I'm not there
Wow! Var min första tanke då jag kom upp från stolen och eftertexterna fortfarande rullade på vita duken.
0Jag var på bio Regina med pojken, Martin och Wille. Regina är en supermysig liten biograf som tar sig an filmer som de stora biograferna inte tycker platsar hos dem. Det är en liten folkbio som drivs utav ideella ungdomar med ett brinnande intresse för film.
I'm not there, en film om Bob Dylans liv som gestaltas utav sex olika skådespelare. En utav dom var Cate Blanchett. En tjej! Ana vad jag var tveksam till en kvinnlig person som Dylan. Inte lite heller, jag gruvade mig hela fredagskvällen och tänkte hur har de gjort, hur det skulle låta, skulle det inte bli aningen... "flickigt"?
Men nej och åter nej, hon var fenomenal! Cate som Dylan, vilken stjärna! Hon var helt fantastisk, att kunna spela en mansroll sådär, och speciellt under hans, vad ska jag kalla det, slitna år?
I'm not there. Den mest filmiska film jag någonsin sett. Jag har tänkt på den hela dagen. Vilka fantastiska fotografiska bilder, vilken historia om en man som en gång, och ännu är en stor och viktig artist och som så många älskar. Kanske det var den stora anledningen till varför jag betalade hela 60 spänn, fick världens skönaste soffa längst bak i den lilla källarbiosalongen och med den bästa tänkbara sikten utöver den vita duken? Kan hända!
De sex olika skådespelarna tog sig an Dylan under olika tidsepoker i sitt liv, och ännu en gång vinner Blanchett stort! Från allra första ögonblicket hon kom in i storyn dominerade hon. Det var fint att se på, jag blev som ett barn framför den teckande hunden Balto, håret på armarna reste sig under konserten och under alla dessa Dylan-låtarna. Blanchett gjorde entre då hon kom in på scenen och shockade publiken - elgitarrer!
Publiken svek honom likt han svikit den akustiska gitarren, men det var även början på en ny storhetstid för denna poet!
Detta blev även början på "Like a Rolling stone" - tiden. Han blev aningen matt efter alla piller och ännu en gång måste jag berömma Cate! Jag är helt frälst i denna kvinna!
Jag kan nog hålla med Martin, vars första ord då vi kom utanför biosalongen var: Jag förstår inte riktigt någonting!
Sex skådespelare som under sex delar av stjärnas liv ska hållas reda på. Det blir nästan sex för mycket utav allting! Alltså siffran sex!
Jag kan inte mer än älska dessa svartvita fotoscener som verkligen får en att känna, detta är en förbipasserad epok, jag kommer aldrig få uppleva denna tid. Beatles och Elvis. Det var härliga 60-talet det! Syra och piller var lika inne som det är idag att bära omkring med en chiuaha i en strandkasse!
Dessa scener avbörts titt som tätt med dokumentära inslag då ex flickvänner och forna storartister fick berätta sin version av Dylan. Mästerligt!
Det här är en film jag kommer att ladda hem och se om åtminstånde tre gånger till! Det var en film som fick mig, Dylan fan som jag är, att inse hur lite jag vet om honom!
Igårkväll då vi kom hem jag hade migrän och allt snurrade. Hade inte ätit något på hela dagen så det kanske var en bidragande faktor, men jag stod ändå här inne i köket och läste allt jag hittade om honom!
Cd skivorna går i bilen och vi måste åka extra rundor bara för att få höra mer!
I'm not there, se den!
Och tack till er som gör det möjligt att se nya, udda filmer på Regina till ett sådant pris!
http://www.regina.nu