Goblinn

Det som förstörde min plan var att degen råkade få jäsa längre än planerat vilket resulterade i bullbak och matlagning samtidigt. För att hinna med att äta middag och åka till svärföräldrarna innan jag skulle på jobbet igen. 

Och i ett litet kök blir det lätt kaos. Tur man har en balkong att kunna nyttja för bullbaket. 

På väg ut genom den trånga balkongdörren med den svinheta plåten i händerna tappade jag en bulle på golvet. Var tvungen att sätta ner plåten på golvet i en millisekund... men det räckte för att få den gröna balkongmattan att bränna fast under. 

Tydligen hade den där skinkbiten som jag skurit upp i all hast till skinksåsen en osynlig plast runtom. Märkte jag när alla bitar låg och puttrade i kastrullen. 

I hopp om att få bort balkongmattan som fastnat under plåten så försökte jag medan den fortfarande var skållhet. Med ugnsvantarna på. 

Inte tänkte väl jag på att blöta ugnsvantar inte skulle vara sådär jättehärligt att ta i nästa plåt med, så i ren panik fick jag sätta ned den plåten på golvet också. Fast i köket den här gången. 

Vilket gjorde att plastmattegolvet blev lite bubbligt. 

Skinksåsen blev god, tog bara lite tid att rensa alla skinkkanter från plast. Ingen mat Danne tar med sig till lunch i morgon alltså för så lång lunch har han inte så det hinns med att rensa maten från all plast. 

Och det viktigaste av allt. Bullarna blev som bullar ska.

Det har jag provat nu här på jobbet. Hittade dessutom den största tekoppen. 

Så det är inte bullen som är liten.