Storm

Efter frukosten igår som bestod av hembakade semlor... så blev jag sådär pepp på att gå runt berget, fast än att det snöade, fastän att det stormade. Men det kunde ju inte vara så farligt?
Danne följde med, vilket kanske är det mest häpnadsväckande med det här inlägget. Att han självmant släppte ifrån sig PS3-dosan och följde med mig ut i skitvädret.

Det började ju lugnt här nere i den platta civilisationen. Lite snö som dinglade ner lätt. Lätt som en plätt alltså.
Jo tjosan. Den allra jobbigaste delen på hela rundan är när Byvägen börjar slutta, den sluttningen blir allt brantare och brantare, sedan är det ungefär stup-mode ända upp till Utsiktstornet. Och där jävlar i mig ska ni veta att det blåste orkanvindar, i motvind!
Danne gick framför mig för att jag skulle få lite lä, men det hjälpte inte mycket. Kom han några steg framför mig såg jag honom inte ens på grund av all drivsnö. Det blåste så mycket så att, ni vet när man inte ens kan andas med munnen för att den blåser så hemskt? Så hemskt var det!
Man såg ingenting och vägen den var helt igensnöad. Alltså, sjukt jävla jobbigt. Men vi tog oss runt, och det var Danne som peppade mest till det, fastän han hostade blod hela vägen, dumma ansträngningsastma! Hade det varit jag som gått där själv hade jag typ börjat grina och ringt Danne som fått kommit och hämtat mig.

Och vi gick hela svängen, sju kilometer på en timma och 10 minuter. Det är oerhört bra gjort, för att vara vi.

Ibland ångrar jag så hemskt att jag är så dum!
Nu har jag fått sommarjobb också...













KOMMENTARER:
Kom ihåg mig!

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: