Stockholmsbarn
Jag fortsätter nog på min bana att klaga på detta människosläkte. Stockholmarna.
0Idag, precis då mor gått hem och lämnat mig ensam kvar vid kassan så kom de fruktande turisterna.
Det var väl omkring 20 ungar som kom in och sprang runt i våran butik, men utan att titta sig för först, så klart!
De hann knappt innanför dörren så börjades de tusentals frågorna om vi inte har det? Finns det? Har ni det? Kan man få det? Hur gör man det? Hårfärg? Kuvert?
Och ännu värre var det då pappa skulle tömma pantautomaten, under de fem minuterna det tog så hade jag säkert 13 ungar som frågade om den skulle bli klar, när? hur? vad? varför?
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhh säger jag bara!
Jag blev helt stirrig. Inget fungerade i skallen på mig och istället för att handla allt på en gång så kom samma unge till kassan ungefär sex gånger och handlade för tre kronor åt gången. Tur de bara hade en bassumma på 100 kronor var, ja + panten då på fyra kronor vardera.
Tyck synd om mig betyder detta!
Och mitt i all tumult så slutade verifonen att fungera. Verifonen, det är den lilla mackapären som gör att OK Laxsjö har en kontakt med omvärlden, och så att våra kunder faktsikt kan betala med kortena sina. Fungerar inte den, fungerar inget.
Så då har jag fått skriva upp allas betalningar och bara det är ju en hel vetenskap.
Momma kom idag med fisk hon ställ i ordning, dagens räddning vill jag lova, kokt öring med gräslöksås!