Det sista jag sa till gubben igår kväll innan vi skulle till och försöka sova var att jag trodde det här med skolan nu bara var något buffel och båg från Arbetsförmedlingens sida. Nervös som jag var inför första skoldagen så tänker jag allt i de värsta scenarier som skulle kunna inträffa, och inte hända. Som precis det här.
Ett desperat försök från deras sida att lura upp mig till en skola för att vara med på deras löjliga men ack så viktiga aktiviteter och ljuga i mig något som inte alls stämmer för att höja den satans statistiken.
Jag fick ju ingenting, i form av bekräftelse eller liknande att jag faktiskt skulle besöka skolan idag för en föreläsning för att utbilda mig till just PA. (Personlig Assistent för er som inte lyckats lista ut det än.)
Där någonstans mitt i föreläsningen med någon gubbe som pratar siffror och att må sina fantastiska mål ringer det på mobilen.
Så fort det blir lunch ringer jag upp. Då var det utbildningsanordnaren som ville träffa mig och lägga upp en studieplan då jag kommit in på distanskursen för PA.
Jag säger att jag är ju redan här, hon svarar lite fascinerat att det var bra gjort av mig som chansat mig dit just idag. (?)
Motsäger att jag blev ju hitslussad av Arbets(numera för alltid förnedringen) och att jag redan påbörjat PA genom dom idag? Ännu fler frågetecken egentligen.
Det märkligaste av allt märkligt är att hon svarar att den utbildningen inte har något med AF att göra.
Så vafan, jag fick träffa henne direkt, fyllde i pappren och sesånen, nu är jag inskriven som studerande och kommer nu mera gå under CSN's våld istället för AF's, med nöje om man säger så!
Så "killen" som skulle dit och få info direkt efter mig var min lillebror, och han skulle få info tillsammans med en annan "kille", det var Simon! Så vi var där idag hela gänget och signade bort oss från AF.
Yes!
Så nu är det ett jävla mixter kvar med ringa nummer hit och dit, göra dittan och dattan och fixa det ena efter det andra.

Märkligast av allt var ju att jag ringde upp AF efter jag fått den information jag fått av utbildningsanordnaren, och berättade hur de låg till att de mer eller mindre lurat dit mig på något jag egentligen inte ens skulle vara med på, men han hävdar fortfarande att jag nu går utbildningen till PA genom dom, som egentligen inte finns.
Det skulle komma att börja en lärarledd kurs framöver som var genom AF, men än så länge fanns inget startdatum på den utbildningen, men som enligt han på AF var idag.
Jag säger då det!

Arg som bara fan har jag varit, men nu har det lugnat ned sig.

Och nu vill jag bara klargöra en sista lilla sak innan jag avslutar Linn-bloggens-längsta-inlägg-sedan-hata-skolan-jag-tar-livet-av-mig-inlägg:
Måste man utbilda sig för att jobba som personlig assistent?
- Nej!
Men jag, snart 22 år har inte samma möjlighet på arbetsmarknaden utan någon omsorgserfarenhet eller något som helst vård-ord nämnt i mitt CV. Också med tanke på min låga ålder då PA:n oftast ska vara kring 40.
Och det viktigaste för mig är att en utbildad har högre lön.
Punkt och slut.

Det är med blandade känslor faktiskt. Jag visste att jag skulle ta det här beslutet, men jag visste inte att jag skulle ta det så här fort, men i morse fick det vara nog!
Det har knappt funnits några tider ute att ta på sig. Ett kort pass i veckan, knappt innebar både ångest innan och inför passet och sedan panik över de magra timmarna jag lyckats samla ihop.
Efter nyår har det förändrats så mycket på arbetsplatsen också och det skulle visa sig bara bli värre.
Man kommer dit som en robot, sitter som en robot och pratar som en robot.

Jag kommer såklart sakna alla jag lärt känna på mitt jobb.
Nu är det bara att hoppas på att bonusen går igenom så det blir ett litet extraskjut i kassan inför den kommande FA - eller om det blir CSN på en gång - perioden.

Jag var tvungen att göra något, annars hade jag fastnat och då hade det kanske kunnat gå för långt.

Förutom mitt Bubbleshooterspelandet har jag haft en del udda kunder idag.

Halvdöv tant söker son.

J- JAG HAR ETT MOBILNUMMER BARA TILL HONOM!
K- Nej det tror jag inte jag har.
J- MEN JAG HAR DET!
K- -Sonens namn- är det du?
J- NEJ DU ÄR FORTFARANDE KVAR HOS 118---
K- Har jag kommit till datorn?
J- ... suck.
K- Men sök på Smulan då!

Förrvirrad Com Hem kvinna?

K- Nummret till Com Hem
J- Är det deras kundtjänst du söker?
K- Nej mobilnummer!
J- Com Hem har bara ett rikstäckande nummer (förklarar här innebörden med det)
K- Nej men han ska ha mobilnummer, hemnumret har jag redan!
J- (???) Vem?
K- Min son!

Arg Kolmårdentant.

K- Nu får ni ta och ge er! Ni gav mig ett nummer som inte fungerar! De säger att det inte är i bruk! (mata mata mata mata)
Hörde efter vad hon sökte och vad hon hade fått för nummer.
K- 0911 - - - - -
J- riktnumret ska bara vara 011...
K- Jaha. (skitsur - la bara på)

Och seriöst. Skåningar som tuggar tuggummi, kan fan inte bli segare!

Snart slutar jag. Då vill jag ta mina tabletter jag fått mot min onda arm. Sen äta. Och köpa nåt kul. Ska bara komma på vad.

Vilken dag.
Först hade jag två personer precis efter varandra som sökte Bilbolaget i Sundsvall.
Men det var inte så märkligt med tanke på att fyra av mina kanske 300 samtal idag var en stönande, runkande man som sökte Livets Ord.

Och nu på kvällen hade jag en helt fullseriös medelålders kvinna som sökte Michael Jackson.
Hur jag än försökte tuta i henne att hans nummer troligen inte var publikt och om det ändå mot förmodan skulle finnas ett nummer att få tag på så skulle han ändå inte svara för han är död.
- Hittar du inte?
Och så ville hon ha nummer till alla syskon och familjemedlemmar till Jackson. Inte heller där gick det in för henne att de kanske inte sätter ut sina nummer, och speciellt inte i Svenska nummerregistren.
När jag ändå gav en fan-brevadress sa hon själv;
- Men han kan ju inte svara där!

Alltså!

Som min fina rubrik lyder. Jag har fått ett jobb. Jag har ett jobb!
Min första tanke nu är, Arbetsförnedringen... ne det var det inte, min första tanke var:
Yes jag är inte arbetslös längre!

Köplats på lägenheten - 1 av 130.
Nu måste vi få den, nära och bra till stan, jag måste bara skaffa en cykel!

Börjar på måndag med utbildning!

Hej alla glada!
Och sen när började jag mina inlägg så?
Idag kändes det helt rätt.
Talets gåva och jag, samspelta som under en Colgate-reklamliknade intervju med leende kritvita tänder som konverserar.
Mitt tandsmycke må ha glimtat där jag satt i loftet med utsikt över Linda och vackra Frösön en grå tisdagsmorgon, invaderad av sopbilar och damm.
Mitt tandsmycke och min charm.
Var det min bästa arbetsintervju hittills?
Jag tycker faktiskt det. Jag måste få skryta med det.
Nu blir det till att vänta. Och hoppas. Och att alltid ha mobilen med sig.

Sa jag att det var bra lön?


Får jag det blir det en ny glugg till EOS:en.
Och jag har fastnat för en Canon EF 85mm f1.2L II USM.

"EF 85 mm f/1,2L USM II är ett objektiv med mycket stor maximal    bländaröppning och suveräna optiska prestanda.
Den stora bländaröppningen gör objektivet idealiskt för
fotografering i svagt ljus utan blixt."

Pris: 23 000-28 000


Haha, men de är ju snart jul!

Desperat? Lite feber kanske? Förstoppning?
Jag ska börja studera!
Ja, då måste det vara något fel på mig.
Vad håller jag på med? Den frågan kan jag ställa mig när jag åter igen sitter här hemma med studieböckerna, 17 ogjorda uppgifter som ska lämnas in dagen därpå och ren och skär aggresivitet över hur mycket jag hatar allt och alla. Fast en yrkesutbildning kanske inte ser ut så?
På distans. Oj så härligt. Jag, O´boy och Moltas.
Och allt annat som alltid kommer ivägen för studier! Filmer, tvättstugan, msn och Kebab City.

Igår skrev jag att jag varit på jobbintervju. Mycket rätt och riktigt.
Till och med Arbetsförmedlingen förstör denna chans. Jag hatar dom som pesten!

Då företaget X fick reda på att jag omfamnades av Förnedringens alla ramar och lagstadgar så blev det helt och hållet en praktikintervju. Stället sökte sommarpersonal. Nu blev jag en gratisarbetare.
Helst ska jag börja på måndag. 9 timmar per arbetsdag 5 dagar i veckan med en inkomst på 134 jävla spänn om dagen. De ville inte heller säga när den avlönade perioden skulle påbörjas. Den som jag var där för i början.
Smart Drag Mr Christer!
Det hade kunnat betyda att jag ska gå där nu, som jag anser är den mest hektiska perioden med vår och allt annat, helt gratis. Fram till midsommar, säkert över midsommar, vem vet, jag är ju bara med i jobbgarantin så utnyttja mig bara bäst fan ni vill.
Sedan om jag har tur får jag jobba tvåochenhalvvecka 50% kassatjänst. Och det mest troliga; tack och godnatt.
Sammanfattning: JAG VILL INTE BLI UTNYTTJAD!

Förstå hur många ungdomar som blir utnyttjade.
Jag hatar Arbetsförmedlingen. Vilken makt de har.
Se bara till de utförsäkrade nu. Allt handlar om att överleva, försörja sig fast man inte kan med bidrag, allt handlar om pengar.
Hur mycket ger coahingen egentligen? Jag ska slussas iväg på ännu en desperat coaching under ett halvår nu bara för att ha en aktivitet. Hur bra är praktikplatserna genom kommunen?
Jag vägrade, sa precis vad jag tyckte om den mycket dåliga idén med gratisjobbare.
En praktikplats ska förhoppningsvis också ge ett jobb. Jag fick en lista på förskolor inom kommunen som behövde rastvärdar, någon som kunde klä på barnen och vara ute med dom. Ofta det leder till ett jobb senare?
Det är ett desperat knep att få ut ungdomar, ser bättre ut i den där statistiken samt att kommunen får gratis arbetskraft.

Nu kommer vi till mitt nästa lilla problem. Detta företag kan anmäla till Arbetsförmedlingen om jag tackar nej.
Då är det tack och adjö till den där extra lilla kekabtallriken varje onsdag framöver. No more bidrag.

Så lättaste vägen ut. Jag pluggar.
Jag slipper allt vad som har med AF att göra. Jag får nästan lika mycket i bidrag. Jag får ut mer erfarenheter.

Så nu väntar jag på att få komma till en studievägledare. Fyller i, skickar in blanketterna. Sedan väntar jag.
Och det bästa av allt blir den dagen jag får gå till Arbetsförmedlingen och säga: ta bort mig ur alla era register!

Omedelbums!

Igår ringde de från ett jobb jag sökt. Idag ringde de från ett annat.

Jag och älskling ska ut på stan idag och vi måste handla klart allt, för sedan åker jag bort från allt vad kebab luktar.
Håll vapen, knivar och andra brottsföremål inlåsta, det här kommer bli en fyhelvetes jävla dag.

Lossna!

Idag vad jag på mitt första jobbcoachsamtal på Manpower. Det var minst sagt roligt.
Jag hade fått göra ett test innan som skulle beskriva hur jag är som person, och det var nästan kusligt hur väl det stämde.
Det blir nog ett serviceyrke. Eller arbete med djur. Mycket konstigt, jag som satt igår och kollade igenom utbildningar för Djursjukskötare.
Jo jag vet, tid över för att tänka finns ju. Som nu ska jag nog kanske bli massör.

Jag är för övrigt anorektiskt hungrig och Danne den snorkusen är i Hackås och vägrar komma hem i anständig tid!
Och eftersom jag idag denna onsdag fick min absolut sista lön ska den få gå till något så värdigt som en...
KEBABTALLRIK från KEBABCITY i Östersund.

Kärlek.


Så... om det är någon som kan ge mig ett jobb nu så vore väl det bra!

Jag känner mig 40 kilo lättare, även fast jag idag bara konsumerat, inget som kommit ut än så länge så att säga.
De två arbetsintervjuerna jag hade imorgon, minns ni?! Tyck nu inte att jag är korkad, hallå ett jobb!
Jag bokade av dom nu. Bägge två.
För allt i världen, jag kan inte se mig själv som en påfrestande, tjatig telefonförsäljare som kanske ringer och väcker den stackaren som jobbat natt. För ren provision!
En stor sten har lättat från mitt bröst, nu ska jag bara våga säga till Danne att jag inte ska dit imorgon...

Men vafan, nu måste jag försöka fixa det här med ersättning istället!

Telefonförsäljare, nej då jobbar jag mycket hellre på McDonalds!

Av ren ångest har jag idag suttit och ringt runt och erbjudit min arbetskraft hos olika butiker.
Ångesten att har sökt ett jobb jag minst av allt vill ha och nu blivit erbjuden anställningsintervju.
Och inte nog med det, jag har sökt två jobb jag absolut inte vill ha och fått tid för intervju till båda, samma dag till och med.

I morse var det nära att jag skulle avboka min intervju, och nu har jag fått ännu en.

Det betyder att jag måste få ett annat jobb innan onsdag för samvetets skull kunna tacka nej.

Men jag vet också att jag måste ta jobbet om jag blir erbjuden något. Alltid något.

Vovven, du är min största motivation!

Först fick jag "budet" från Manpower. Det med avlägsen ort stämmer kanske sämre.
Nu är de klart, jag ska träffa min jobbcoach nästa vecka.

MEN!
Senare får jag ännu ett "bud". Bara timmar efter ansökan skickats iväg.
Jag ska på arbetsintervju på onsdag.

När jag inte förstår något försöker jag först försöka förstå.
Men nu då jag förstått att det är tamejfan omöjligt att ens försöka förstå något ger jag upp!

Pappa skickade sitt sista sms 00.17 inatt. Då hade även han suttit och beprövat sina kunskaper mot detta allsmäktiga, men ack så komplicerade samhälle.

Sysselsättningsbidrag?
Grundersättning?
Aktivitetsstöd?
Utvecklingsersättning?

VAD HAR JAG RÄTT TILL?!

Aldrig varit medlem i någon A-kassa.
Aldrig haft något fast jobb där jag jobbat dessa 80 timmar i månaden i 6 månaders tid under en inom fem veckors period fyra veckor minst 17 timmar i veckan.

Den lättaste lösningen jag kommit fram till hittills är fängelse.
Då får man ju betalt och bättre mat än äldrevården
Så ni förstår ju vilken grad mitt tålamod ligger på.
Usch jag hatar allt sånt här med rättigheter, Skatteverket, blanketter.

O r k a .

Jag har inget att behöva tänka på, egentligen.
Men istället är det miljontals tankar som ivrar runt i min trånga skalle och jag kan inte förstå vad alla ska vara bra för?!

Och idag gjorde jag mitt största misstag hittills som arbetslös. Det närmaste skola jag någonsin skulle kunna mardrömma om.
Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen.
Klumpen i magen växte när jag satt där och hörde på allt som ska mötas, kollas, göras, hända, fixa, ordnas, där, då, när.
O b l i g a t o r i s k t .

Lovar att jag ska ska, men när jag sen tänker efter själv blir allt så tungt.
Jag vill inte slussas runt, jag vill minst av allt sitta i grupper och ta fram lösningar och tvingas gå på saker som jag inte vill.
Hela jag skriker jag vill inte!

Så nu hoppas jag in i det innerliga att jag hinner få ett jobb innan denna jävliga period av jobbcoachning påbörjas.

Ser man det från den ljusa sidan nu har jag ytterligare några månader på mig att hitta ett jobb.
Tiken blev inte dräktig...

Unwashed and Happily Slightly Dazed

Vid dagens slut fick jag beskedet. Du är Sparkad.Kickad.Avskedad.All Gone Pete Tong.
Hopp. Vad mer kan jag säga nu?
Eller jag fick rättare sagt inte säga något.

Så nu vet ni.

JÄVLAJÄVLAJÄVLAJÄVLAJÄVLAJÄVLAJÄVLAJÄVLA!

Jag tänker inte vara tyst om det är de ni tror?!



118118

Nu blev jag nyfiken, och dum som jag är frågade jag inte vad det gällde heller. Något jag ångar nu.
Min gruppledare från jobbet ringde och var absolut tvungen att träffa mig på torsdag. Av alla dagar!
Tvungen att träffa, prata?
Vad har jag gjort? Vad har jag inte gjort?
Så vad kan det betyda när ens gruppledare ringer in en sådär?
DLX-testet borde han inte ringa in mig för...
Imorgon ska jag jobba och då försöka luska fram något mer, annars får jag inte svar förrän på torsdag efter tre?!

Borde jag vara nervös?

Imorse blev sovmorgonen helt försummad. Jobbet ringde in och behövde ersättning, klart man ställer upp.
Anledningen stavas ob. Fast ärligt har jag inte den blekaste om vad den ligger på, måste ta reda på det!
Maria borde veta...
Idag har jag alltså jobbat ihop de pengarna jag spelade upp på Lotto igår i hopp att bli historisk.

Även att jag jobbade 20 minuter extra...

Härmed kan ni titulera mig Informationsmäklare.
Jag klarade sluttetestet i morse
Informationsmäklare... det låter som en maffig titel med tanke på att jag inte har några som helst komplicerade eller långa utbildningar bakom mig.
- Jag jobbar som Informationsmäklare.
Förjävla bra!

Sophie kan nu sova gott om nätterna och jobba ifred framöver.
Och jag tänker inte hämta kaffe hädanefter heller!

I helgen såg jag förresten Män som hatar kvinnor. Den var bra, så nu är det bara att se fram emot den 18:e.
Palla läsa boken.

Öh.
Dagarna flyter på, och idag var det riktigt skoj.
Råkade hitta min fadders blogg så jag kanske måste skriva något snällt om henne... eh.
Tack Sophie för megaskillsen du lär ut! Drygelof lär sig.
Du är rolig, och förlåt att jag gjorde att du missade din 8.00 rast imorse!

22 dagar kvar till lön!

Idag fick jag göra det stora söktestet.
I en timma fick jag sitta och medla uppgifter som min utbildningsansvarige Marlene tjatade om.
Det gick bra, trots huvudvärk och krampaktig hunger i slutskedet på dagen.
På fredag väntar det riktiga testet, det som avgör om jag redan då kan börja som Informationsmäklare på riktigt, med en egen dator där jag själv får sitta och bestämma över mina fönster. Jag och mitt fina headset.

Idag har jag och Danne sprungit runt i elljusspåret i Lugnvik, så det ska bli kul att se hur vi mår imorgon.

Hicka...Igen...

Vilken vecka. Från att ha gått från lösdrivare till ett heltidjobb. I en vecka till ska jag jobba de fasta hemska tiderna mellan 8.00-16.40, men jag kan lova att det dröjer ytterligare innan jag säger att det vore skönare att få gå skola!
Våran kompirmerade utbildningtid går bra, vi lär oss massor!
Igår fick jag ta mina första samtal, det var spännande!

När man kommer hem på kvällarna är man så slut så man somnar på en gång, det är rätt mycket information att ta in.
Sedan drömmer man om riktnummer och postortet också, men det ska nog gå bra.

Idag har vi vårat första test.

16.40 börjar äntligen helgen!

Okej, nej- jag klarade inte min uppkörning igår.
Det har lagt sig nu, så nu kan jag prata om det utan att börja gråta, så hårt tog det verkligen, jag som sett fram emot den här dagen i tvåjävlamånader!
De jag har hört kuggat har kört i fel körfält vid svängar, korsat spärrlinjer eller kört mot enkelriktat. I mitt jävla fall blev det att jag körde 30 centimeter för nära de parkerade bilarna på gatan, det vill säga, för dålig uppsikt enligt kukbesiktningsmannen.
Jag fick nog den värsta, han som alla hatar, han som kuggar för minsta lilla, och jag kan bara hålla med, han kuggade mig för minsta lilla!
Så nu var det ur världen.

Idag började jag min utbildning som Informationsmäklare på 118100.
Vi är första gruppen som ska gå utbildningen på bara två veckor!
Jag dundertrivs i min grupp! Vi var ute och åt lunch tillsammans idag.
Det känns bra, att alla pratar med alla hela tiden, skönt!

Jag har fått en hel tjock mapp med papper och uppgifter, jag som äntligen var klar med studerandet.
Nu ska jag försöka lära mig riktnummer, postnummer och geografin på hela Sverige, samt alla kortkommandon och andra speciella sök i Lyran.
En hejdundrans massa uppgifter som ska vara klara på fredag...
Imorgon får jag för första gången prata med någon, känns nervigt!

Men det första jag ska göra nu - är att fylla i mitt banknummer!

Så jävla bra!
Fick först sitta och medlyssna ett tag med en tjej, sedan blev det ett prov som det gick förvånansvärt bra på!
Något har jag allt lärt mig i skolan. Tänka sig att Sverige har 25 landskap...
Och jag stavade rätt på Peugeot!
Aja, sedan blev det intervju, en massa knepiga frågor som jag i min virriga tankesmedja skulle hitta och dra till med bra och resonabla svar på.
Men de godtog mig, han ville ha med sig mig i sitt team!

Nästa tisdag, 10.00 utbildning som Informationsmäklare på 118100 i Östersund!




Det går så jävla bra för mig nu!

Min spontana jobbansökan till McDonalds resulterade idag att det var någon Mattias, Tobias? som ringde och ville ha in mig på intervju. Snabb var jag att säga: tyvärr, jag jobbar nu i två veckor och det är ganska svårt för mig att ta mig in till Östersund då det är 10 mil... NEJ TACK skulle det kort och gott betyda.
Han skulle ändå parkera mig... vad nu det innebär?
Just nu är jag inte sugen på att jobba på donken, men jag kommer ta på mig första bästa skitjobb bara för att ha något att göra medan jag väntar på bättre tider. Och för att få pengar!

På söndag ska vi till Svenstavik och kolla på bullar. Hela fyra (4) stycken är anmälda till utställningen.
Jag får kuta runt i ringen utan hund, och jaga de små robusta liven och krama nosvecken ur dem!

Tror aldrig jag längtat så mycket som jag gör nu.
Jag vill bara ringa uppfödaren. Hur mår Gucci nu? Vilka tecken visar hon på att det snart är dags? Hur har hennes temp förändras? Hur många jävla timmar är det kvar?!


Graverad dogtag, det ska min bulle ha!

Hoppas verkligen att jag inte får det.
Jag var dum nog att söka tjänsten till McDonalds uppe i Lillänge, och desto mer jag hoppas på att inte få det, desto större lär ju chansen bli. Och jag som inte kan säga nej!
Jag har andra planer nu, och misslyckas de, då ska jag försöka på jobb på Svenska Dagbladet.
Så ljusa ser mina framtidsplaner ut.

Idag har jag ätit minst ett kilo körsbär. Inne i fikarummet när jag kom upp i morse stod en hel trälåda full med osäljbara bär , när jag gick hem var de bara de mögliga, bruna, kladdiga och plasten kvar.
Men så har jag haft ont i magen också!

Jag tror jag har fått nagellack på ögonfransarna...?

Skitkorv, skitkorv, skitkorv...
Sist McDonken hade sin platsannons inne velade jag långt och länge, innan jag bestämde mig för att inte söka.
Efter det ångrade jag mig lite.
Nu är det en annons inne igen - Medarbetare till McDonalds Lillänge. Ska jag?

För det första, jag hatar Donken. Har som max ätit där åttaochenhalv gång under hela mitt liv.
Sedan är jag grymt emot deras slavsätt gentemot unga, de sliter verkligen för sunklön.
Men å andra sidan kan man trivas där, bra arbetskollegor säger många, samt att det är ett jobb med flexibla tider vilket gör att man kan bestämma ganska fritt när man vill och kan jobba.
Fast nu när jag tänker efter behöver jag inte bry mig om deltidsjobb förrän jag vet om vi blir hundägare eller inte.
Får vi in en hund i våra liv vore det ett perfekt jobb, jag kan jobba på kvällar samt helger då Danne är hemma med voffen, och vi får in lite extra i vår kassa. En trygghet ifall de skulle hända Moltas något, det är dyrt med hund. Speciellt en Engelsk Bulldog.

Men nu vill jag egentligen inte jobba på McDonken, utan Max.
Jag vill ha ett jobb med fart och fläkt så det känns som tiden går, inte bara sitta framför en flimrande dator, lyssnandes på Rix KukM och tugga på tånaglarna.

Jag tor jag sparar med ansökningen den här gången också...

Nästa år älskling, är du säkert också med på listan!

Gul Sverige AB, här har ni mig!
Onsdag klockan nio, utbildning.
Sedan har jag chansen att tjäna 33000 i månaden eller mer!
Tjoho!



Intervjun gick kanon, och jag har redan träffat massa trevliga människor, där kommer jag trivas!
Tänka sig att ena var ifrån grannbyn och hade mycket gemensamt med Laxsjö. Världen är allt bra liten!

Fast jag känner mig lite dum mot pappa nu. Jag hade ju nästan lovat honom att jag skulle jobba på färn under de veckorna Carina har sin semester... Men tänker man efter borde han unna mig denna chans. Jag kan ju inte ska behöva vara kvar där hela mitt liv.

Nu ska jag snart sätta mig på bussen mot Ström!

Guuuul!

För två dagar sedan skickade jag in min ansökan. Två dagar innan studenten ringer de.
Imorgon har jag anställningsintervju, framtiden får avgöra resten.
Det skulle ju sitta fint med ett jobb direkt efter skolan, och ett jobb som inte innebär Laxsjö Bensin & Konfektyr!

Det låter bra.
En sak som inte går bra är den där förbannade körkortsteorin. Släpvagnar och maxlast, totalvikter och brutto och allt vet vad.
Har suiiti i några timmar på körskolan nu men det ljusnar inte, istället dyker de upp krångligare och krångligare moment.
Parkering - huvudled- tilläggsskyltar, tid, fritt eller förbud?

Jag hoppas det går bra imorgon. 14.30