Tufft

Nu har Danne varit ute på jobb så länge så jag minns inte ens när han började vara uppe i Storuman.
Och jag erkänner att jag tar tillbaka mitt godkännande att det bara var för honom att åka till Riga i 7 år på jobb.
Eller till USA nästan lika länge.
Det är tufft. Det är det. Och nu blir det ännu kämpigare då de ligger efter där uppe och måste jobba ännu mer.
Så nu kommer han jobba borta 11 dagar i rad och med det menas att han bara kommer hem de helger jag jobbar.
Nästa helg är en sådan helg.
Förut kom han hem till varje helg i alla fall...
 
Men jag kommer tacka honom varje dag den dag vi har vårat hus. Det lovar jag.
Så glad är jag också att jag inte har en pojkvän som jobbar inom vården eller kommunen.
Usch! Jag skäms själv över att göra det, ens behöva säga till folk vad man jobbar med.
För mig är detta ett lågstatusjobb och det är egentligen så jävla fel att det ska behöva vara så.
 
Jag vill ha ett yrke jag kan känna mig stolt över, och snart kanske jag har det?
 
Det är tur jag har lillebror på hemmaplan nu, han kommer få mycket sällskap av Moltas framöver!
 
 
Min lilla älskade soffgris!
 
Vi tog en "långpromenad" idag med på över en timma. I blåsten.
 












KOMMENTARER:
Bea

Allt kommer vända och bli bra Linn! Kasta dig ut i alla utmaningar nu och behöver bullgrisen hundvakt så är ju vi hemma och Molle är alltid välkommen! Och matten såklart!

Svar: Så skönt att veta att ni finns! Ska göra semlor till er för att visa min tacksamhet!En semlebullarsvullarpartajarkväll!
Linn

Kom ihåg mig!

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: