Skönt att veta

Visningen på lägenheten var som man hade börjat förutspå att den skulle vara.
Med fulla reperationsfonder så kommer vi inte ägna en minut till att tänka över erbjudandet, utan det är helt kört.
Vi vill helt enkelt inte flytta dit.
Det var det första Danne viskade till mig då vi kom innanför dörren; "Jag vägrar bo här!"
Inrökt med gula väggar och tak, skåpluckor och slitet trägolv, spruckna väggar och slitet, omodernt kök.
Planlösningen var helt godkänd. Den var stor, 60 kvadrat är hela 20 mer än det vi bor i nu, så det kändes.
Den där köksfläkten som jag gått och suktat efter var inte så mycket till världen att komma med.
Fönstrena var stora och bra med en gudomlig utsikt, men den slår absolut inte vår nuvarande!
Hela fyra fönster var det i lägenheten.
Jag tänkte på mina blommor, men man kan inte flytta bara för blommornas skull...
Badrummet går inte ens att beskriva. Ett plastrum med en platt spegel på väggen. Gamla vattenblandrare och ett avlopp mitt i golvet. Och fonden täcker inte badrummet!
I sovrummet var det äckligt. Tapeterna hade luckrats upp av (mest troligt den avlidne alkholistens) flottiga huvud som legat under många år och skavt mot de gula, blommiga tapeterna som hade sin höghetstid på 70-talet.
Nog var den fonden full alltid, men inga pengar, fonder, eller tid i världen kan få den lägenheten till att bli den standard som vi bor i idag!
Synd, jag som velat ha balkong...

//

Vadafan, jag är fortfarande anställd på 118100 genom Manpower!
Trodde jag var arbetslös!
Wieee :D












KOMMENTARER:
Kom ihåg mig!

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: