Goblinn

Underligt egentligen. Somnade ifrån migränen i går och vaknade igen bara några timmar senare, som tur vad huvudvärksfri.

Och sedan var det stört omöjligt att somna om igen.

Så där låg man från 01.00 och väntade på att klockan skulle bli 5 så man skulle få kliva upp.

 

Tänkte på massa onödiga saker egentligen. Men en sak som jag inte kunde släppa är det här med semester.
Det börjar ju bli dags för de tiderna. Igen.

 

Jag till exempel har aldrig varit utomlands.
Eller jag har varit några meter över Norska gränsen då jag följde med min kusin och jag var så lill-liten då.

Jag har aldrig flugit. Plan alltså.

Första gången jag åkte tåg fick jag göra det alldeles på egen hand.

 

Jag och min lillebror har fått åka på två-dagars semester till ställen som Örnsköldsvik och tittat på Högakustenbron.

Så ja, jag har sett havet men aldrig badat i det.

 

Saker som så många andra kan åka iväg och göra över en helg när helst på året har fått bli vår "semester" med mamma och pappa.

 

Mamma och pappa har ju aldrig haft semester. De får aldrig åka iväg någonstans. Göra något.

Och när vi är hem och hälsar på är de nästan aldrig hemma heller. Spelar ingen roll om det är påsk, jul, nyår så är affären öppen.

Den är stängd en dag i veckan, och under den dagen är det beställningar, städ och om det snöat ska det skottas.

 

Min lillebror har bott i Stockholm i snart ett 1.5 år, köpt egen lägenhet och allt men mamma och pappa har inte kunnat åka ner och hälsat på honom än!

 

Jag ska inte klaga och jag gör det inte heller, för jag vet att många familjer har det så mycket värre och eländigare ställt än det här I-landsproblemet jag tar upp nu.
Och vi har inte haft en dålig uppväxt och barndom jag och min bror, absolut inte, få inte för er något annat!

Det jag mer funderade på är vad viktigt det är att ha en fritid, ett liv! Förihelvete!

Jag hade inte, om man skulle kunna tänka tillbaka i tiden, sagt nej till att få ha spenderat mer tid med mina föräldrar på någon annan plats än på affären.