Goblinn

Vi var beredda på det. Fast ändå inte.

Hur kan man vara det då man suttit och tittat ut allt som ska köpas, allt från slangklämmor till varmvattenberedare.

Det var ju som klart. Hos oss var det i alla fall det.
Fast ändå lever man fortfarande lite på hoppet om att det är just de det inte är. Än.

Finns hoppet?

 

Och på ett annat vis tänker jag, att det här var nog också meningen. Det kommer dyka upp något bättre.
Det måste det ju göra.
Eller hur många hus finns det som har 20-30 meter ner till stranden? Vadå strandskydd?
Lite surt, eller faktiskt så är det så surt att man funderar på att sitta och spela Candy Crush och sleva i sig kladdkakesmet hela kvällen.

Vi som sett fram emot att spendera den här sommaren där ute. I viken. På bryggan. I solnedgången... Bland myggen.

 

Ta tag i livet!

 

Vi var nog inte beredda på det här. Huset har ökat med 400 000 i den här budgivningen. Vi som inte ens skulle vara med om det blev utropspriset som gällde i början. Vi skulle buda under utgångspriset. Satte nytt tak. Och ett nytt. Och sedan det sista, det absolut sista. Och det sprack nu idag då.

 

Så idag har jag öppnat ett sparkonto.
För vi ska absolut inte gå miste om vårt drömhus om det någonsin blir aktuellt.