Goblinn

Vaken en hel natt på jobbet. Så det passade ju utmärkt att ringa Bea och Tobbe direkt man gått av igår, en solig och fin söndag morgon.

Så på vägen hem i bilen säger Danne åt mig att ringa Bea. Precis då ringer det i hans telefon så han tror ju att det är jag som ringt fel.

Men världen är så liten och trång så jag ringer Bea exakt samtidigt som Tobbe ringer Danne.

Nästan var det så häftigt så det hade kunnat bli en statusuppdatering på Facebook om det. Men det blev aldrig av.

 

Så vi bestämde direkt utan några protester att vi skulle ut och äta kolbulle!

 

 

Och det här är första gången som jag kommer hem med mer bilder på någon annan än Moltas. Tror fan Bea är med på varenda bild!

 

Såhär på åldringsdagen. Mitt i livet. Det första man gör när man vaknar är att öppna brevet från KPA Pension.

Mitt hitintills intjänade belopp är hela 29 kronor i månaden från och med den 1 mars 2054.

Måste verkligen börja planera vad jag ska göra med alla de kronorna till den dagen kommer...

41 år kvar.

 

Och nuförtiden när man är så gammal och har jobb har man inte tid att fira födelsedag. Det får bli på måndag. Danne är stressad över att han inte fixat present till mig än, men det är inte så lätt då jag förbjuder honom att åka ut på stan när man kan beställa billigare via nätet.

Och vad då vill ha? Presenter?

Jag har önskat mig en sak och det är skitpåsar till Moltas.

 

Den bästa presenten jag fått idag, var när chefen ringde och erbjöd mig fast tjänst på jobbet.

 

 

 

 

 

Något som däremot inte var så bra är att jag inte fann den här låten i någon bättre kvalitet.
Vill nu någon höra den i bättre sound så är länken till Spotify här.

 

Egentligen ska jag ta och göra mig klar, för vi ska på middag ikväll!

 

Underligt egentligen. Somnade ifrån migränen i går och vaknade igen bara några timmar senare, som tur vad huvudvärksfri.

Och sedan var det stört omöjligt att somna om igen.

Så där låg man från 01.00 och väntade på att klockan skulle bli 5 så man skulle få kliva upp.

 

Tänkte på massa onödiga saker egentligen. Men en sak som jag inte kunde släppa är det här med semester.
Det börjar ju bli dags för de tiderna. Igen.

 

Jag till exempel har aldrig varit utomlands.
Eller jag har varit några meter över Norska gränsen då jag följde med min kusin och jag var så lill-liten då.

Jag har aldrig flugit. Plan alltså.

Första gången jag åkte tåg fick jag göra det alldeles på egen hand.

 

Jag och min lillebror har fått åka på två-dagars semester till ställen som Örnsköldsvik och tittat på Högakustenbron.

Så ja, jag har sett havet men aldrig badat i det.

 

Saker som så många andra kan åka iväg och göra över en helg när helst på året har fått bli vår "semester" med mamma och pappa.

 

Mamma och pappa har ju aldrig haft semester. De får aldrig åka iväg någonstans. Göra något.

Och när vi är hem och hälsar på är de nästan aldrig hemma heller. Spelar ingen roll om det är påsk, jul, nyår så är affären öppen.

Den är stängd en dag i veckan, och under den dagen är det beställningar, städ och om det snöat ska det skottas.

 

Min lillebror har bott i Stockholm i snart ett 1.5 år, köpt egen lägenhet och allt men mamma och pappa har inte kunnat åka ner och hälsat på honom än!

 

Jag ska inte klaga och jag gör det inte heller, för jag vet att många familjer har det så mycket värre och eländigare ställt än det här I-landsproblemet jag tar upp nu.
Och vi har inte haft en dålig uppväxt och barndom jag och min bror, absolut inte, få inte för er något annat!

Det jag mer funderade på är vad viktigt det är att ha en fritid, ett liv! Förihelvete!

Jag hade inte, om man skulle kunna tänka tillbaka i tiden, sagt nej till att få ha spenderat mer tid med mina föräldrar på någon annan plats än på affären.

 

 

Den där Peaken i måndags alltså.

Tror att hela kroppen tog i under det passet, jag har till och med ont under fötterna och de måste vara de "snabba jävla småstegens" fel. Sen om jag tog i mer än de andra eller om jag bara är sjukt otränad sedan innan behöver man inte alls gå in på. Jag har kämpat och får nu sota för det.
Älska din träningsvärk!

 

Vi skulle ju boka in oss på Bodybump idag, men då både jag och darling ligger i sängen och kvider som små barn när det är dags att försöka ta sig ur och upp så är det nog ingen bra tanke. Hur ska vi kunna genomföra ett sådant pass när man knappt kan röra armar och ben?

 

Det får bli Pump i morgon istället!

 

 

Här tänkte jag då lägga upp en bild för att visa mitt framtida jag - en svettig gladiator med skivstång för att göra det övertydligt också vad Bodypump är för något, men jag blev så sugen på choklad!

 

Jag undrar jag hur mycket man gjort bort sig som bokat upp sig på ett första träningspass ikväll. 
Peak 55. Kopierar förklaringen till passet direkt från hemsidan;

Roligt - när man blir trött bara av att läsa innehållet i beskrivningen?

 

Dessutom är jag inte riktigt helt kry. Vi tog ett spontant gymbesök i går efter jag gått av mitt pass. Satt här hemma i soffan och velade länge men väl över godisskålen, men vi kom iväg!

 

Efter det har jag varit yr och illamående. Jag tänker inte googla krämporna för då kommer man bara in på familjeliv.se och får reda på att man är gravid. Googlar man typ "inåtväxande hår på stortån" så ger jag mig fan på att man kommer in där och får veta att man är gravid.

Hemska tanke.

 

 

På tal om gravid så firade jag och gubben 8 år tillsammans igår.
Vi träffades ju på Sweet 16 på O'Learys när Fronda var populär med låten "Rullar Fram". Det var 2005. Jag var bara 14. Detaljerna går jag inte in på.

 

Det skulle inte förvåna mig alls nu, om min förkylning förvärras inför den här helgen också.

Den har ju haft förmågan att ta om till mina jobbhelger, och nu är det dags för en sådan igen.

 

Jag läste lite bakåt i bloggen här i går, och första gången jag nämnde nåt om snor och liknande var den sjunde januari. Det är alltså precis två månader sedan. I två månader!

 

Jag minns inte ens när jag var på gymmet sist. Så snart struntar jag i bihålor och hosta och går dit och köttar ändå!

Min motivation är på botten för det första jag gör nu när jag vaknar är inte att checka Hemnet, utan det är att söka nya recept på kladdkakor.

 

Nej nu får det vara nog med det här!

Och nu har Danne blivit tussig också. Visste väl att han inte skulle komma undan länge till!

 

Min handled är paj idag också. Var med jobbet på HLR-utbildning igår och den där Mini-Anne var verkligen hårt uppblåst. Så nu kan jag rädda liv! Igen. Var ju på den där utbildningen senast för ett år sedan då jag pluggade till Uska. Tänk att det är snart ett år sedan också. Nionde maj tror jag närmare bestämt.

Bäst att skriva upp det nu då!

 

 

Vi var beredda på det. Fast ändå inte.

Hur kan man vara det då man suttit och tittat ut allt som ska köpas, allt från slangklämmor till varmvattenberedare.

Det var ju som klart. Hos oss var det i alla fall det.
Fast ändå lever man fortfarande lite på hoppet om att det är just de det inte är. Än.

Finns hoppet?

 

Och på ett annat vis tänker jag, att det här var nog också meningen. Det kommer dyka upp något bättre.
Det måste det ju göra.
Eller hur många hus finns det som har 20-30 meter ner till stranden? Vadå strandskydd?
Lite surt, eller faktiskt så är det så surt att man funderar på att sitta och spela Candy Crush och sleva i sig kladdkakesmet hela kvällen.

Vi som sett fram emot att spendera den här sommaren där ute. I viken. På bryggan. I solnedgången... Bland myggen.

 

Ta tag i livet!

 

Vi var nog inte beredda på det här. Huset har ökat med 400 000 i den här budgivningen. Vi som inte ens skulle vara med om det blev utropspriset som gällde i början. Vi skulle buda under utgångspriset. Satte nytt tak. Och ett nytt. Och sedan det sista, det absolut sista. Och det sprack nu idag då.

 

Så idag har jag öppnat ett sparkonto.
För vi ska absolut inte gå miste om vårt drömhus om det någonsin blir aktuellt.

 

En timma kvar. Till fjorton.

Sedan är det minst tre timmar till som återstår av den här dagen. Sedan tar vi helg.

Och sen är det bara fem dagar nästa vecka. Och kanske ännu nästa.

Kanske får man veta redan i dag.

 

Hoppas inte. För då är det över...