No waterfall reach upon the road

Det blir ännu en sjukdag hemma för mig. Mår fortfarande dåligt så magsjukan har inte tagit ut sin rätt...
Har jag varit borta i två veckor nu kan jag lika gärna vara hemma imorgon med.
Då är det ju tönttext. Det ironiska är att det är vi själva som är redaktionen, och "chefen" är en utav oss.
Det blir bara inte så seriöst av det hela.
Samt att jag inte skriver min text för att upphäva någon form av rebelliskt uppror... mot något.

Hade det inte bara varit 45 skoldagar kvar hade jag tveklöst hoppat av skolan.
Nu kanske jag klarar det mesta genom att vara hemma dessa 45 skoldagar...


Jag vet hur det känns att vara ingen. Ingenting. Inget alls.
Igår var första gången på mycket länge som jag grät mig till sömns.


Vi pratar inte med varandra längre...












KOMMENTARER:
Kom ihåg mig!

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: