Så fruktansvärt!

Idag såg vi en hund nästan bli dödad.
Den blev påkörd av en bil med klarade sig mirakulöst oskadd.
Jag och Martin hade precis hämtat Thomas och skulle parkera bilen uppe på gatan.
Så hörde vi en fruktansvärd smäll och såg en bil som tvärstannade alldeles bakom oss.
Sedan hörde vi ett skrik. Det var hundvaktens.
De andra skriken som hördes var hundens, som på två ben kravlade sig skadad uppför backen, där den kommit från.
Puls! Puls!
Jag blev så rädd.
Thomas och Martin sprang efter hunden och såg till att den kom till rätta.
Bilisten åkte genast iväg för att hämta en veterinär och vi stannde hos den skräckslagna tanten och försökte lugna henne.
Det var inte hennes hund, hon var bara hundvakt.
Så förstörd, så rädd. Hon bara grät och andades knappt.
Hennes barnbarn lugnade den lilla pudeln och hunden verkade ha lugnat ner sig.
Till en början trodde vi allt var brutet. Eller till en början trodde vi att den bara skulle säcka ihop och dö av sina plågor.
En stark hund.
Martin lockade på den och den visade sig kunna gå på alla fyra. Den var bara ordentligt chockad.
Tanten var försäkrad att den brytit benen, att den blödde, att den närsomhelst skulle dö, och vi försökte desperat lugna henne med att det inte var någon större fara.
Hunden var okej med tanke på vad som hänt.
Smällen, skriken. Det sitter kvar i huvudet på mig.
Så fruktansvärt!
Men den klarade sig som tur är!












KOMMENTARER:
Kom ihåg mig!

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: