Goblinn

Ut ur kyrkan

3

Skrivet 15 December - 2011, 13:08
Postat i

Du som är asakristen ombedes att inte läsa detta inlägg då en del inre känslor kommer att riktas kritiskt mot din Gud i himlen.

Så!

Då har jag printat ut blanketter för utträde ur Svenska Kyrkan. Ska bara stämpla på ett frimärke, sedan är Gud ute ur mitt liv. Inte för att han någonsin har varit inblandad i det mer än att synas på inkomstdeklarationerna.
Jo, en gång kanske faktiskt. Då jag och Sanna hade hoppat sönder lillebrors säng. Då bad vi till Gud att mamma inte skulle bli arga på oss, och det blev hon inte. Sanna var skitakristen när hon var liten. Jag tvingade henne att svära en gång. Sedan dess har jag inte haft något mer kontakt med Guden där uppe.

Jag kan ta några exempel här, för den som är intresserad av att veta mitt motiv, varför denna hädelse?

Nu tar jag min sambo som exempel. Han betalar varje år nästan 4000 riksdaler till den Svenska Kyrkan. Och vi säger att han ska jobba 40 år till. Det är i runda ringa slängar 180 000 kronor han betalar till Kyrkan under sin verksamma tid till skattmasen.
Men till vadå kan man ju fråga sig?
Den dagen man dör, måste man ändå slänga ut lite kosing för kistan, kistdekortaioner, transporter, bärare, dödsannonser, gravsten, kör och gäster och eventuell bouppteckning. Shit Maj-Britt. Det är inte lätt, inte ens när man är död ska det vara lätt att leva!
Även om man inte är medlem i kyrkan har man rätt till en grav på kyrkogården. Även om man går ur kyrkan så fortsätter man på något mirakulöst vis ändå betala för begravningsavgift som täcker det viktigaste, att man får plats i 25 år på nån plätt, man får bli kremerad. Men Guds närvaro, Jesus, präst eller någon mer kristen högre ceremoni ingår ej, för vi valde att lägga de där 180 000 på något annat kul. Otur.

Och så har vi livets olika skeden som jag funderat en del kring.

Dop: Den dag, om, när. Ja vi säger att vi skulle fått en unge, då skulle jag tvärvägra att följa traditionen om att döpa ungen i kyrkan, att få bli mottagen i Guds öppna armar som ska vaka över den dag och natt i blod och kex. Amen.
Aldrig! Vill min unge senare i livet bli kristen och följa Guds budskap och allt vad det nu är, så får han/hon välja det själv vid konfirmationen, som alla barn blir påtvingade att göra ändå bara för att få smaka gratis sprit i kyrkan. Tro mig, det är den tråkigaste, mest plågsamma skit jag genomlidit. Tvingade med mamma upp tidigt i ottan på juldagen för att höra på något som enligt mig är mer självmordsbenäget än att lyssna på Melodikrysset.
Jag lovar dig, unge! Att vill du inte konfirmera dig får du en moppe ändå, precis som jag gjorde. För jag hoppade av min konfirmation.

Bröllop: Ännu en kyrklig tradition som kan ses som det viktigaste i hela livet. Att Gud ska komma emellan vårt förhållande och se till att vi inte är otrogna eller själ från varandra. Den dag, om jag nu skulle gifta mig (skulle väl vara för att göra det lättare vem pengarna ska tillföras om Danne skulle råkas på gå bort) så skulle jag aldrig vilja gifta mig i en kyrka med en präst som står och babblar smörja om Gud.
Nä, Gud-fritt, fort och enkelt, helst ska pappersjobbet ingå.

Och så hade vi det här med begravningen som jag tycker jag var skittydlig med. Det enda man egentligen får genom att punga ut massor av pengar varje år till kyrkan är en begravningsceremoni i Guds sällskap.
Den dag vi dör, lär vi ändå lagras i något mikrochip. Eller användas till biogasbränsle?

Sedan var det ju en sak till också. Beatrice skrev i sin blogg om något som verkligen fick det att snurra till uppe i huvudet på mig!

Kopierar stjärnan bakom detta verk rakt av: