det blev! Man tittar ju inte ut eller ser de bakom gardinerna så man får inte vara dum!
Min älskling brukar inte vila lunch på mattan i solglasögon, men när man putsar fönster i solsken måste man ha solglasögon och det tar ju på krafterna, som ni ser...


Gardiner!

Gardinerna jag ville ha fanns! Lycka! Äntligen, orange!
Och sedan blev det massa nya handdukar till badrummet och några ljus!


Midas och Moltas

Erika, Leo och Midas har nästan nyss åkt ifrån oss. Rätt tidig kväll ikväll för att vara vi, men de ska ju upp tidigt som attan imorgon för att sen massa mil senare komma hem med en rottis-valp!
Hur spännande som helst, tycker då även jag som redan tagit på mig moster-rollen!
Oavsett om de vill det eller inte!
Skulle försöka att klämma in någonstans här att vi åt plankstek tillsammans idag också. Så, där fick vi in det!

Nää veeit!


Med tanke på att...

... det snart är min födelsedag önskar jag mig en billigare variant av min drömbil Volvo C30.
Alltså de blir likadana om man kisar, och blundar med ena ögat, och fått citronsaft i andra!


Nämligen en Nissan Micra 1.2 Visia -06:a!


Originalet (Jag vill ha!)

Tackar inte heller nej till en Toyota IQ, men då får man lägga på en hundringtusing till på Micran.
Även fast de är små de här skitbilarna blir inte prislappen lägre för det!


Toyota IQ

En sån här liten djäkel ska jag allt kunna bemästra backningen med, och så tar den ju bara upp en halv parkeringsplats!

Jag vill ha C30:n mest. Fast med mycket värre rims då.

Nu vet ni!



He he he

Det sista jag sa till gubben igår kväll innan vi skulle till och försöka sova var att jag trodde det här med skolan nu bara var något buffel och båg från Arbetsförmedlingens sida. Nervös som jag var inför första skoldagen så tänker jag allt i de värsta scenarier som skulle kunna inträffa, och inte hända. Som precis det här.
Ett desperat försök från deras sida att lura upp mig till en skola för att vara med på deras löjliga men ack så viktiga aktiviteter och ljuga i mig något som inte alls stämmer för att höja den satans statistiken.
Jag fick ju ingenting, i form av bekräftelse eller liknande att jag faktiskt skulle besöka skolan idag för en föreläsning för att utbilda mig till just PA. (Personlig Assistent för er som inte lyckats lista ut det än.)
Där någonstans mitt i föreläsningen med någon gubbe som pratar siffror och att må sina fantastiska mål ringer det på mobilen.
Så fort det blir lunch ringer jag upp. Då var det utbildningsanordnaren som ville träffa mig och lägga upp en studieplan då jag kommit in på distanskursen för PA.
Jag säger att jag är ju redan här, hon svarar lite fascinerat att det var bra gjort av mig som chansat mig dit just idag. (?)
Motsäger att jag blev ju hitslussad av Arbets(numera för alltid förnedringen) och att jag redan påbörjat PA genom dom idag? Ännu fler frågetecken egentligen.
Det märkligaste av allt märkligt är att hon svarar att den utbildningen inte har något med AF att göra.
Så vafan, jag fick träffa henne direkt, fyllde i pappren och sesånen, nu är jag inskriven som studerande och kommer nu mera gå under CSN's våld istället för AF's, med nöje om man säger så!
Så "killen" som skulle dit och få info direkt efter mig var min lillebror, och han skulle få info tillsammans med en annan "kille", det var Simon! Så vi var där idag hela gänget och signade bort oss från AF.
Yes!
Så nu är det ett jävla mixter kvar med ringa nummer hit och dit, göra dittan och dattan och fixa det ena efter det andra.

Märkligast av allt var ju att jag ringde upp AF efter jag fått den information jag fått av utbildningsanordnaren, och berättade hur de låg till att de mer eller mindre lurat dit mig på något jag egentligen inte ens skulle vara med på, men han hävdar fortfarande att jag nu går utbildningen till PA genom dom, som egentligen inte finns.
Det skulle komma att börja en lärarledd kurs framöver som var genom AF, men än så länge fanns inget startdatum på den utbildningen, men som enligt han på AF var idag.
Jag säger då det!

Arg som bara fan har jag varit, men nu har det lugnat ned sig.

Och nu vill jag bara klargöra en sista lilla sak innan jag avslutar Linn-bloggens-längsta-inlägg-sedan-hata-skolan-jag-tar-livet-av-mig-inlägg:
Måste man utbilda sig för att jobba som personlig assistent?
- Nej!
Men jag, snart 22 år har inte samma möjlighet på arbetsmarknaden utan någon omsorgserfarenhet eller något som helst vård-ord nämnt i mitt CV. Också med tanke på min låga ålder då PA:n oftast ska vara kring 40.
Och det viktigaste för mig är att en utbildad har högre lön.
Punkt och slut.


Comfortably Numb

Här har jag gått och väntat på ett besked angående utbildningen jag sökte för nån vecka sedan.
Ett besök på käraste Arbetsförmedlingen i morse fick mig att inse varför. Den finns ju inte ens kvar!
Så typiskt säger jag bara!
Fast. Den finns kvar men nu genom ett samarbete med AF, så jag behöver inte tjorva på med CSN. Ett plus. Plus två är att om utbildningen sker genom dom så är det lättare att få kontakter, inbillar jag mig. Att de kan plocka in oss som studerar till de som behöver rekrytera direkt. Inga omvägar, inbillar jag mig kanske också.
Det jävliga var att jag hade sett fram emot att få köra den här på distans. Nu är utbildningen komprimerad vilket innebär närstudier varvat med distans.
Får gå, måste gå!
Jag börjar min utbildning på måndag.


The child is grown

The dream is gone
And I have become comfortably numb
- Pink Floyd


Shine On You Crazy Diamond

Skrattretande att det var lätt att dölja en persons statusuppdateringar på Facebook!

Idag hände något helt galet. Jag var hungrig som bara den! Ja, det var ju inte det som var galet, utan det var att Danne lovat mig att vi skulle hämta mat från en Thai Take Away-barack.
Alltså, nummer 11 från den Thai-vagnen som står uppe på Lillänge med räkor, MUMSFILIBABAAAA!
Men innan skulle den jäveln bara iväg och sätta ut lite angeldon som skulle gå så fort så.
Mat makes me angry - så när jag fick reda på att han inte kommer hinna hem innan de stänger i vagnen där uppe höll jag på få ett vredesutbrott. Eller jag fick det. Och han fick nog höra det också.
Eftersom jag blev hungrig redan 1.5 timma efter frukosten i morse så blev jag så grinig att jag tog och värmde min egen mat i ren frustration och när Danne kom hem fick han äta flingor!
Mat är inte att leka med, speciellt inte när det gäller mig!
Och speciellt inte när jag är vrålhungrig!

Part I - V

Remember when you were young, you shone like the sun.
Shine on you crazy diamond.
Now there's a look in your eyes, like black holes in the sky.
Shine on you crazy diamond.
You were caught on the crossfire of childhood and stardom,
blown on the steel breeze.
Come on you target for faraway laughter,
come on you stranger, you legend, you martyr, and shine!
You reached for the secret too soon, you cried for the moon.
Shine on you crazy diamond.
Threatened by shadows at night, and exposed in the light.
Shine on you crazy diamond.
Well you wore out your welcome with random precision,
rode on the steel breeze.
Come on you raver, you seer of visions,
come on you painter, you piper, you prisoner, and shine!

Part VI - IX

Nobody knows where you are, how near or how far.
Shine on you crazy diamond.
Pile on many more layers and I'll be joining you there.
Shine on you crazy diamond.
And we'll bask in the shadow of yesterday's triumph,
sail on the steel breeze.
Come on you boy child, you winner and loser,
come on you miner for truth and delusion, and shine


Mongopol

Som sagt, Erika fyllde hela 23 år igår, så då såg vi ju chansen att få åka dit och ses igen.
För tredje gången den här veckan också, vi har så himla kul med dom och det är så roligt att vi har dom!
Hade med oss tårta och en liten present till födelsedagsbarnet.
Danne skulle ha revansch i Monopol sedan gången innan, så vi plockade väl fram evighetsspelet då.
Det gick så satans dåligt för mig, så när de andra byggde hotell och hade gatorna fulla med hus var jag supernöjd över att ha erövrat den billigaste gatan. Fanns ju inga gator kvar!
Så jag gav upp tillslut och skänkte allt jag hade kvar till han som satt på skit och ingenting också - Daniel.
Hade det inte varit för Leo som då nollställde våra kreditkort hade vi nog suttit kvar där än idag.
Synd för Erika som hade sin födelsedaaag och att det gick så himla bra för henne!
Så vi gav upp det spelet och gjorde det vi är allra bäst på, surrade.
Tiden rann ju iväg som vanligt men tillslut var vi ju tvungna att försöka ge oss iväg.
Lättare sagt än gjort. Snöstorm och drivor. Kom knappt ut genom dörren för den hade snöat igen.
Fann åt bilen, körde fast på parkeringen, Leo kom och puttade loss oss, körde rally hem kom nätt och jämt upp på parkeringen hemma och sen somnade vi.
Moltas vägrade åka hem igår. Jag var tvungen att släppa kopplet för att ta mig förbi bommen som snöat igen, då såg han sin chans och kutade i ilfart tillbaka till deras lägenhet och satt och väntade på att någon skulle öppna dörren!


Klen bild på sötnosarna som låg och pussades hela kvällen igår. Haha - Midas öron!

Jag tror Moltas har blivit lite hängig sedan den där jävla kursen i onsdags.
Nästan -20 grader då vi också befinner oss i en riktig kallsvacka, sedan ska man in och prata skit och ingenting i en timma, hundarna fryser i bilen, sedan ska de ut och "aktiveras", fryser ännu mer.
Molle stod på två tassar i taget för han frös nåt så hemskt och bara såg på oss med den där hemska, vädjande blicken, så jag fick tillslut nog så då åkte vi hem!
Han brukar inte frysa ute när det är kallt, men då har vi aldrig låtit honom sitta i en råkall  bil innan och sen ut och stå -sitta i kylan. USCH!
Tur Danne jobbar natt hela nästa vecka så vi har anledning att slippa gå på skiten.
Seriöst, funderar någon att gå unghundskurs på Brukshundsklubben så är det mer värt att köpa en bok och läsa sig till kunskapen.
Jag ångrar bittert att jag anmälde... till valpkursen för ett år sedan som var bindande så jag fick komma med nu den kallaste månaden på året med det dubbla ekipaget hundar i en trång klubbstuga med tips som lyder; hitta det som fungerar bäst för din egna hund.
Yes!
Glömde att det var en kursavgift och sedan kom det fram till att man var tvungen att vara med i klubben så då blev det en avgift till, som jag absolut inte visste om! D Y R T!

Har lovat mig själv att nu är det absolut slut med den här människan, det är ju förfan synd om personen i fråga.
Måste hävda sig själv hela tiden för att få andra att förstå hur jävla bra den är för att inte glömma det själv.
Tragiskt!
Nu fick jag det ur mig också!


Tack Erika och Leo för igår, det var väldans trevligt, som vanligt med er!
Känns skönt att ha några som ni - som är som vi!




Tårta!



Lika par leka bäst

Vi klarade inte av en dag utan dessa två sköna människor. Erika och Leo.
Så vi tog med oss fikaresterna från deras besök dagen tidigare och tog och impuls-sågs.
Kan man ha roligare?
Vi spelade Monopol och när Leo ansåg sig ha vunnit fick jag och Erika vår vilja igenom så då spelade vi "Lika par leka bäst". Och där säger Danne att vi vann på en utslagsfråga.
Ja, vi hittade på egna regler både i det ena och andra spelet.


Erika och Leo

Ikväll har vi hundkurs med Molle igen och imorgon är det någon som fyller år!

Fyfan för solen som skiner på fönstren! Någon som har lite att göra och känner för att komma hit och putsa dom åt mig? Det är gratis, det bjuder jag på!
Funderade för ett tag att ringa Östersundsbostäder och kräva att de som bodde här innan skulle komma tillbaka och göra det riktigt! Ser förjävligt ut!


Moltas och Orvar

Här snackar vi bildstudie!









Sådärja! Ville bara tömma mobilen på lite bilder.

På tal om bilder har jag kommit fram till att jag vill ha en ny kamera. Det här går inte längre.
Och för att slippa börja om på nytt med att samla objektiven så har jag bestämt mig för att stanna inom Canon, var ju på väg över till Nikon för ett tag, men nu har jag hittat en kamera som jag känner mig övertygad över!
Canon EOS 7D. Kostar bara en bit över 12000, så det är det första jag ska gå och köpa när jag fått jobb sen!
Nu ska jag skriva ut lite papper och fylla i!


Sent

Kom hem sent igår, också!
Det går inte vara med Erika och Leo bara en sån där liten stund. Nej till 02.00 fick det bli den här gången.
Så sinnessjukt hur lika vi är, på alla små sätt och vis och kanter.
Vi tycker det är jätteroligt att vi har börjat umgås, nu är det bara att hoppas de tycker likadant.

I vanliga fall brukar jag ha svårt för att vara borta hos folk länge. Jag kollar på klockan hela tiden och vill hem.
Börjar gnissa och bli allmänt less, man ser det tydligt på mig påstår Danne.
Men med deras sällskap kollar man bara på klockan och önskar den kunde gå aningen saktare!
Tiden går ju fort när man har skoj!

Så idag är Moltas helt slut. Han ligger fortfarande kvar i sängen och snarkar. I vanliga fall brukar han komma och ställa sig och stirra på mig 09.59. Då ska han ut, för han låter som en perkulator då.

Idag ska jag på Arbetsförnedringen och höra vad de har att säga, sedan ska jag gå och lämna tillbaka mina saker på jobbet. Känns lite konstigt på något vis.

Men jag ångrar absolut ingenting!


Var bara tvungen att ladda upp den här bilden på Molle nu, han kom från sängen och la sig här med mig på Orvar istället!
Tröttare hund - Midas fel!


Fick vara nog

Det är med blandade känslor faktiskt. Jag visste att jag skulle ta det här beslutet, men jag visste inte att jag skulle ta det så här fort, men i morse fick det vara nog!
Det har knappt funnits några tider ute att ta på sig. Ett kort pass i veckan, knappt innebar både ångest innan och inför passet och sedan panik över de magra timmarna jag lyckats samla ihop.
Efter nyår har det förändrats så mycket på arbetsplatsen också och det skulle visa sig bara bli värre.
Man kommer dit som en robot, sitter som en robot och pratar som en robot.

Jag kommer såklart sakna alla jag lärt känna på mitt jobb.
Nu är det bara att hoppas på att bonusen går igenom så det blir ett litet extraskjut i kassan inför den kommande FA - eller om det blir CSN på en gång - perioden.

Jag var tvungen att göra något, annars hade jag fastnat och då hade det kanske kunnat gå för långt.