He he he
Det sista jag sa till gubben igår kväll innan vi skulle till och försöka sova var att jag trodde det här med skolan nu bara var något buffel och båg från Arbetsförmedlingens sida. Nervös som jag var inför första skoldagen så tänker jag allt i de värsta scenarier som skulle kunna inträffa, och inte hända. Som precis det här.
0Ett desperat försök från deras sida att lura upp mig till en skola för att vara med på deras löjliga men ack så viktiga aktiviteter och ljuga i mig något som inte alls stämmer för att höja den satans statistiken.
Jag fick ju ingenting, i form av bekräftelse eller liknande att jag faktiskt skulle besöka skolan idag för en föreläsning för att utbilda mig till just PA. (Personlig Assistent för er som inte lyckats lista ut det än.)
Där någonstans mitt i föreläsningen med någon gubbe som pratar siffror och att må sina fantastiska mål ringer det på mobilen.
Så fort det blir lunch ringer jag upp. Då var det utbildningsanordnaren som ville träffa mig och lägga upp en studieplan då jag kommit in på distanskursen för PA.
Jag säger att jag är ju redan här, hon svarar lite fascinerat att det var bra gjort av mig som chansat mig dit just idag. (?)
Motsäger att jag blev ju hitslussad av Arbets(numera för alltid förnedringen) och att jag redan påbörjat PA genom dom idag? Ännu fler frågetecken egentligen.
Det märkligaste av allt märkligt är att hon svarar att den utbildningen inte har något med AF att göra.
Så vafan, jag fick träffa henne direkt, fyllde i pappren och sesånen, nu är jag inskriven som studerande och kommer nu mera gå under CSN's våld istället för AF's, med nöje om man säger så!
Så "killen" som skulle dit och få info direkt efter mig var min lillebror, och han skulle få info tillsammans med en annan "kille", det var Simon! Så vi var där idag hela gänget och signade bort oss från AF.
Yes!
Så nu är det ett jävla mixter kvar med ringa nummer hit och dit, göra dittan och dattan och fixa det ena efter det andra.
Märkligast av allt var ju att jag ringde upp AF efter jag fått den information jag fått av utbildningsanordnaren, och berättade hur de låg till att de mer eller mindre lurat dit mig på något jag egentligen inte ens skulle vara med på, men han hävdar fortfarande att jag nu går utbildningen till PA genom dom, som egentligen inte finns.
Det skulle komma att börja en lärarledd kurs framöver som var genom AF, men än så länge fanns inget startdatum på den utbildningen, men som enligt han på AF var idag.
Jag säger då det!
Arg som bara fan har jag varit, men nu har det lugnat ned sig.
Och nu vill jag bara klargöra en sista lilla sak innan jag avslutar Linn-bloggens-längsta-inlägg-sedan-hata-skolan-jag-tar-livet-av-mig-inlägg:
Måste man utbilda sig för att jobba som personlig assistent?
- Nej!
Men jag, snart 22 år har inte samma möjlighet på arbetsmarknaden utan någon omsorgserfarenhet eller något som helst vård-ord nämnt i mitt CV. Också med tanke på min låga ålder då PA:n oftast ska vara kring 40.
Och det viktigaste för mig är att en utbildad har högre lön.
Punkt och slut.