Normalt

Fan vad tråkigt. Nu är jag normal igen. Åtminstone mitt hår i alla fall.
Ungefär precis en månad hade jag de dreads jag själv lyckades tjorva i hop.
Men jag tycker de inte blev så bra som jag i början trodde på. Och tillslut gav jag upp allt. Och mitt monsterhår som växer superfort gjorde att det blev konstiga utväxter och började "kaka" sig över hela håret, samt att de gick upp lite här och där blandat med massor av löshår. Sektionerna blev halvkassa och de dreads som nu "satte" sig lite blev pinnsmala och så onödiga.
Så nu har jag borstat ur alla. Det tog lite tid men gick ändå bra. Blev förvånad hur lite skada håret tagit för att ha blivit så misshandlat som det ändå blev. Visst, det var inte supersnyggt innan heller då jag inte minns vilket årtal jag gick till frisören sist.
Jag minns bara att sist var det min pojkvän som klippte mig.

Danne fick sig ett gott skratt då jag ställde mig framför hallspegeln efter jag borstat ut alla dreads, och gav ifrån mig kanske världens djupaste, ledsammaste suck.
Jag ser inget positivt med det hår jag har nu, självfall och tjockt. Det är alltid i vägen. Och Moltas skiter ut det så korvarna hänger som pärlband efter honom.
Vanligt hår är egentligen äckligast, det är min åsikt.

 

Jag har verkligen tur, eller så är det den här "meningen" jag pratat om förut som kanske lite existerar.
Att få dreadstjejen som jag hittade på ett forum där redan 2008 som närmsta granne. Det är lite fränt.
Så jag kommer alltså inte ha håret så här länge till, Mirlinda ska hjälpa mig att göra om dom så det blir bättre än mina nybörjardreads.
Känner mig verkligen i trygga händer då hon kan allt om dreads!
Sen är hon ju ganska så trevlig också!













KOMMENTARER:
Kom ihåg mig!

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: