O-algebra
Jag tänker som aldrig förr just nu. Med det menas väl kanske inte att jag får till något mer utöver det vanliga.
0Det vill säga ingenting.
Fast den här gången kan jag känna att jag kommit på något som kan ta mig på rätt spår.
Jag funderar på att utbilda mig, och nu känner jag ungefär såhär; att smida medan järnet är varmt.
Vill man så kan man. Fast än har jag inte lyckats övertala mig själv att jag skulle kunna klara av att läsa en Matematik D kurs. D! Så långt bak i alfabetet har jag aldrig i hela mitt liv läst nåt, och med tanke på att jag hoppade av matte redan i andra bokstaven efter A så känns det väl lite sådär... differentialekvationer,
exponentialfunktion och o-algebra!
MEN! Det skulle ju finnas med ett men också hade jag räknat ut såhär i överslagsräkningen!
Och om, vi säger nu att jag kanske skulle få för mig att nu jävlar matematik, så har jag räknat ut att det är ett helt perfekt yrke senare i livet.
Det kommer vara brist. Det är högavlönat! Genomsnittlig månadslön runt 40 000.
Tål att jämföras med de yrken jag hitintills suttit och spekulerat kring, som fritidsfröken eller, ja som mitt senaste lilla tänkarämne, bagare/konditor. Lågavlönade!
Men! Ska man göra något ska man inte hitta på att göra det i det här länet.
Livsmedelsprogrammet finns i utbudet på LärCentrum men (mycket men) - det är inget de ska satsa på nu då de inte ens har lämpliga lokaler.
Dåligt med stort D!
Och det är just det som fattas for mig. Matematik D. Och B. Och C. Fan!